Tillit - visst är det ett mycket vackert ord.

Men vad är det att känna tillit?
Till vem?

Ja, det är svårt att se, tro och ha tillit till att det som sker kan vara till det bästa, att det till och med  finns en högre mening med det hela, att det kanske ligger en viktig lärdom  i händelsen som senare kommer att förvandlas till gåva.

Att känna tillit till sig själv, medmänniskorna och resten av världen är att släppa tvivlen, misstänksamheten, behovet av kontroll.

Tillit är som du säkert redan vet, grundläggande och byggs upp tidigt i livet.

Föräldrar eller andra nära som fanns där, såg, lyssnade, bekräftade och gav trygghet.

Men om de inte gjorde det?

Är jag räddningslöst förlorad till ett liv utan tillit då?

Nej - men det kostar lite mera att själv - senare i livet försöka lära sig tillit.

Har du tänkt på att tillit är ett ord som kan läsas bakfram och ändå bli samma sak - just tillit!

Tillit är ingenting vi bara kan bestämma oss för att vi ska känna.

Det handlar om att våga leva med öppna dörrar.

Och det är otroligt svårt för den som blivit bestulen.

Bestulen på förmågan att lita på människor för att man blivit sviken.

En gammal kvinna som jag mötte i mitt arbete för flera år sedan sa en gång till mig några ord som jag gömmer djupt inom mig.

"Alla människor som är med om mirakel, de möter dem just för att de tror på dem."

Att känna tillit är lite av att tro på mirakel.

Pröva att släppa rädslan för livet. 

Lita på att du finns här för att leva ut i din fulla potential och att det kommer gå väl för dig.

Lita på att livet vill dig väl.

Jag kommer aldrig säga att det är lätt, jag säger bara att det går.

 Övning ger färdighet och kom ihåg att tankar som man tänker ofta blir verklighet oavsett de är positiva eller negativa.

Så då kommer vi alltså till frågan - vilka tankar och känslor vill du ska dominera i ditt liv?

Kasta din oro och bestäm dig för att ha tillit.

Men vad händer då?

Det som händer är att övertygelsen att det som sker har en mening och det är det bästa för mig just nu!

Barfot och kråkhacka,
stött loss stortånageln mot en sten,
metkroken i tummen,
mygg-, knott- och getingstucken,
mat - korngröt och meseväta vid kväll,
hårfästet sved efter luskammen
och kråkhackan brände vid Lysol-badet.

Mot natt,
klättra upp på sängbotten,
kvällsbönen,
örstyngen,
loppor och tandvärk,

och godnattmusiken,
mamma rostade kaffe i öppenspisen,
och pappa satt på stappbänken
och sjöng:
"Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer."

Rickard Sjödin