Direktlänk till inlägg 18 september 2018
När jag läste denna dikten av Sten Selander och vet att han dog 1957 - och att man redan då visste att vi besudlat vår planet - undrar jag vad som hänt på alla åren sedan dess.
Diktens namn är Trädtopparna
Vi har tummat allt och fläckat allt
på den jStatistikord, vi våldtagit tusenfalt.
Men något finns där ändå, ändå,
som vår kliande lystnad ej kunnat nå.
I trädens toppar svävar en värld,
oberörd och längtansvärd.
Där spelar en vind, där sjunger en trast,
om allt man ej fångar och håller fast.
Där gungar dunmjuka fågelbon
i det vingades ro, i den enda ron.
Som facklor höstlövens lågor tänds
av isig eld från förintelsens gräns.
Och rimfrosten ritar sin dröm av kristall
långt bortom människans syndafall.
Där blommar i sol, där tindrar av is
det oupphinnligas paradis.
Sten Selander
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|