Bilden föreställer inte kvinnan jag skriver om

Under en promenad under eftermiddagen blev vi vittne till hur en man sparkade och slog en kvinna.

Eftersom jag är gift med en man som inte kan låta bli att hindra våld då han ser det försökte han stoppa mannen medan jag ringde polis.

Det är inte så långt mellan polishuset och parken så polisen var snart där.

Det märkliga då är ju att kvinnan negligerar våldet.

Till "att han brusade upp lite".

Stackars tjej.

Hon har säkert varit utsatt för hjärntvätt länge. Och dessutom är hon för rädd för att söka skydd.

Jag har ju i mitt arbete mött en hel del av dessa kvinnor och sett just detta beteende alltför ofta.

Det är ju faktiskt så att det vanligaste våldet är mäns våld mot kvinnor i heterosexuella parrelationer.
Mer än var tredje kvinna i Sverige har någon gång utsatts för våld eller hot om våld någon gång i en parrelation.
Är det inte ganska skrämmande?

Förutom det fruktansvärda som den enskilda kvinnan utsätts för, och som många barn utsätts för direkt eller indirekt. så lärde jag mig på en kurs för några år sedan att våldet i nära relationer mot kvinnor har en hög prislapp för samhället.

Enligt en studie som Socialstyrelsen har gjort- 2006 -  kostar våldet cirka tre miljarder kronor per år.

I denna uträkning har inte valla kostnader räknats in, som till exempelvis tandvård, läkemedel, barnens skador eller kostnader för psykiatrisk vård.

På min arbetsplats på Frivilligcentralen har vi hjälpt många kvnnor och barn till en ny framtid genom att de fått ett nätverk av frivilliga runt sig.

De har blivit väldigt tajta relationer - där frivilliga på sätt och vis och mer eller mindre blivit en ny familj för denna mamma med barn.

Och den kärlek ungarna fått har jag verkligen sett ge resultat.

Alla har inte blivit solskenshistorier. Ibland är skadorna så djupa.Men flera mamma/barn familjer som fått frivilliga vänner på detta sätt har skapat en bra framtid åt sig och barnen.

Jag mötte en av dessa kvinnor på stan häromdagen.
Det är nio år sedan hon kom till oss. Med fem barn och ett barn i magen.

Hon fick en "frivilligfamilj" om sex personer. Idag har hon läst SFI och KomVux och socionomprogrammet och har jobb.

Barnen som var mellan 10 och 2 år och så snåningom lilla bebin är idag mellan 19 och 9 år. Och det går bra för dem alla.

Kanske är det just det personliga engagemanget, vänskapen...ja faktiskt kärleken som är det effektivaste sättet att bygga upp en ny tillvaro efter år i våld och slaveri mer eller mindre.

Just nu kan jag inte glömma den utsatta tjejen i parken.

Att inte våga be om hjälp fastän hjälpen står bredvid!

Nu faller det ju under allmänt åtal - så någon slags efterspel blir det ju!

Kan bara hoppas att hon samlar mod så att hon får chansen till att bli den hon är - innerst inne!

Själens skador som alltid är så mycket svårare att hjälpa till med än fysiska skador.

"Har du tråkigt" sa min mamma ibland.

Om jag svarade att det var så sa hon ofta: "Så bra-då hinner något hända inom dig."

Jag blir lite bekymrad när jag ser hur rädda dagens föräldrar är för att deras barn ska ha tråkigt.

Det tycks vara det värsta spöket de kan tänka sig när det gäller att skapa harmoniska barn som blir harmoniska vuxna.

Utan att ha tråkigt - långsamt - ibland kan inte vår kreativitet och vår skapande fantasi få utrymme.

Den behöver vattnas av tråkigheten.

Jag skulle vilja ge ett råd till alla föräldrar som stressar livet ur sig själva för att förhindra att barnet/barnen har tråkigt en enda minut.

När ditt barn säger, ”Jag har tråkigt!” behöver du inte få dåligt samvete och duka upp  alla sysselsättningsalternativ du bara kan komma på.

Svara istället så vänligt du kan: Då blir det spännande att se vad du kommer på att hitta på.

För barn är så bra på att komma på något.

Bättre än oss vuxna.

Vi behöver också ha tråkigt ibland.

Det är inte farligt att ha tråkigt ibland- det är tvärtom bra!

Hjärnan får vila en stund och bli fräsch- så det kan spraka av nya idéer i den om en liten stund.

Plötsligt  har hårddisken i din hjärna hamnat i spår och ditt huvud förvandlas till en tummelplats för nya idéer…nya lösningar

Plötsligt gör du något eller kommer på något som du aldrig skulle ha gjort annars.....

Så välkomna tråkigheten  - den är din vän!

Lyssna på vise Alfons Åberg:  

"Om man alltid har roligt
så märker man inte att man har roligt...
och därför måste man också ha tråkigt ibland"

   

Ironi var ordet som jag började tänka på under min vanliga morgonfundering ute på balkongen. (Så börjar jag oftast min dag oavsett årstid och temperatur).

En vän till mig använde ständigt och j'mnt ironi i sitt tal, och det gjorde att jag inte visste när personen menade allvar eller inte. Jag hade svårt att höra skillnad.

Det gjorde mig osäker.

Jag tror att många anser att ironi är ett trevligt sätt att krydda sitt tal.

Det lockar ofta till skratt - och skratta behöver vi ju!

Så- varför gillar jag det inte. Eller varför har jag svårt för det,

Gick in på Wikipedia för att läsa vad de säger om ironi när jag kom in från min morgonfundering och där står det bland annat så här: "Ironi är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas."

Det är precis just det som jag tror är anledningen till att jag har ganska svårt för ironiska kommentarer.

Hur kan den som talar veta att alla som lyssnar är helt införstådda med talarens sätt att uttrycka sig och att tänka?

Varför ska vi tala på ett sätt som gör att det vi säger måste översättas.

Det förstås jag inte och det motsätter jag mig.

Jag tror dessutom att den som använder ironi ofta gör det för att inte komma för nära människor.

Man är ganska liten och rädd....och då markerar man elegant avstånd med ironin.

Någon jag pratade med om detta vid ett tillfälle menade att ironi är en form av humor. Och att humor ju är något gott och bra för oss.
Jag kan inte riktigt hålla med om det.

Humor är glimten i ögat, som jag ser det.

Att upptäcka det komiska i vardagssituationen.

Men även med humor måste jag vara försiktigt så jag inte gör mig rolig över någon annan i en viss situation som visserligen är humoristisk men varsamhet är gott i alla fall.

Det måste alltid vara min ledstjärna!

Att vara varsam så gott jag kan och förmår om människor jag möter!

Skön stund hade jag i den tidiga morgonen på vår balkong i den gosiga filten.

Orden som fanns i mitt huvud idag var - och är >ett bra liv<

Ett bra liv för mig är kanske inte samma sak som ett bra liv för någon annan, i varje fall absolut inte för alla andra.

Det finns nog ingenting som vi alla längtar så mycket efter som ett bra liv.

Ett bra liv -  vad menar man med ett bra liv?
Jag tror att om vi vill ha ett bra liv (som alla vill, tror jag)  är det nog ganska viktigt att se saker från den ljusa sidan.
Oavsett hur livet formar sig!

Inte nödvändigtvis den framgång vi kanske tänker oss ska öppna dörrarna till det liv vi vill ha.
Kanske istället trånga portar där det känns som det mesta tas ifrån oss när vi passerar.

Ändå kan det faktiskt vara så - att det inte alls är säkert att den som fick framgångs autostradan utrullad framför sig inte är ett dugg lyckligare än den som slipats och böjts i ett " de trånga portarnas liv".

Kanske är det ett liv i kamp som tar alla våra resurser i anspråk som är det lyckligaste livet-

I varje fall tror jag att jag vågar säga att det fördjupar människan på ett sätt som inte autostradan gör.

Ett högst pris kanske man kan tycka - för en fördjupning.

Men det är ju de fördjupade människorna som skapar spänningen och oaserna i livet.

Det är dem vi ofta dras till!

Nu har det hunnit bli förmiddag medan tankarna fortsätter inom mig.

Men längre än så här är det inte färdigt för nedteckning!

Det kanske kommer i någon annan fundering.

Nu vill jag önska DIG en skön söndag - just så som DU vill ha och behöver den!

Bilden lånad från Nelins hemsida

Det har i princip helt gått mig förbi att det är REA på stan.

Men det vackra vädret vi har haft även idag lockade mig och mannen i mitt liv till en promenad för att nå något konditori och äta årets första semla.

Visst är det för tidigt, men när vi uppmätte 17 grader varmt på vår balkong i tolvtiden idag så är det mera vår än januarikänsla.
Vilken njutning att gå med strålande solsken som sällskap.

Vi landade så småningom på Nelins konditori på Hötorget.

Ja Hötorget finns inte bara i storstan, men det är bara namnet som är lika.

Vilka dag att njuta av!
De flesta vi mötte såg ju också glada ut - men inte alla.

Insikten om det gav mig den känsla jag får ibland att en del av oss är ständigt otillfredsställda.

Att  man upplever att det alltid fattas något i livet för att man ska kunna känna hel, odelad total lycka över att vara jag - just där jag är - med det jag har!

Risken med den otillfredsställelsen är att vi aldrig är riktigt närvarande i vårt liv idag!

Alla har vi en längtan att få njuta av livet, men när vi inte är närvarande i det som händer i nuet så missar vi många njutningar!

Jag är inte undantaget hur gärna jag än skulle vilja kunna säga att jag är det.

Ibland ställer sig "måstena" på kö - och tiden att hinna göra det lilla extra för mig själv rinner mig ur händerna.

Det är en konst att vara nöjd.
Nöjd med sig själv och nöjd med livet.

Det är en konst att njuta.

Njuta ohämmat utan ett sting i hjärtat av ett "rättrådigt" samvete.

Ja sannerligen -det är en konst att vara lycklig.

Lycklig  - med en känsla av att ingenting fattas.
Och - att jag har rätt att vara lycklig!
Trots all nöd och all terror, all förföljelse och alla som har det outhärdligt fruktansvärt i världen så får du och jag ändå vara lyckliga.

Att klara den balansen  är att vara konstnär - livskonstnär.

Om man går på en kyrkogård så ligger där hundratals människor som alla hade så mycket att göra, fyllda kalendrar och ingen tid att leva., ju större stenar, desto mer upptagna var de, och nu gör det varken till eller ifrån.

De är döda.

Dit kommer vi alla en gång - men jag vill inte att någon enda av oss ska komma till porten dit utan känslan av att kunna säga i vår sista stund: "Jag har haft ett bra liv."

Det har funnits stunder av total helhel och glädje i mitt liv!
Vi får träna oss på att ta tag i lyckan när den uppenbarar sig....
För det gör den ofta, men ibland så lågmält att vi måste vara uppmärksamma för att inte gå förbi...

Ett klokt citat får du här också som avslutning....

"Jag har hellre ett liv fullt av misstag än ett hjärta fullt av ånger."
Okänd

 


En kram varar cirka 20 sekunder - eller bör göra det - den korta tiden är vad som behövs för att kramen ska sänka stress och oro och ge trygghet och lugn.
Men också bara insikten om att jag varit och är innesluten i någons tankar har en mycket positiv effekt!

 Idag blev min funderarstund medan jag dammade.

Det är inte roligt att damma tycker jag så för att det ska bli lite roligare släpper jag loss mina tankar och låter dem gå på egna strövtåg.

Ofta hittar de saker som en annan tanke kan spinna vidare på.

Jag bor i ett stort hus med många lägenheter och när jag såg ut genom fönstret medan mina händer plockade bort blommor och dammade av krukor och fönsterbräde kom tanken, att även om ingen bott längre än knappt två år i det här huset eftersom första delen av det stod färdigt först då, så kom tanken att här finns de, vars barn för länge sedan övergivit fadershuset och numera bara sällan hälsar på. Här är många nyinflyttade som ännu inte känner någon i huset, här finns den lämnade, den övergivna -  här finns den äldre och den ännu lite äldre, den riktigt unga, som har sin första lägenhet och undrar över en hel del i samband med det ökade ansvaret i livet att ha blivit lägenhetsinnehavare - eller kanske längtar efter mamma...eller någon annan...

Jag vet ju egentligen inte vem som är vem men de finns här - de som kanske inte känner sig inneslutna.
Som kanske  saknar ett vänligt samtal,en kram.

Här står jag- innesluten i mina tankar...och runt omkring finns de - alla dessa - mina grannar och medmänniskor - i sina tankar när vi egentligen borde vara inneslutna i varandras tankar.

Vi åker i samma hiss ibland, under besvärad tystnad eller lite käcka kommentarer om väder och annat ofarligt.

När vi egentligen borde våga vara l i t e mera personliga.

De här tankarna har delvis sin rot i att jag för några dagar sedan åkte hiss tillsammans med en ung kvinna med barnvagn. Har inte sett henne alls sista tiden från att tidigare ofta haft sällskap upp i hissen.
Så jag sa: "Jag har saknat dig, har inte sett dig alls på länge"
Jag såg hur hon förändrades, tappade masken skulle jag vilja säga,och sa...men åh...har du tänkt på mig...har du saknat mig....ja, det har varit tufft..
Mera om orsaken till att hon haft det tufft vet jag inte. Men jag är övertygad om att hon mår bättre inför insikten att någon undrat .....

Vi angår ju varandra!

Vi behöver visa varandra det....det behövs väldigt lite för att uttrycka att vi finns d'är för varandra. Kanske bara ett steg närmare att vara personlig.

Ha nu en härlig lördag vem DU än och var DU än och hur DU än har det!

Den som har stort fokus på sig själv kommer förmodligen inte att bli särskilt lycklig, enligt filosofiprofessorn Åsa Wikforss.

Hon säger att vi blir lyckliga av att bry oss om andra!

Samtidigt säger hon att det räcker inte att leva ett självuppoffrande liv om man inte själv värderar livet!

Så sant skulle jag vilja påstå!

Medan jag städade badrummet nu på morgonen kom orden "Att bry sig om" i tankarn<, och utifrån den jag är och vad jag jobbat med så dök förstås allra först tanken på att bry sig om andra upp.

Men - attt enbart uppoffra sig för andra och inte överhuvudtaget ta plats själv - det blir ingen lycklig av.

Man kan kanske tro att det är ädelt att förringa sig själv och upphöja andra, men det leder lätt till att man känner sig mindre värd än andra och det är ingen framgångsrik plattform för den som vill bry sig om andra.

Det måste finnas en balans.Jag måste ha en plattform i mitt eget liv - och jag måste gilla mitt eget liv.

Då blir det dubbelt meningsfullt genom att jag också bryr mig om andra människor och deras behov.

Man behöver två ben att stå på för att stå stadigt.

Och så skulle jag vilja säga att det är här också.

Den som lägger all tid i  sitt liv åt att finna maximal egen njutning lever kanske ett subjektivt värdefullt liv men troligen absolut inte ett meningsfullt liv.

 När jag satt och skrev detta gick tanken vidare till undringen: Ska jag bry mig om vad människor säger om mig, vad de tycker om mig.

Det är klart att vi bryr oss om vad människor som är betydelsefulla för oss säger och tycker om oss.
Däremot kan vi aldrig någonsin tillfredsställa alla- och det behöver vi inte heller.
Någon har sagt att “ Du skulle oroa dig mycket mindre om vad folk tänker om dig om du bara visste hur sällan de tänker på dig”.
Lite cyniskt uttryck kan jag tycka - men det har ändå en hel del sanning i sig.

För att det är nog faktiskt så - cyniskt eller inte - att om det du gör inte direkt påverkar en annan person så är det knappast troligt att de lägger speciellt mycket tid på att tänka på dig över huvud taget.

"Att bry sig om"  växer  - märker jag medan tanken vandrar och badrummet blir rent... och funderar lite på synonymer.  Den första synonymen som dyker upp i mitt huvud är "att vårda sig om"
Kan inte hitta någon mera som känns uttömmande på samma sätt.

Att vårda sig om är ändå lite grand ett steg till.Så en riktig synonym är det inte.

Om jag bryr mig om en medmänniska vill jag visa henne det....

Om jag bryr mig om mig själv måste jag vara noga med att visa mig själv det på så sätt att jag ser till att ha det så bra det går i det liv och de omständigheter jag har!

Nu önskar jag DIG en riktigt fin fredag- solen skiner hos mig och lockar mig ut för att lapa lite D-vitamin!

 


När jag vandrade hem från tandläkaren idag - mötte jag en vän.

En sån där speciell vän där vi kan ha ett uppehåll under lång tid för att vi båda är

för upptagna för att hinna ses. Och så käna det som om vi sågs igår - fast det var betydligt längre sedan - och vi behöver bara fortsätta där vi slutade sist....

Finns det något större än att vara vänner!

En vän som finns - som lyssnar - som tar del i mitt liv - i telefon- på sms-i mejl...och så plötsligt öppnas en glänta och vi ses.

Nu sågs vi - och det firade vi med en fika....och den här glada, varma känslan som hon tände inom mig tänker jag bära med mig  - länge..... 

Hjärtat slår alltid en volt av glädje då jag ser henne.

Någon som broderats in i min livsväv.

Det är verkligen något alldels särskilt....något nästan magiskt.

Vänner är något att vårda och vara rädd om!

Dessa som följ er mig, finns för mig - och som jag följer och finns  för.

Med vilka jag kan vara mig själv.

Det är fantastiskt med vänner i verkliga livet som finns geografiskt nära eller har funnits så vänskapen hann rota sig.

Men det är också fantastiskt med DIG underbara nätvän!

DU följer och jag följer....vi följer varandra...vi undrar om vi inte ser till varann...och vi kan till och med oroas för varandra.

En och annan av oss kanske kommer att ses även utanför nätet.

Det är underbart i kubik!

Med den här hyllningen till vänskapen - all slags vänskap - inte minst denna vänskap som DU och jag har som tekniken ger oss möjlighet till.

Tack och lov för tekniken!

Ta hand om DIG nu och sov så gott när det är dags för DIG att krypa isäng!

Med de här tankarna önskar jag dig en härlig ny dag!

Och ge dig en liten påminnelse: Glöm inte dina vänner.

Ett afrikanskt ordspråk säger: "Gå ofta till din vän. Oanvänd stig växer snabbt igen!"