"Vårt förhållande till döden" var en mening som fastnade i mina tankar då jag lyssnade på ett radioprogram häromveckan.

Sedan dess har denna mening blivit inneboende i mina tankar.

Och spunnit ihop ett nät av tankar - runt dessa fyra ord.

Har vi i Västerlandet ens något förhållande till döden?

Har du tänkt på att för tibetanerna verkar sambandet mellan döden och livet, eller kanske snarare vägen till att verkligen vibrera av liv vara rätt enkel - medan den är mycket komplicerad för oss.

Och näst intill tabu att tala om.

 Vi har inte tid för döden och gör helt enkelt allt för att undvika den.

Vi till och med förlänger liv, fyller dem med lidandegenom operationer och annat som kanske ger oss några extra veckor -  för att vi inte kan möta det där svåra.

Det som ingen av oss faktiskt kan komma ifrån.

Att vi -  oavsett om livet blir långt eller kort - en dag ska vidare och porten utur livet är döden.

Idag är jag en dag närmare döden än igår - och ja, det är du med!

Tänk om vi när vi firar födelsedagar skulle säga:  "Livet blev just ett år kortare. Grattis!"

Vi skulle utan tvekan anses morbida!

Jag var bara en tonårsflicka då jag födde min förste son.

Barnmorskan lade den lilla knytet i min famn och sa: Grattis- du har givit livet till en fin liten son!.

Jag svarade: Ja- och döden.

Jag minns hur hon stannade till i rörelsen - såg på mig och sa: "Du var mig en underlig flicka"

Jag tycker att det är underligare att inte se hur det är.

Avslutar dessa funderingar med ett citat av Jim Morrisson

"Människor fruktar döden mer än smärta. Det är konstigt att de fruktar döden. Livet gör ont mer än döden. Vid platsen för dödsfallet, är smärtan över. Ja, jag antar att döden är en vän. “-

 

Catharina

9 december 2012 14:35

Så sant! Och så klokt!

kram!

http://echolmlund.blogspot.com

Kaela

9 december 2012 17:35

Tack för en kommentar som jag gillar - förstås:)

Kramar om dig!

 

Tolmia

9 december 2012 17:43

Jag har också tänkt tankar om döden idag.
Och om att man vill bli ihågkommen.
Mina funderingar finns i min blogg under lucka 9 i min bloggadventskalender.
Och så klart en låt med Lars Winnerbäck.
Glad att du vågar prata om de här frågorna.
För de är viktiga och sanna.
Jättekram från mig.

http://tolmias.blogg.se

Kaela

10 december 2012 05:40

Ja egentligen är ju just detta att vi ska dö det enda vi kan vara säkra på.
Och så viktigt att vi inte går omkring och inte vågar leva för att vi en gång ska dö!
Kramar om dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...