Direktlänk till inlägg 4 oktober 2018
"Manska unna människor att hjäpa till" sa min mor många gånger - och fortsatte - det mår man så bra av!
Jag får verkligen unna människor att hjälpa ttill - allt från min fatastiske make och till okända på stan.
Det känns ovant och lite svårt.
Jag är van att vara den som hjälper.
Men att mista stora delar av synen under kort tid har skapat den livssituationen för mig.
Ibland -nu och då - har jag en sorgedag när jag gråter över förlusten.
Men så tar jag mig samman igen och tänker: Vart för den här vägen som livet lett mig in på, och vad är det meningen att jag ska lära mig av det.
Det är så jag vill leva - ta det som en utmaning!
Jag tror vi alla ibland leds på vägar där vi helst inte skulle vilja vara.
Det är kanske då vi lever som mest intensivt.
När vi tvingas ta alla våra krafter i anspråk!
Önskar dig - med dessa spridda fumderingar - en riktigt god natt!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|