Anna har namnsdag idag - 9 december!

Ett stort grattis till alla som bär namnet.

Ett stort grattis också till dig som har födelsedag idag!

Ta hand om er  särskilda dag!

När arbetsdagen är över och vi ska summera den infinner sig säkert för dig - precis som för mig, frågan: "Har jag hunnit det jag ville/borde/förväntades idag?

Jag vet inte ditt svar på den frågan men jag vet att jag oftast tvingas konstatera att: nej inte alls- det är mycket jag inte hunnit.

Men hur går det då?

Om en massa saker borde vara avklarade som inte är det.
Märkligt nog händer inte så mycket.

Måstena som radades på varandra i morse har inte alls alla hunnits med.

Men arbetsdagen tog slut i alla fall - världen står kvar - ingen katastrof har inträffat.

Kan det möjligen vara så att vi radar alltför många måsten i morgonens hurtfriskhet som vi framåt slutet av dagen tvingas konstatera: det mesta- eller i varje fall hälften blev ogjort.

Kanske är det så att vi bygger upp energimonster av allt som vi antar att andra förväntar sig av oss
Tänk om det bara är vi själva!

Vi som vill vara duktiga.

Visa att vi kan.

Jag tror att jag har förmågan att vara lycklig oberoende av yttre faktorer och kan hitta en guldkant i tillvaron under alla förhållande - ändå har jag ju alltför lätt att falla i "måste-fällan"

Den har tusen tentakler den där fällan.

Vad det gäller är ju att inse att jag måste mycket lite av det jag inbillar mig.

Inse att det är vi själva som skapar de allra flesta måste vi försöker leva upp till.

När vi egentligen vill känna: jag är här och nu och njuter av mitt liv och är tacksam för det som livet gett och ger mig.

Idag har vi så bråttom och vi ställer så stora krav på oss själva, att vi mer eller mindre glömmer  bort att det är vårt liv som pågår .

Vi tror att vi hela tiden måste fylla våra dagar, för annars har vi levt ett meningslöst liv –att vår kalender ska vara överfull - för då är vi betydelsefulla.

Vett du - en sak har livet lärt mig.

Jag kan aldrig vara betydelsefull i andras ögon om jag inte är det i mina egna.

Så låt inte minuterna bara passera - lev varje del av detta ditt enda liv.

Svårt?

Ja!

Men vi försöker - eller hur?

En riktigt trött morgon för min del!

 VIsst påverkas vi av mörkret  och blir tröttare än den ljusa årstiden.

Kanske är det så att vi har glömt att leva mera efter årstiderna.

Så som jag tror våra förfäder gjorde.

När man inte hade elektriskt ljus så kröp man tidigt i säng för att spara på sitt ljus.

Vi gör inte så för vi kan få ljuset att strömma i våra hem- även då mörkret härskar därute.

Det är en faschinerande tanke att när det är mörkt här hos oss är det ljust någon annan stans på jorden.

Idag är trots mörker- en gåva.

Så - var rädd om DIN dag - så här en tisdag i mörkaste december.

Den är DIN att göra det bästa av!

Ett citat att ta med oss ut i dagen:

.

"De mest underbara sakerna i världen kan inte ses eller röras. Utan måste kännas i hjärtat."
Helen Keller

Idag - den 8 december har Virgina namnsdag!

Jag gratulerar!

Gratulerar också DIG som har födelsedag idag!

Ha en fin och minnesrik firardag!

Nu är det kväll - måndagen 7 december 2015.

Vad är det för särskilt med det då?

Faktiskt inget särskilt  - utan något alldeles självklart.

Det särskilda är något så enkelt som att just denna kväll aldrig någonsin kommer igen.

Just nu - denna gråa årstid vill vi gärna att tiden ska gå snabbt .

Vi har siktet inställt långt bortom horisonten - vår...sommar....då ska vi leva!

Eller åtminstone jul och nyår  -  för då vänder det igen och solen kommer närmare för varje dag.

Men om vi minns att just den här dagen är enastående - kanske vi tar lite bättre vård om den.

Även om den är grå och vi helst skulle vilja gå i ide.

Och du - just den här dagen - den här kvällen är början på resten av ditt liv och framför allt - den kommer aldrig tillbaka.

Och även vissna blommor har sin skönhet.

Det nakna sårbara som naturen just nu visar upp kan tala till oss på ett särskilt sätt.

Nu är det kväll - måndagen 7 december 2015.

Vad är det för särskilt med det då?

Faktiskt inget särskilt  - utan något alldeles självklart.

Det särskilda är något så enkelt som att just denna kväll aldrig någonsin kommer igen.

Just nu - denna gråa årstid vill vi gärna att tiden ska gå snabbt .

Vi har siktet inställt långt bortom horisonten - vår...sommar....då ska vi leva!

Eller åtminstone jul och nyår  -  för då vänder det igen och solen kommer närmare för varje dag.

Men om vi minns att just den här dagen är enastående - kanske vi tar lite bättre vård om den.

Även om den är grå och vi helst skulle vilja gå i ide.

Och du - just den här dagen - den här kvällen är början på resten av ditt liv och framför allt - den kommer aldrig tillbaka.

Och även vissna blommor har sin skönhet.

Det nakna sårbara som naturen just nu visar upp kan tala till oss på ett särskilt sätt.

Jag mötte en ung man idag på mitt arbete.

Han ville bli frivillig - hjälpa någon.

Han kom till Sverige för 8 månader sedan och för att ha varit här så kort tid talade han förbluffande bra svenska.

Han är utbildad elektroingenjör men räknar med att det blir svårt att få jobb.

Och då hörde han talas om Frivilligcentralen.

När jag frågade vad han ville göra svarade han: "Der gör detsamma - jag vill bara ge tillbaka - till det land som har tagit emot mig."

Jag blev rörd av hans tydliga vilja att göra vad som helst.

För att betala tillbaka.

Kanske är det så att om vi tar emot så kommer vi att få........

Jag ser

det jag inte vill se

de små förändringarna

men slår undan sanningen
som tränger sig på

orensade trädgårdsland
okammat hår

nutiden som får vika
för dåtiden

du letar

ständigt letar du
men har glömt

vad du letar efter

jag tvingar minnet
att bli nutid

försöker få
mig själv att tro på

att din släpande gång
är tillfällig

imorgon

ska du gå
som om du går i takt
med en sång

som bara du hör

så som du alltid gjort...

Kaela