Skolorna i Stockholm stänger på många håll på grund av det extrema vädret.

Får verkligen hoppas att detta bara är ett skrämskott och att vi sedan får en snöfattig och mild vinter.

Extremväder - åt vilket håll det än går- är bara till besvär.

All vår civilisation och oganisation står sig slätt.

Läs mera i Dagens Nyheter

Ikväll - i snöyra -  ska vi på Frivilligcentralen tillsammans med en del av de övriga föreningarna i staden som arbetar inom ideell civil sektor uppmärksamma att det är Internationella Frivilligdagen!

Vi samlas på Rådhustorget kl. 17.30

Lyssnar på tal av Kommunalrådet Eva Andersson - och vandrar sedan Drottninggatan upp till Frivilligcentralen där deltagarna i tåget bjuds på glögg och pepparkakor.

(Visste du förresten att när man skållar mandel blir det mycket enklare att få av skalen -  om man kokar upp  mandlarna och låter dem koka i vatten som täcker - under en minut. Inte längre än en minut. Då blir de sega.

Slå sedan mandlarna i ett durkslag.

Häll så ut dem på en handduk och vik ihop den. Gnid lite på handduken.

Det gör det mycket lättare att få bort skalen.

Jag har just skalat ett halvt kilo mandel - och var glad för detta rådet som jag fick häromdagen.)

Bor du i Norrköping och vill fira dagen med oss.

Kom till Rådhustorget kl. 17.30

När vi ser på livet som svart eller vitt, rätt eller fel, närmar vi oss andra människor och situationer så att vi tittar efter de goda och de dåliga personerna.

Detta innebär i sin tur att vi antingen försvarar oss själva eller sätter någon annan i en defensiv position.

Våra psyken är som fina datorer som samlar in och bearbetar information.

Vi behöver forma uppfattningar; det är mänskligt och naturligt.

Men fördömanden är något mera än uppfattningar och inskränker oss på ett farligt sätt.

Vi kan inte klandra någon annan i livet för våra misslyckande och besvikelser.

Varken mamma eller pappa, syster eller bror, make eller vän.

Vi måste gå in i oss själva för att finna svaren och ta ansvar för våra egna handlingar.

Jag menar inte att vi ska fördöma oss själva för våra misstag utan i stället att vi ska undersöka vilka vi var, vilka vi är och, mest av allt, vilka vi skulle vilja bli.

Tro mig, det är aldrig för sent att ändra vårt sätt att tänka.

Fördömandet är som en låst låda.

När vi en gång har fördömt någon eller något har vi egentligen stängt av oss själva från varje ytterligare möjlighet att lära oss något eller att växa i den situationen.

När vi lämnar oss själva öppna (och inte täcker över situationen med fördömandet) tillåter vi oss att vidga vår medvetenhet.

Detta ger "dem" och "oss" utrymme att växa.

Mer uttryckligt är det nästan omöjligt att ändra sig när någon har riktat en strålkastare mot vår smärta: "Ditt fel! Ditt misstag!"

Jag känner inte någon som tycker om att bli fördömd, eller ens lätt klandrad för den delen.

Fördömanden innebär en fokusering av det negativa.

Vi kan inte förändra människor om de inte vill bli förändrade.

När en annan person är vårt problem är vi offren .

Kom ihåg att det är du som har befälet över dina uppfattningar eller sätt att uppfatta människor.

Men du har inte befälet över andra människor.

Att döma sig själv alltför hårt kan vara invalidiserande.

För visst är det så att det ofta är lättare att förlåta andra deras överträdelser än att förlåta sig själv.

Varje gång du fördömer så ägna ett ögonblick åt att utvärdera varför du gör det.

Försök bara komma ihåg att vi alla behöver göra misstag för att kunna växa.

Smärtan är vår lärare.

Förlåt andra och dig själv för behovet att göra misstag för att kunna lära och växa.

Det kommer att ge dig sinnesfrid.

Oavsett vad som hände oss i det förflutna- eller vad vi har gjort tidigare i livet måste vi acceptera att det var då och att det är över och färdigt.

Vi kan inte ändra det förflutna.

Vilka vi är idag och vilka vi vill vara i morgon är vad vi har kontroll över.

Men det är stort.

Visserligen är vi en produkt av det förflutna men det är i nuet och morgondagen vi ska tillbringa återstoden av vårt liv.

3 mils landsvägskörning för att komma till jobbet tar vanligen en halvtimme knappt.

Idag - i snöovädret tog det 1 timme och en kvart.

Och nerverna var trotss den låga farten på helspänn.

Men vad gör det om en vecka - att det tog tid.

Bättre att hålla låg fart och till och med stå still ibland än att inte komma fram alls.

Grannen tog fram snöslungan

Inte världens bästa sikt

Poesi och visor är inte saker man hittar, utan saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.

Nalle Puh