Det svåra är inte att åldras,
det går av sig själv.
Det svåra är
att vänja sig av med att vara ung.

Okänd tänkare

Sen eftermiddag hade jag tid på tryckeriet för att lämna manus till Frivillignytt.

En del av mitt jobb att se till att detta alster som är en blandning mellan programblad och tidning blir verklighet.

Har jobbat med den sedan före jul och många timmar under julen och sedan varje dag bland allt annat som jobbet kräver av mig.

Märklig känsla att lägga över det i den vane tryckarens händer..."vi gör så här och så här...så stämmer sidantalet."

Jag som trodde jag hade perfekt sidantal!!

Mycket för min stackars hjärna att ta in.

En märklig blandning av känslor att lämna ifrån mig manuset.

Dels lättnad...puh så skönt, någon annan tar över.

Dels en känsla som gränsade till att lämna över sitt barn.

Ja inte fullt så kanske - men åt det hållet.

Jag väntar ivrigt på att få tillbaka manuset - bearbetat av yrkesskickliga händer.

Visste du att de flesta bloggare är kvinnor?

Jag undrar varför?

Och visste du att bloggvärlden ökar jättesnabbt!

Det skapas en ny blogg varje sekund i världen.

Så medan du läser detta har det tillkommit ganska många nya bloggar.

55 % av dessa nya bloggare postar fortfarande inlägg efter tre månader.

I Sverige uppskattar man att det finns en halv miljon aktiva bloggare.

De mest lästa bloggarna är  modebloggarna.

Och den absolut mest lästa bloggen i Sverige är Kenzas blogg

 Idag är världen vit igen.

Man kan säga att det är omväxling.

Och omväxling förnöjer säger man...så då är det ju bara att vara glad för det!

En stilla förhoppning hyser jag - om att det inte har frusit på slasket som föll igår....för då är halkan här igen.

Och om  den tycker jag inte.

Har du tänkt på att Januari börjar alltid på samma veckodag som oktober, om det inte är skottår.

Sån kunskap som kanske är helt onödig.

Men för den som växte upp med en morfar som bodde i huset intill - och som gärna gick med honom ute i naturen och fick del av mycket av de iakttagelser som den som lever nära naturen får, finns kunskapen där, planterad i barnasinnet som ju är fruktbar jord.

Ännu en fantastisk dag väntar på jobbet!

Intensiv och full av arbete- men också full av mening.

En dag med många möten med nöden - men också med godheten och engagemanget för medmänniskor.

Idag har Fabian och Sebastian namnsdag - jag gratulerar   

Jag ska faktiskt börja arbetsdagen med ett möte med en liten treårig Fabian och hans mamma.

Så det gäller att inte glömma att ge en sån där liten Pixi bok ni vet....som vi har ett lager - för just små barn som besöker oss.

Vi  säger ofta attviu vill ha en annan värld ...? En bättre värld!

 Tänk om den världen börjar idag?
Med dig och mig.?
Med valen vi gör?

Ha en underbar dag - just där du är - le mot dem du möter - och världen kommer att ljusna - både för dem du ler emot och för dig!

Måndag - en ny vecka som väntar på oss.

Att göra det bästa av!

Min vecka kommer att vara full av arbete.

Det är gott.....

En gammal dam  jag pratade med i veckan som gick sa:" inte är det så bra nu när en är gammal och inget orskar - som bäst var det när det var fullt av arbete från morgon till kväll."

Och så är det nog.

Det är då vi känner att vi behövs.

Och att behövas - ja det är nog ett av våra viktigaste behov.

Henrik kan fira med en tårta idag för han har namnsdag.

Jag grattar så hjärtligt   

Idag är det -2 grader och det sägs att det ska bli en grå dag.

Ingen snö har vi här i min stad....så det kanske blir ganska mörkt.

Det är mysigt det också - då får vi tända ljus och stämningslampor.

Tror väl knappast det blir regn så länge det ligger på minussidan - men vill ändå ge dig denna kortdikt att njuta av i början av veckan

Det går ett träd omkring i regnet

Skyndar förbi oss i det skvalande grå.

Det har ett ärende.

Det hämtar liv ur regnet som en koltrast i en fruktträdgård

Tomas Tranströmmer

Ha en härlig vecka kära läsare!

Är du på lite nostalgiskt humör tycker jag att du ska titta in i villan där allt stått stilla från 40-talet.

Sköna hem bjuder in

Spetsdukar och gungstol fattas inte

Just idag besöker min mormor mig i minnet betydligt mer än vanligt.

Min mormor - som inte var min mormor - men som var den bästa mormor man kan ha.

Hennes levnadshistoria är en berättelse om ett utgivande liv.

Om ett liv där alla andra alltid gick före.

Ändå hade hon en oerhört fin självrespekt.

När hon var femton år gammal dog hennes mor i barnsäng som man sa på den tiden - och som hon alltid sa.

Hennes älsta syster, Lisa var då 19 år och nygift och hade flyttat från gården.

Alla syskonen hade namn som känns väldigt "up-to-date" idag.

Martin var runt sju år.

Han var gravt utvceklingsstörd.

Så var det - Anna - som blev min fantastiska mormor.

Och Erik, som precis lärt sig gå när polion tog den färdigheten ifrån honom var 5 år.

Simon som föddes som det sista barnet fick aldrig lära känna sin mor

Anna fick vid femton års ålder axla uppgiften som husmor och att vara i mors ställe.
Det gjorde hon med en vuxens insikt och omsorg.

Mamman hade aldrig mått riktigt bra efter det att Erik blev sjuk så Anna hade redan tagit ett stort ansvar för sina småsyskon.

I 30 år skötte hon den uppgiften.

Då hade broder Simon tagit över gården och Erik  blivit ingenjör och jobbade i Stockholm.

Kvar fanns en åldrande far, Simon och hans hustru och så Martin, som faktiskt blev kvar på sin brors gård hela sitt liv.

Och så Anna då.

Min morfar hade vid den här tiden varit änkeman med fyra barn i ett år.

Han började kasta sina blickar på Anna som var vacker trots att ungdomen låg bakom.

Så gick hon in i uppgiften som hans hustru och som styvmor till tre tonåringar och en skolflicka.

Hon och morfar hade ett hus bredvid det hus där jag växte upp.

Hon fanns alltid där med en öppen famn och med ett lyssnande öra.

Hon delade med sig av vishet och livserfarenhet till  alla oss barn.
Alltid leende, alltid med en öppen famn.

Så bor hon i mitt inre.

När jag som vuxen hade fått klart för mig hur hennes liv sett ut frågade jag henne en gång om hon var besviken på livet.
Då svarade hon: Jag hade nog gärna sett att vi fått ett barn jag och Ernst Emanuel, men jag var för gammal förstås.

Och jag blev ju mormor - det bästa som hänt mig!

Detta är mycket kort berättat - jag skulle vilja skriva en bok om henne.
Men jag vet inte om det skulle finnas några läsare.

Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.

Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.

Verner Aspenström