Inlägg publicerade under kategorin Tankar i förbifarten

Av Kaela - 15 oktober 2017 18:29

   




 

Efter en bilresa på ett par tre timmar var det skönt att landa hemma. Packa upp och ta en lugn stund och bara känna hur gott det är att vara hemma.

Något fattades.....alltför mycket stillasittande idag gav längtan efter en promenad.

Vår underbara park som vanligt.

Ända förbi Krematoriet....en ganska rejäl sträcka.Faktiskt ungefär 4 kilometer.

Medan vi gick samtalade vi om att det är så lite folk i rörelse på söndagskvällar.

Alla försöker ta det lugnt inför jobbveckan.

Gator och promenadstigar, restauranger och caféer ligger öde.



Söndag är ju absolut en särskild dag i veckan.

Vilodag. Sabbatsdag.

Lite av detta bär vi väl alla med oss.


Att vara söndagsbarn anses också vara något särskilt enligt gamla källor - som till exempel denna ramsan


  • Måndagsbarn har fagert skinn
  • Tisdagsbarn har älskligt sinn
  • Onsdagsbarn är fött till ve
  • Torsdagsbarn får mycket se
  • Fredagsbarn får kärlek och lycka
  • Lördagsbarn ska mödorna trycka
  • Söndagsbarn får leva och njuta rikt och vist och sedan berömligt sluta.

Undrar om människor förr trodde på sådana här ramsor.

Kanske gör vi det lite ännu.

Oavsett - söndagar är speciella.

Och alldeles särskilt speciella är de så här i oktober.


Här kommer en dikt som jag kallat Oktober

Ingen djupblå sommarhimmel 
kommer så andlöst nära 

som hösthimlens 
morgonlek 
med den skira dimman 
mellan trädstammarna


ingen grönskande 
sommardag 
speglar en sådan stillhet 
som de dunkelgråa vågornas 
stilla svall mot stranden 


där suddas gränserna ut 
våra ögon blir genomskinliga 
och ljudet av våra röster 
når långt 

Kaela

Av Kaela - 12 oktober 2017 20:52

 
Bilden lånad från google


Kvällen går snart över i natt och det är dags att efter lång tuff dag hitta till sängen.

Att veta att man har en säng att sova i - det är stort!

När jag nyss gick förbi mitt sovrum tänkte jag på kvinnan som satt och tiggde utanför vår mataffär.

Hon log - men med ledsna ögon!

Var sover hon inatt!


Känner sorg vid de tankarna - och önskar att hon har en plats någonstans - som är varm och skön att sova på.

Även om jag vet att det kanske är i en bil.

Då slipper hon i alla fall blåsten!


Så olika det är.

Trots att vi har samma behoV.


Definitvt inte de bästa kvällstankarna för att somna rofyllt.

Men jag gör ändå det jag kan göra.

Viskar min önskan om en God Natt till henne - ut i mörkret!


Och till DIG!


Ett citat att ta med in i sömnens rike - var vi nu sover:


"Med pengar kan man köpa en säng, men inte sömn."

Kinesiskt ordspråk

Av Kaela - 12 oktober 2017 16:23

 

Vad spelar det för roll att det regnar - och att man bara har ett paraply - när man är kär!  

Av Kaela - 12 oktober 2017 09:00

 



Det finns egentligen bara ett sätt att ta sig igenom livet - att leva det. 

Ibland - då någon av de vi känner möter en stor glädje eller en stor sorg funderar vi kanske hur vi själva skulle uppleva det om vi  vore i deras skor.

Det går inte att fundera sig fram till hur vi skulle uppleva någonting av det vi inte mött ännu.

Det är först när vi står mitt i det som vi vanar lite mera.

Det är knappt vi vet då - vi behöver vandra en bit till- lämna centrumm av upplevelsen och få en viss distans till det som hänt.

Faktum är att inte ens om vi själva varit i en situation som en vän just är i kan vi möjligen veta något om glädjen i den situationen - eller om sorgen.

Men vi kan ändå  inte veta hur vår vän upplever det.


För vi är unika och våra upplevelser av de erfarenheter livet ger oss på gott och ont är också unika.


Därför är det så viktigt att vi lyssnar på varandra.

verkligen lyssnar när någon delger oss just sin känsla och upplevelse...
Jag tror det är vad världen behöver mest av allt idag....människor som lyssnar....


Jag ska om en stund möta en vän som befinner sig i en tung sitautaionen. 
Det är anledningen till att mina tankar går åt det här hållet.

Kanske.

I varje fall till en del.

 

Önskar DIG en dag med möten - i verkliga livet, i telefon eller på nätet- för det är i mötena med andra vi verkligen blir till som människor!

 

 


Av Kaela - 10 oktober 2017 07:28


 

 

 

 

Idag talar vi om Sverige som tillflyktsort för människor från krigshärjade länder.
Eller från länder där man inte får ha en avvikande mening mot etablissemanget  - eller tillhör en minoritet som har det svårt.

Vi blir lite rädda ibland att invandringen ska bli för stor.
I Sverige idag är 16% av oss födda utomlands.

Som vi kan se går folkvandringarna i världen i vågor.

Vi hoppas förstås att vi aldrig mer ska behöva utvandra från Sverige, varken på grund av hunger eller hot och förtryck och våld.

Men vi vet inte.

Allt kan hända!

Det blir kanske lite enklare att förstå dem som kommer hit när vi inser att många svenskar, faktiskt wn och en halv miljon, tvigades iväg för att söka sig en utkomst.

Och de togs emot i det land de kom till.

Så böljar folkvandringarna fram och tillbaka i världen!


Att jag började tänka i de här banorna berodde på att jag igår strax innan den kurs jag  var föreläsare på för nya frivilliga på  Frivilligcentralen träffade jag en kvinna som var på tillfälligt besök i Sverige.

Hon ville se det land som hennes förfäder kom ifrån berättade hon.

Hennes farfars farfars far utvandrade från Östergötland  och en liten plats utanför Norrköping.

Hon hade varit på den platsen under dagen i regn - och hon grät av rörelse när hon talade om det.
Så starkt känslomässigt berörd av mötet med den platsen  - och säkert av tankarna detta möte gav upphov till.

Hon kunde ingen svenska men hon sa att till och med hennes föräldrar hade svenska språket funnits kvar i viss utsträckning.


Två av mina elever på kursen var från två olika länder, långt från Sverige.

Den ena har varit här sedan han var barn, den andra sedan 10 år tillbaka.


Jag berättade om mitt möte med den här kvinnan för deltagarna innan jag startade föreläsningen.

Kvinnan som bott i Sverige i tio år, lärt sig tala svenska. skaffat sig en utbildning och arbete , och nu vill göra frivilliguppdrag när hon har tid - sa med tårade ögon: "Undrar om mitt barnbarns barnbarn om mer än hundra år kommer att hälsa på i min hemby?

Ni kan förstå att min tanke svindlade till.







Av Kaela - 8 oktober 2017 16:58

 




Hade i veckan ett möte med en kvinna som jag skulle vilja säga var en ganska ytlig bekant.
Idag har livet kastat oss i varandras famn - hon är en nära människa för mig...och kanske jag för henne.

Vi möttes på trottoaren och om hon inte tagit tag i min arm så hade jag inte sett att det var hon.

Orden forsade ur henne....jag måste få prata med någon, och jag förstår att du är proffs på sånt med ditt jobb

Hon berättade att hennes dotter bara 23 år gammal var död.

Oväntat.
Totalt oväntat.

 

Här drog jag med mig henne i n på ett café en bit bort och sökte upp ett lite avskilt hörn.

Bad henne vänta medan jag hämtade varsin kopp kaffe.

Nu fick jag veta att hennes dotter flyttat hemifrån för ett halvår sedan.

De hade hjälpt henne köpa en liten etta.


När de ringt henne en kväll hade hon inte svarat.

De åkte hem till henne så småningom lite senare, efter flera försök att nå henne på telefonen  -och såg då att det lyste i hennes fönster.

De skickade ett sms att de var utanför hennes lägenhet men fick  inget sms i retur.

Nytt sms där de frågade om de fick komma in.

Inget svar nu heller....

 

Nu beslutade de att använda den reservnyckel de hade  till hennes lägenhet och gå in.

Där satt deras älskade flicka i fåtöljen framför TV:n som var på och såg ut som hon sov.

Men hon skulle aldrig vakna mera...


Enligt obduktionen hade hennes hjärta bara stannat .

Läkaren hade sagt: "Vissa hjärtan gör det"

 

"Men varför just Amandas hjärta... sa hon förtvivlat och hennes ögon var så fulla av sorg att det kändes som de brände hål i mitt hjärta.
Jag sa....jag är så ledsen, så väldigt ledsen för din förlust, för er enorma förlust!

Hon lyfte blicken och sa: "Tack för att du stannade...de flesta vågar inte...

Jag tror de inte känner sig bekväma med vad de ska säga.

Men jag skulle önska att de åtminstine sa något - till och med  om de inte hittar något annat att säga än den formella frasen”jag beklagar sorgen”. Som är så oändligt mycket bättre än den tystnad som jag möter hela tiden.


Det finns inga mirakulöst fantastiska ord man kan säga eller behöver säga., du behöver inte förbereda dig.

Att höra av dig och se att du bryr dig räcker. 
Och att få höra av igen! 

Av Kaela - 7 oktober 2017 09:19

   

 

 

Lördagmorgon!

Ordet smakar gott i munnen - och känns varmt och mjukt.

Hela helgen ännu orörd!

Två dagar tillsammans med den jag delar livet med.

Men de flesta vardagar blir det bitar av livet som för de flesta andra.

Ser fram emot helgen med glädje och tacksamhet!

Och önskar DIG en helg som ser ut just som DU önskar att den ska göra.


Av Kaela - 6 oktober 2017 14:05

 

 

 

Inte var det lätt att ta en kort promenad när vädret var så maxat.

Solexplosion blev det av mitt foto där jag ville visa en bit aav Norra Promenaden

Strålande sol alltså och mild vind.

Utan tvekan blev den för lång för mina krafter just nu....blev mera slut än jag trott jag skulle bli..

Medan jag gick vandrade mina tankar sina egna vägar.

Förra veckan möttes vi, tre kvinnor som känner varandra från mitt arbete, under en av mina promenader.
Idag återvände mina tankar till det samtalet

De två stod redan och samtalade då jag kom fram till dem

Och jag fick omedelbart frågan: "Kan man förlåta lögn?"

Oj, det var djupt tänkte jag och sa att jag tror det beror på vem som ljugit för mig och varför.

Då fick jag veta att en av kvinnornas systers make hade kommit hem en dag och berättat att han haft en relation med en annan kvinna i två år.

Men att den var slut nu och att han ville satsa på dem - makarna - fullt ut.

Hon har haft svårt för det. Inte för att hon inte vill, för det vill hon.

Hon säger att hon förlåtit men hon klarar inte av att  lita på honom eftersom han ljugit för henne i två år.

De kämpar och försöker hitta tillbaka till varandra, båda två, på varsitt sätt.

Men hela tiden kommer hennes misstro emellan.

Han säger att eftersom hon fortsätter att misstro kan hon inte ha förlåtit.

Hon säger att hon har förlåtit och lagt den historien bakom sig.

Men just möjligheten att lita på vad han säger, den finns inte till fullo kvar  för henne.

Så otroligt sorgligt tycker jag.

Båda vill ju tillbaka till en bra relation.

Men lögnen står som ett spöke emellan dem.


Jag vet ju att det är så.

Har någon ljugit klart och otvetydigt för mig...då är det inte så lätt alla gånger att lita på.

Det går ju så småningom, men det är en lång väg.

Och man undrar om dessa två  kommer att orka den långa vägen.

Jag hoppas att de hittar hjälp i form av parterapi eller liknande.

Presentation

Fråga mig

143 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se