Bilden lånad från Adlibris

Änglarösten  av Arnaldur Indridason är en isländsk deckare -  den tredje boken på svenska om Erlandur och hans kollegor vid den isländska polisen.

Tempot är oerhört långsamt och för mig känns det verkligen konstigt att jag tycker om det, men just i de här böckerna kan jag inte tänka mig något annat.

Jag ska inte berätta just något om boken för då är risken att jag förstör spänningen.

Bara berätta att man hittar jultomten mördad.

Det visar sig också att jultomten en gång i tiden var en firad barnstjärna.

Det var lite annorlunda att läsa en isländsk författare.

Ett land nära oss som vi inte vet så mycket om.

Tycker boken har givit mig en viss inblick

Boken hittade jag hos en kompis  - men man kan faktiskt ännu köpa den här.

jag läser mest på nätterna.

Inte riktigt av fritt val utan mera för att mina dagar är så överfyllda - och med min läslust så  stor - måste jag bara hitta tillfällen att läsa trots fulla dagar.

Så - oftast får läsningen gå ut över nattsömnen.

Ett par nätter nu har jag tillbringat nattens första timmar med boken: "Änkans bok" av Joyce Coral Oates.
Jag vann faktiskt boken i ett föreningslotteri för någon månad sedan men har inte hunnit ner till den förrän nu.

Du kan köpa boken som pocket här för 42:00 kronor.

Bilden lånad av AdLibris

En sorgens bok.

Ja absolut!

En bok om hur man i sorgen efter efetr en hastigt bortgången kär tappar fotfästet.

En bok om hur man mitt i sorgen måste fatta en massa beslut som skulle vara svåra även om man inte kastats in i en mardrömslik förtvivlad saknad av den man delat femtio år med.

Men också en bok om ljus.

Om vänner som finns där - som står kvar och visar omsorg.

Om femtio fina äör tillsammans med mannen som hon älskade.

Så jag drar mig för att kalla den en sorgebok.

Vill nog hellre säga att det är en bok om livet - som ger - och som tar.

Du kan - om du vill här nedanför höra en intervju med Joyce.

Bilden lånad från adlibris

Om du hör någon ropa så är det jag.....så börjar den första meningen i Johanna Thydells bok: "Det fattas en tärning"

Huvudpersonen är en sextonårig flicka som försöker få sin tillvaro att hålla ihop genom att håla de flesta människor ifrån sig.
Boken är en ungdomsroman, men jag tycker det är en bok som även vi som hunnit en bit i livet har god behållning av.

Det har fattats någonting sedan pappan lämnade dem, men det blir som när de spelar Yatzy hemma hos mormodern då det faktiskt fattas en tärning.
Det går ändå.

Jag tycker mig ha sett Puck ibland på stan, på kvällen och kanske är det vad som Johanna Thydell gör så bra: hon lyfter fram en viss typ av människa, låter oss se något inifrån som vi tidigare bara sett utifrån.

Det som gör att jag gråter i slutet av boken,  är nog att hon lämnar ett "mellanrum" för läsaren att känna och tänka själv.

Här kan du köpa boken.

Men den går nog också att låna på bibliotek

Bilden lånad från AdLibris

En barnbok har länge legat på mitt nattduksbord och lyst och lockat - men det fanns de som låg över.

Igårkväll började jag läsa och kunde inte lägga ifrån mig den.

Boken heter: Vem kan älska Ella" och är skriven av Anette Skåhlberg.

Egentligen är det nog mera en barn eller ungdomsbok men även som gott och väl vuxen och lite till blev jag starkt berörd.

Och jag läste om boken att den är för alla - från sex år och uppåt.

En morgon när 91-åriga uteliggaren Elvira tar sig in i en trappuppgång för att värma sig hör hon ett ljud.

Hon lyssnar efter ljudet och går mot det och bakom trappan i en korg ligger en bebis!
På en skylt i korgen står det “Vem kan älska Ella?”

Elvira bestämmer sig för att hon är den som ska älska Ella!

Sex år gammal vaknar Ella en morgon av att Elvira inte går att väcka.

Frågan är - hittar Ella någon annan som kan älska henne.....

Mera berättar jag inte...

Men detta är en bok om kärlek och om att aldrig ge upp.

En sån bok som jag skulle ha använt som högläsningsbok för mina barn - om de ännu vore i den åldern.

Bilden lånad från AdLibris

Läsa istället för att sova när natten sänker sitt mörker är väl inte riktigt klokt.

Men jag hör till dem som har svårt att lägga ifrån mig en bok.

Tre nätters försämrade sömn levde jag med "Bara du finns" av Jenny Holmberg en knappt trettioårig tjej med en journalistexamen  och snart en prästvigningi fickan.
Den här boken har beskrivits som en bok om kärlek och mörker - och det kan jag utan tvekan skriva under på.

Högstadieeleven Nike och hans nya lärare Anna och deras kärlekshistoria löper som en röd tråd genom boken.

Men parallellt med deras historia löper andra historier.

Ibland är det svårt att hänga med.

Men det gör man - genom att författaren hoppar mellan personerna och gör det i korta kapitel.

Boken handlar också om tron på Gud och tvivel på Gud.

Och om att kunna läka de sår man fått - och om kärlek.

Trots att det är en bok full med sorg - finns det genom allt ett stiollaljus som finns kvar när man avslutat läsningen.

Du kan köpa den här - men helt säkert finns den också att låna på biblioteket.

Finns det något viktigare för oss människor än att bli sedd och bekräftad?

Det kan låta enkelt, men ändå är det en bristvara för många människor; att träffa en annan person som är intresserad av vem jag är.

En klok person som jobbar med missbrukare har berättat för mig att den starkaste inverkan på en missbrukare - när det gäller att få denne att bryta med sitt missbruk - är att få perosnen att inse att han/hon är viktig för andra.

Jag tror att det är ett botemedel mot mycket mera.

Ångest och dålig självkänsla, ensamhet och isolering.

Den som blir sedd och blir bekräftad som viktig och bra växer!

Vi har alla - var och en av oss- allt efter förmåga och möjligheter -  ett ansvar för att skapa goda spiraler och växtmöjligheter för våra medmänniskor genom att skapa eller vara sådana att det är tillåtet att säga att jag är bra, eller få berätta att jag tycker det är roligt att du är bra!

Läste en gång en bok som hette: "I am okay - you´re okay" av Thomas M. Harris.

Kanske en av de böcker som i det skede då den kom in i mitt liv blivit en av de mest betydelsefulla böcker jag läst.

Idag tror jag den är oerhört svår att få tag i.

Men jag har hittad den här och här

Bara titeln har mycket att lära oss.

Om vi kan skriva den titeln som överskrift över våra liv - ja då har vi kommit långt på vägen att må bättre och att vara med om att få andra att må bättre.

Bilden lånad från AdLibris

Hemkommen från släktträff sent igårkväll kunde jag inte sova....så mycket intryck - så många som man inte sett på så länge....många samtal och goda skratt.

Så jag bestämde mig för att läsa ut boken "Tigenkvinnan"  av Katarina Janouch.

Det är den fjärde boken i serien om Barnmorksan Cecilia Lund.

Jag har inte läst de andra tre och helt klart gick det bra ändå.

Bolen är fylld av vvardagsdramatik - - ibland nästan till brädden - som när den som länge lämnat kryptiska hotfulla meddelanden kidnappar Cecilias dotter...Cecilias framgångsrika mamma som faktiskt också drabbats av anonym hotfull brevskrivare - (är det samma tro? den frågan fanns med sida efter sida)och som ökat sin redan tidigare alldeles för höga alkoholkonsumtion kanske delvis på grund av detta....

Med  fyra barn och det femte på väg är vardagen fylld av sånt vi känner igen -  för Cecilia...bortappade strumpor, ungar som slåss...middag som ska stå på bordet på tio minuter...med mera...med mera - och man undrar hur det är möjligt att Cecilia som är gift med en man som åtminstone tar ett hyfsat ansvar för hem och barn ändå kan drömma om någon som hon tydligen drabbats av en hastig förälkselse i i någon av de tiidigare böckerna.

Jag lade ifrån mig boken med en fråga: Är Ceicilia typisk för dagens unga kvinnor - eller ?

Rekommenderar jag den? Ja absolut - den är helt klart läsvärd!

Bilden lånad på AdLibris

Ibland - men inte alltid - läser jag en bok på en helg.

Denna helgen hade jag siktat in mig på en bok jag ficfick helt nyligen:" En bit av mitt hjärta lämnar jag kvar" av Diana Janse.

Redan titeln lockade mig.

Startade läsningen i en solstol på lördagsförmiddagen - och sen levde jag i denna bok helgen igenom - och tror att jag kan säga att författaren fått också mig att lämna kvar en bit av mitt hjärta i det Afganistan som Diana beskriver.

Diana är en ung svensk diplomat - och denna bok är hennes debut som författare.

En debut som lovar mycket för framtiden.

Hon övernattar i tältläger i öknen och blir allt mera desillusionerad ju flera möten hon får med den mycket patriarkaliska islamismen.

Hon skildrar inte och hon kan guvetvis inte skildra den afghanska verkligheten - men hon skildrar  den afghanska verkligheten sedd genom en ung svenska ögon.

Mitt i allt det svarta - svart i dubbel bemärkelse eftersom el ofta sakknas lyser Dianas humor som en slags befrielse från det alltför svåra.

Allra svårast har förstår kvinnorna och barnen det.

Jag kan varmt rekommendera boken som är en spännande samhällskildring av ett landsom vi lite till mans och kvinns vet väldigt lite om.

Du kan köpa boken här