Inlägg publicerade under kategorin Hur kan jag hjälpa

Av Kaela - Lördag 16 dec 10:13

     

 

 

Det närmar sig jul med stormsteg.

Bara en dryg vecka kvar.

De flesta av oss känner glädje och förväntan inför den helg som väntar.

Vi ser fram emot  julbord och klappar - men kanske mest av allt - möten med dem vi älskar och som vi inte ser så ofta som vi skulle vilja.

Men i vårt rika land finns det ändå människor som inte har det de behöver för att julen ska vara något man ser fram emot med glädje.

Visst vill vi dela med oss till dem som är mer eller mindre utan det vi ser som nödvändigt för en god jul.

Giving people ger oss den möjligheten!
Där kan du se till att ett barn får en julklapp eller en familj en julmatskasse.

Du kan också betala antingen med kort eller faktura - eller genom att swisha.







Av Kaela - Torsdag 31 aug 12:07

 



Hade ett samtal idag på förmiddagen med en ung kvinna som drabbats av ohälsa.

Hon har under några år varit engagerad som frivillig och vi har haft en hel del samarbete under mina sista år som samordnare på Frivilligcentralen.

Detta är en tjej som löptränat mycket.

Inte för att vinna tävlingar utan för att hon upplever det som återhämtning . rekreation och vila.

Nu har hennes ohälsa satt stopp för detta.


Hon startade vårt samtal med att berätta om hur djupt hon saknar löpningen.

Frihetskänslan och naturupplevelsen det gav. Känslan av att vara stark och fri.

Jag kan mer än väl förstå henne.


Löpning har aldrig varit min väg till rekreation och återhämtning - snarare långa promenader.Och jag vet vad det betyder för mig.

Jag kan fortfarande ta mina promenader även om jag får lov att röra mig lite saktare och med större uppmärksamhet eftersom min syn inte är vad den varit.

Jag kände oerhört starkt med denna unga kvinna - och det gjorde ont i mig när hon sa: "Jag kommer aldrig att hitta glädjen igen"

Vi vet ju egentligen alla att förändringar är något som sker hela tiden under vår livsresa.
Det är det absolut enda vi kan vara riktigt säkra på. . det vi älskar idag finns kanske inte imorgon.
Kände hur viktigt det var att ge henne redskap att hantera rädslan att inte hitta glädjen igen.


Jag försökte uttrycka det ungefär så här: "Hur svårt det än låter så måste vi famna och ta emot förändringarna som möter oss .

Jag säger inte att du kommer att älska alla dagar som du har framför dig - men detta är en utmaning av livet självt.
Du gillar ju utmaningar- så ta emot den om inte med glädje så utan protester som bara skadar dig själv.
Försök leva med inställningen att det här ingår  - det är en gåva - hur konstigt det än låter -. 
Du kommer att ta dig igenom och möta livsjublet och glädjen igen!
Du kommer att bli otroligt frustrerad, ledsen, besviken och modstulen men  glöm inte - du lever - du har många dagar kvar på jorden - och glädjen bor där bakom förlusten och sorgen och modstulenheten på samma sätt som solen finns även en molnig dag - bakom molnen. Och snart visar sig för oss igen!

Du möter just nu kanske den största förlusten hitintills i ditt liv. Försök tänka att det sker för att  ge plats åt någonting helt nytt - i din utrustning som människa.
Det tomrum du känner nu kommer att bli ett utrymme för ditt nya livsinnehåll.

Med en ljus syn på livet hjälper vi oss själva att hålla ögonen öppna för glädjen som faktiskt också finns där.

 

För en stund sedan kom ett sms från henne - hon satt och skrev på sin mobil såg jag medan vi talade - med ovanstående text och orden: "Lova mig att du skriver detta på din blogg. Jag kommer att kolla!

Därför gör jag nu det och hoppas att det finns någon som läser det som också kan uppleva att detta hopp - om glädjem innanför det svåra finns också för henne eller honom.

 

 





Av Kaela - Söndag 21 maj 18:45

 

   

 

Jag har en god vän som drabbats av utmattningssyndrom. Mera populärt uttryckt- "gått i väggen".

Hon har ett arbete med ständigt många bollar i luften.

Givetvis är hon en superambitiös person som alltid går att lita på.

Just nu och sedan något år tillbaka kan hon inte lita på sig själv säger hon.

Det hon tycker är allra tråkigast är att hennes tillstånd nu och då ifrågasätts.

"Är hon verkligen sjuk"... "Varför tar det sådan tid"   med mera olika funderingar, som sårar henne och gör henne ledsen.

 

Jag hitade en blogg som hon blev jätteglad över att få läsa.

Som känner till detta med utmattningssyndrom från båda sidor.

Både i rollen som läkare och som patient.


Jag vet inte om DU känner någon som har drabbats på det här sättet.

OM du gör det - ge henne/honom gärna denna länk:

Av Kaela - Måndag 24 april 12:58



 



 
För dig som läst mig ett tag och gör det nu och då är det nog helt klart att jag med jämna mellanrum "fuskar i mitt gamla jobb" som frivilligsamordnare.

Ibland genom att vara där- men oftast faktiskt genom att vara bollplank för frivilliga som behöver någon att prata med i sitt uppdrag.

En stor del av mitt arbete när jag arbetade var just stödsamtalen -  men inte för min efterträdare eftersom hon bara kan arbeta halvtid och får lov att ta bort mycket av det som egentligen är väldigt nödvändigt..

För mig är det en sorg att se att de frivilliga blir utan stöd.

Så jag ställer mer än gärna upp hur mycket som helst.


Idag har jag träffat en frivillig som är stödperson för en tonårstjej. Hon är själv bara lite över tjugo.

Den här lilla tonårstjejen har stora problem med att känna sig älska.

Och ibland vill hon inte gå till skolan.

Som idag.

Så då träffades vi istället.


Svårt att se någon så ung som mår så dåligt.

Hon sa bland annat:

Hur ska man kunna älska andra när man inte älskar sig själv?
Hur ska man kunna älska sig själv när man inte blir älskad av någon annan?
Hur ska man kunna bli älskad av någon om man inte tycker man är värd något?


Tunga frågor och så viktiga.

Vi gick en promenad tillsammans och sedan en stund på ett fik.


Jag blir så imponerad av vår unga frivilliga som verkligen gör en otrolig insats.

Och som är så engagerad.


När jag sa det till henne en gång sa hon: "Hon känns som min lillasyster"


Vi måste se till att älska varandra så att alla orkar älska sig själva.

Det är runt detta mina tankar rör sig nu.



Av Kaela - Fredag 7 april 18:34

c  

 

 

Sorgens dag!

Tungt!

Terrorn - denna skräckinjagande företeelse som har som avsikt att skrämma oss till hat.

Ska aldrig lyckas.

Låt den få oss att älska mera istället.

Älska och visa omsorg om varandra!

Så viktigt - varje kärleksfull tanke och handling bygger på kärleksfronten i världen och när den blir tillrävkligt stark får terrorn gå och gömma sig!


Av Kaela - Måndag 13 feb 12:33



 




50 miljoner människor i världen lever med epilepsi.

Det visste jag inte tidigare.

Ärligt talat hade jag faktiskt ingen aning om att siffran var så hög.

Men idag på min morgonpromenad mötte jag en man med en liten hund som var välsigt intresserad av att hälsa så vi kom att byta några ord.

Han berättade att han är en av dessa 50 miljoner människor - och - att det idag är Internationella Epilepsidagen.

Internationella epilepsidagen arrangeras för att uppmärksamma behoven av ökad kunskap, mer resurser till forskning och bättre livskvalitet för alla dessa drabbade.

Han efterlyste en "människan på gatan" -kunskap dessutom.

Eftersom många ëpileptiker drabbas av anfall på allmänna platser.

Många flyr för de blir rädda istället för att stanna och hjälpa.

 Jag hittade en väldigt bra sida på nätet om hur man gör för att vara en effektiv hjälpare...absolut något vi alla klarar av.

ta det lugnt

ta bort alla saker runt omkring

sätt ingenting mellan tänderna – det kan ge tandskador

lägg gärna något mjukt under huvudet

lös upp slips eller skärp, ta av glasögon

när kramperna har upphört, lägg personen på sidan med huvudet lågt

stanna kvar tills personen klarar sig själv

skydda personen mot omgivningens närgångna nyfikenhet.


Av Kaela - 3 september 2016 18:03

 




Vi sitter i trygghet!

Vi lever i trygghet.

Låt oss aldrig glömma dem som inte gör det!

Av Kaela - 27 juni 2016 09:19

 

 

Kanske känner både du och jag någon.

Någon - som har ett älskat barn eller annan anhörig som begått brott.

Kanske till och med någon som begått det allra västa av brott - det mest oåterkalleliga.

Som dödat.


Råkade av en händelse hamna på sidan som handlar om Sanna.

En 47 årig kvinna som tvingats gå igenom detta fruktansvärda - att veta att hennes son mördat- se sina barnbarn placeras i familjehem och försöka vara en god farmor för dem oavsett.

Vi behöver läsa om Sanna för att inse hur väl dessa oskyldigt drabbade anhöriga behöver vår förståelse, vår förståelse, vår vänskap!


Presentation

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se