I fredags innebar mitt arbete bland annat att besöka en dam på ett äldreboende eller som man ska säga idag; särskilt boende.

Från mina papper visste jag att det var den ena dottern som kontaktat oss på FC.

Hon tyckte att mamman som gick mot nittio år, behövde någon som kom och hälsade på.

I papperna kunde jag också läsa att denna kvinna hade två döttrar och att båda bor ganska nära vår stad..

När jag gick in genom porten möttes jag av den doft  av instituion som jag genom mina år som samordnare på en frivilligcentral lärt känna som ett slags signum för dessa boenden.
Lite kiss, lite mat och så - förstås - doften av bonvax.

Den personal som öppnade för mig då jag ringde på gick före mig allra längst bort i korridoren där hon knackade på.

På dörren stod: Här bor xxxxx.

Första gången jag såg det tyckte jag det var lite gulligt.

Men med tiden har jag börjat undra över om vi tar efternamnen ifrån våra gamla.
I någon slags galen strävan att "förbarnsliga" dem.

På våra dörrar där vi bor står hela vårt namn.

Varför inte på dörren till det rum där vi får vår sista bostad på jorden?

En nätt liten kvinna satt i rummets enda fåtöj och lyssnade på radio.
Hon såg lite frågande på mig.
När jag presenterade mig och förklarade att jag kommit för att hennes dotter ville att hon skulle få en frivillig som besökte henne tittade hon hastigt upp på mig och sa: "Det kan jag tro"

Men se, det behöver jag inte.
Jag har två döttrar.

Jag försökte försiktigt påpeka att de ju arbetade på vardagarna och att det kunde vara roligt att få besök en alldeles vanlig vardagsförmiddag svarade hon inte.
Hon bara tittade länge på mig.
Efter en stund sa hon:
Jag ska tänka på`t.
Om du skriver din adress på det här kuvertet så skickar jag mitt svar.

Hon behövde verkligen inte tänka länge.

Idag låg svaret i brevlådan.

Jag fick många tankar av det brevet. Tårarna (som ofta kommer i mitt jobb) rann medan jag läste.
Vi behöver många lektioner när det gäller att inse att även den som är gammal och inte praktiskt kllarar sig själv har egen vilja och egna ord.

Jag citerar det ordagrant här:

Till frivillighetsdamen.

Goddag!

Tack!

För att du kom och var rar och snäll.
Men nej tack!
Jag behöver ingen människa.

Döttrarna tror jag är dum.

Men jag måste få säga, att dum är jag inte.
Gammal, det  är jag, men inte dum.
Jag har inte långsamt.
Min käre make xxxxx som gick bort för över trettio år se, det är liksom att han kommer och hälsar på mig.

Nästan som jag sitter och pratar med honom.

Så verkligt känns det.

Tack igen!

Men nej tack!

Goda hälsningar

xxxxxxxxxx

 

Stina

6 januari 2015 10:30

Så tänkvärt!/ Stina

Kaela

6 januari 2015 16:31

Ja visst är det!
Vi behandlar allt för ofta gamla som om de vore barn eller mindre vetande.
Allt gott till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...