Sängarna urbäddade - hej-frukosten avslutad för ett par timmar sedan.... dörren har stängts om fyra underbara.

Och tomheten breder ut sig i huset.

Men hjärtat är överfullt av glädje över att ha fått ha denna fyrklöver bestående av dotter med man och två underbara ungar.

Norrköping bjöd inte våra gäster på något särskilt bra väer att promenera i.

Men frisk luft måste man ha - och det halkade vi oss till i snö och is.

Nästa gång de är här vill vi tro på rena gator och gröna gräsmattor.

Tillbringat eftermiddagen hos mannens föräldrar - mina fina svärföräldrar.Margareta, min fina svärmor har ju sedan några år drabbats av en demenssjukdom och svärfar Kjell vårdar henne tre veckor och får avlastning var fjärde vecka. då hon vistas på ett boende.

På julafton hade just en avlastningsvecka gått till ända och Kjell skulle hämta hem Margareta.
På vägen dit rkulle han åka förbi oss för att lämna en sak.

åt sen frukost och skulle sedan bara göra oss färdiga för att resa till barn, barnbarn och andra vänner i Stockholm och fira jul.
När vi sitter och säger att vi bara ska äta och duscha av oss och packa kläder och sedan åka så ringer telefonen och någon undrar om vi vet vem Kjel l xxxxx är.
Ja det är min far svarade förstås min man.
Mannen berättade att han hittat Kjelll liggande på trottoaren , han hade alltså ramlat.
När min man kommer ner minns han inte varför han var utanför vår port och inte att han skulle hämta sin kära på boendet.

Det blev en dag på akuten och stackars Margatea fick tillbringa julaftonen på boendet....men hon verkade nöjd med det.

En påminnelse om hur skör deras situation är.

Och en påminnelse om att vi aldrig vet hur llänge vi har dem vi älskar kvar hos oss.
Kjell blev inlagd på akutavdelning och vi kom sent fram till firandet!

De kändes båda mycket sköra när vi besökte idag!

Så visst finns det just nu en hel del oroliga tankar!

Nu är barnbarnen (ett par av dem i alla fall) Stora nog att spela frågespel med. Imponerande hur mycket de läry sig på bara några få år som de funnits på jorden......

Godmorgon och en härlig juldag till alla fina läsare och besökare!

Ordentligt försenade.

Sillen och nubbesalladen får bli till nattamaten.

Middagen missar vi.

Svärfar på akuten och svärmor kvar på sitt boende.

Svågern med familj tar över.

Men vi känner nog att vi kan tvingas tillbaka hem ganska snabbt eftersom läget är oroligt!

GOD JUL till DIG!

För oss ser detta ut att bli något av en jul med förhinder.

Vi stod packade och klara för att resa till Stockholm och julfirande med tre av våra barn. med familjer.

Väntade bara på min fina svärfar som skulle titta upp ett ett ärende innan han hämtade sin hustru, min svärmor på hennes växelboende där hon vistas var fjärde vecka för att han ska få lite avlastning och möjlighet till återhämtning.

Det dröjde -  och vi sökte honom på telefon utan resultat.

Då ringer en man och säger att han hittat en man som inte verkade minnas vad som hänt liggande på gatan...och det var utanför vårt hus. (Vilket mannen i fråga inte visste)

Ilfärd upp till akuten....vet inte vad som händer just nu.

Julen är inte det viktiga.

Det viktiga är att de båda mår bra.

Min svärmor är drabbad av demenssjukdom och kommer kanske barmhöätigt nog inte ihåg att det är julafton och att hon skulle bli hämtad........

Inte det bästa vädret Norrköping visar idag!

Men glädjen över att min "Skånedotter" kommer hem för ett par dagar kan inte ens regnet skölja bort!

Hon ska vara med sin livskamrats familj i jul, därför kommer hon hem ett par dagar nu istället.

Hoppas DU också har något att se fram emot idag!

Det behöver vi alltid ha!

Inte alltid så stora saker.

Men något roligt som vi kan glädjas åt behöver varje dag innehålla.

En god vän till mig sa en gång: "Jag planterar små överraskningar till mig själv här och där under dagen som väntar - det ger mig förväntan, och det är den bästa känsla jag vet"

Livsvisdom, eller hur!

Förväntan är ju verkligen en underbar känsla och visst vill vi få leva i den så mycket det bara går!

Önskar ljus och glädje över DIN torsdag!

Igår tillbringade min käre och jag hela eftermiddagen tillsammans med hans föräldrar.

Det var så roligt att se hans mamma, min fina fina svärmor, som är drabbad av en demenssjukdom att säga när hon kom in i restaurangen på slottet: "Här har jag varit förut"

Helt rätt. Hon firade sin 75- årsdag på Löfstad för snart åtta år sedan.
Eller kanske rättare sagt sju och ett havt år sedan.
Efter en god lunch med grön ärtsoppa till förrätt och lax  till huvudrätt fortsatte vi i deras hus  en mil utanför stan.

Med tårta och kaffe!

Hela tiden var hon med i samtalet. 
Det vi pratade om blev ett stöd för hennes minne och hon mindes en del.
Det var så underbart roligt att åtminstone en gång till se en glimt av den friska henne.
Hon är så fin nu också....det finns en glimt kvar i hennes ögon- av glädje - ganska ofta.

Och hennes kramar är lika varma!
Tacksamheten överflödade hos oss då vi styrde bilen hem till stan igen!