Direktlänk till inlägg 24 september 2010
Idag firar jag och min man sjuttonårig bröllopsdag.
Det gör jag med en stor tacksamhet för den underbara man livet givit mig!
Att få möta en människa som man kan dela allt med- som blir både äkta man och bästa vän - det är något att verkligen vara tacksam för.
Dikten här nedanför skrev jag till honom under en period när vi båda var för upptagna av våra arbeten för att hinna med varandra.
Vi lärde oss något av det!
Att vi - om nödvändigt får sätta in tid för varandra i almanackan.
För den person man delar livet med är ju den absolut viktigaste personen i ens liv!
Du kunde ju sitta
vid min sida
och leka förstrött
med min hand
och tala så stilla om
kärleken
att människan är mer
än jord
att vi är en gnista
av eld
som lyser en stund
för varandra
så kunde vi tala om
det som vi bär
i dröm och i vaka från
åren som gått
stilla lägga våra händer
på varandras bröst
känna hur våra hjärtan
slår i takt
sakta ana hur vi färdas
mot ljuset
lägga våra heta pannor
mot varandras
möta den ursprungliga
skönhet
som människor skapas av
...........
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|