Hemma sent efter lång arbetsdag.

Avslutad med - som ni förstår - av nedanstående inlägg - Afternoon-tee på Frivilligcentralen - min arbetsplats.

Möten med härliga frivilliga - härliga underbara människor....de har verkligen berikat avslutningen av min dag.

Just nu landar jag....i ensamheten.

Det känns fint!

När det blir för många möten med aldrig så härliga människor på mitt jobb, för många ljud, för många intryck, för mycket att tänka på, att ta tag i och finnas i - då längtar jag ibland innerligt efter tystnaden, efter ensamheten.

Då längtar jag ett omt rum med bara mig själv som sällskap.

Bara jag i hela huset.

Tystnaden som ska smeka och gunga min själ till ro.

Just nu känns tystnaden underbar - det  känns bra att alla tankar får flyga fritt fram utan avbrott.

Det finns ett hebreiskt ord:  ”Shalom” som  betyder frid, men det har också betydelsen balans.

Och det är där jag landar jag just nu

I balansen.

Mellan tystnad och ensamhet – närvaro, prat och skratt!

Jag tror att balans är det viktigaste av allt i våra liv.

Balans mellan gemenskap och ensamhet
Mellan arbete och vila.

Mellan glädje och vemod.

Om vi ska orka vara harmoniska varelser.

Ikväll - Onsdagen 3 december 18.00-20.00

har vi Afternoon-tea på Frivilligcentralen i Norrköping.

Så är du i stan och inte har något för dig så är du varmt välkommen.

Adress: Södra Promenaden 81

Mindre hus på samma gård som Marierborgs dagfolkhögskola

Att frivilligt engagera sig för att stödja andra människor kan vara mycket givande, men det kan också vara svårt.

Hur skapar man en god relation till den man möter?

Jag har länge sökt böcker att kunna sätta i händerna på våra  fina frivilliga.

Böcker som kan ge verktyg i deras många gånger tuffa uppdrag.

För ett år sedan ungefär hittade jag boken "Samtal och möten i frivilligt socialt arbete".

Köpte och läste.

Och  blev glad.

Två gånger har boken fungerat i för en grupp frivilliga i en bokgrupp.

Och deras omdömen är lika fyllda av superlativer som mina.

Boken har tillkommit på initiativ av BOJ, Brottsofferjourernas riksförbund, men är lika bra och givande för alla som frivilligt engagerar sig för att stödja andra människor.

Även den som man vill lära sig mera om sig själv och andra, kanske för att stödja en vän - har stor glädje av att läsa boken.

Du kan köpa boken bland annat på Adlibris

Författare är Jakob Carlander, legitimerad psykoterapeut och präst.

Ej längre med tillbringaren du går, så rädd att spilla,
och aldrig mer du frågar efter oxköttets pris,
och aldrig mer din äkta man skall göra dig illa
och rödbrusig törna mot dig vid vagga eller spis.

Och aldrig mer behöver du i husen gå och tvätta
tills i hajande svindel du hjälplöst segnar ner,
och du har icke längre någon barnkull att mätta
och behöver icke gruva dig för hyran mer.

De minsta skreko till, när du sänktes ner i gropen.
Så rasslade bland blommorna de trenne skovlar sand.
Din man klev upp på graven och glodde, blek och snopen,
och konvaljbuketten höll han med grov och ovan hand.

Och därhemma vid din leriga och fula förstadsgata
går livet lika vanligt som om döden ej fanns.
Blott samma farstus fruar än ett par gånger prata
om hur du blev hämtad en dag av ambulans.

II

Men går du nu i himlens sal på guldgolv som skina
—— och ej behöva skuras — och har det lugnt och bra,
du längtar ändå därifrån till jorden och de dina
och plågar dig med grubbel om hur barnen kan det ha.

Visst är det skönt och härligt att i evigt solsken blunda,
att riktigt sova ut ifrån barnskrik och gräl.
Här är så ljust och luftigt, och man själv så annorlunda,
och här blir man bemött som om man ägde en själ.

Men i den blanka friden ett bekymmer ändå bränner:
Hur står det till därhemma, och vilken ser nu åt
att icke Andrea ut om kvällarna ränner
och att icke lille Torsten om föttema blir våt?

Du vill ej sitta vacker och ung i himlasalen,
från hemmet över gården du ville icke dö.
Du ville gå i jordens rusk i gamla fula schalen
och släpa hop till hyra och mat och stå i kö.

Du ville icke skiljas, ville vara hos de dina
och styra och ställa med skurning och byk.
Du längtar ifrån detta främmande och fina
till gubben och ungarna, till fattigdom och stryk.
Erik Lindorm