Direktlänk till inlägg 16 april 2011
Jag har under veckan som gått fått dela en människas sista stund.
Något som har stannat i mig från den stunden är glädje.
Låter kanske bakvänt.
Borde man inte sörja då en människa har lämnat jordelivet.
Det är lite olika.
Om personen som i detta fallet - är 95 år och länge har längtat och väntat på att få lämna - då är det ju en befrielse.
Läste när jag kom hem ur Ulla Söderströms bok: "Tankar om livets sista tid" följande:
"Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten.
Då hör du någon vid din sida säga " Nu har hon lämnat oss".
Lämnat oss för vad?
Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvann är ju bara som du ser det.
I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg vid stranden!
Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn."
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|