Inlägg publicerade under kategorin Tankar i förbifarten

Av Kaela - 2 januari 2018 16:15

 

 

Bilden lånad från google

 

Vem är jag?
En fråga vi ofta sysselsätter oss med - och en fråga som har många svar - utifrån ETT viktigt svar: Jag är det jag identifierar mig med.

Är det mitt jobb, mina materiella tillgångar, min föräldraroll, mitt hus.....
Är jag kanske mannen eller kvinnan som gillar att läsa....eller som springer jättesnabbt....
Är jag den som gfillar konst....eller kanske att lyssna på musik?



Om vi identifierar oss med något av detta är det inte underligt att vi går omkrig och är rädda.

Allt detta är nämligen något vi kan mista. Det vet vi - åtminstone i de ögonblick då vi är ärliga mot oss själva.

Tänk om jag älskar artt springa och löpträna och drabbas av en sjukdom som sdätter mig i rullstol.
Eller lyssna på musik - och drabbas av döpvhet eller att gå på konstutställningar eller se på film kanske som mitt allra största intresse - och drabbas av blindhet!

Vem är jag då!


För att hitta tryggheten måste vi hitta den vi innerst inne är  - den vi verkligen är - och inse att allt annat vi har kan tas ifrån oss - men att livet är lika värdefullt och vi själva lika värdefulla oavsett vad vi mister av detta - för inget av det är vårt verkliga jag..


Och vårt verkliga jag mister vi inte - inte så länge vi är vid liv!





Av Kaela - 2 januari 2018 11:52







  Städa badrum kanske inte låter som ett nöje direkt - och jag tyckte inte riktigt det var vad jag ville kalla den första av dagens uppgifter innan jag startade.

Jag fick tala allvar med mig själv om att det faktiskt  är roligt att städa badrum innan jag  påbörjade en grundlig städning av våra två badrum.

Och visst var det roligt....dadrummen  - som känts lite ofräscha blev strålande rentaoch blanka och all avtorkning lämnade en god fräsch doft.
Som extra belöning hälsade solen på när jag just avslutat jobbet och visade att den faktiskt finns där bakom det tunga grå!


Av Kaela - 2 januari 2018 07:33

 

 

 

 

Att alltid vara glad.

Det är nog knappast möjligt.

Ibland känns ju livet inte snällt emot oss.


Men det finns något som jag skulle vilja kalla för genväg till glädjen.

Eller ska man kanske säga kungsväg.

Det fungerar alltid - i varje fall i någon mån.


Studier har visat att  tacksamma personer är mindre deprimerade, mindre stressade, sover bättre och upplever starkare glädje och tillfredsställelse i livet.


Tacksamhet gör att vi njuter mer av det som är bra i livet och det  gör att vi kan maximera njutningen och meningsfullheten i det som händer oss.

När man är tacksam uppmärksammar man det positiva och det fina och blir glad både när det händer och  efteråt när vi tänker på det som gjorde oss glada.


Om vi ler framför spegeln då ler vår spegelbild tillbaka mot oss. 
Le mot spegeln - där vet du att du får ett leende tillbaka.

Men även när vi ler mot en annan människa är det mycket ovanligt att vi inte får ett leende tillbaka!

Dessutom blir vi själva glada av att le!


Om vi umgås med glada människor är det ett obestridligt faktum att det är mycket lättare att bli på  ett stålande gott humör!


Var och en av oss har en slumrande förmåga som vi kan väcka till liv.
Glädjen bor alltid någonstans inom oss - och vi kan locka fram den med att tänka på sådant vi vet att vi blir glada av!


Så idag - en grå dag i januari- kan vi bestämma oss för att vara glada - och ta till de vägar som finns för att hitta glädjen.

Visst ska vi ha en glad-dag idag, du och jag!


 

Av Kaela - 30 december 2017 19:14

   

 


Det är kvällen före nyårsafton.

Och det ligger lite i luften  - det där att man börjar summera året som gått.

Ett mycket speciellt år i mitt liv.


Att inte kunna arbeta med det jag älskar mest av allt - samordnandet av frivilligas insatser som ger så underbara möten med fantastiska människor !
Bara på på grund av synen som avtar.
Och som också tar ifrån mig så mycket mera.


Jag har förlotat ännu mera av synen under detta år.

Det är svårt och ibland gråter jag en hel dag.

Ändå vet jag att detta är en av de utmaningar som kan möta människor.

Det är upp till mig hur jag hanterar det!

Det är en utmaning.

Och så länge livet ger oss utmaningar så lever vi!

För vi måste kämpa.

Och kamp är en del av det som gör livet till liv.


Jag försöker låta bli att fundera över hur mycket mera av min syn jag saknar - om ytterligare ett år......




Av Kaela - 26 december 2017 15:27

 

 

 




Det är annandag jul och mannen i mitt liv och jag är nyss hemkomna från firandet med barn och barnbarn....nya familjemedlemmar i form av svärsonens familj och släkt.

Själva kom vi fram och fick snabbt sätta i oss lite julmat  mat eftersom julmiddagen var klockan 17.00 och då först kunde vi starta resan mot Stockholm/Åkersberga från Norrköping..
Min kära sväfar hamnade på akuten efter att ha fallit utanför vår port och tappat minnet - så därför var det först vids strax efter 16.00 på julaftonen då han lades in på sjukhuset  - och min man kunde lämna honom och veta att han var i trygga händer

medan en annan son som "julade" på hemmaplan tog över.



Fantastisk jul har vi haft i allafall - trots katisk start.

Ännu en...... så rika vi är.

Ett överdåd av mat och  dryck och julklappar.
Och ljuvliga stunder av närvaro med några av de mest betydandee mest betydel  människorna i livet


Igår satt jag en stund för mig själv medan de övriga spelade sällskapsspel..

Jag är inte ett dugg intresserad av spelande -  och passar då ofta på att få en "tankestund"-

Dem är jag ju däremot beroende av.

M

ina tankar vandrade långt tillbaka - till barndomens jular.
Spänningen att gå nerför trappan och mötas av att mamma satt rött papper runt hallens lampor så belysningen var förtrollande röd och spännande för barnasinnet.
En klädd julgran - och julsånger på radion.

Magiskt! 
Förväntan hos barnaskaran var på topp.

Så kom tomten....

Visst var det så - varje år att i paketet låg årets vinterkängor och kanske en bok om man hade tur....

Fantastiska julklappar l   ångt innan man var bortskämd med samma materiella standard som finns idag.

Så första jularna med egna små...

Hur spännande som helst.

Stort och fanstastiskt  med nya barns ögon som tindrade......

 

Så ensammamma- jular...där pakentens innehåll var ganska spartanskt men kärleken till barnen lika stor som idag när jag ser barn få julklappar för tusentals kronor.

 

Och så alla fina underbara jular tillsammans med mannen i mitt liv! En hel lång rad jular.....fantastiska - kärleksfulla....

Men allt är relativt - och allt förändrar sig - men jul är alltid jul!

Fantsatiskt efterlängtad och magisk dyker den upp varje år - med nytt hopp till mänskligheten!
Om att kärleken ska segra!

Av Kaela - 23 december 2017 10:56

 




Att det blir jul och snart ett nytt år -  det är ju sådant som får oss att tänka till..... Vad har hänt under det här året som ligger bakom oss....Har det varit ett bra år eller ett dåligt år...?

Delvis tror jag vi har liknande svar allihopa - när det gäller det allmängiltiga.

Eller i varje fall liknande svar.
Året som gått har giti oss nya fruktansvärda insikter i människors ondska genom olika terrorbrptt.

Även vi i Sverige fick i början av april den chockerande insikten att våldet nått även vår huvudstad genom wn lastbil på Drottninggatan.

 

Men - vi får aldrig glömma att vi också sett mycket godhet!

 

Allt jag vill säga till oss alla i de sista skälvande dagarna och  timmarna av 2017 och med siktet inställt på 2018 är....Se det stora i det lilla! Älska livet! Ta vara på varenda minut! Ta ingenting för givet!

Låt oss ta vara på varandra!
Vi är allt vi har....det allra viktigaste av det viktiga....
Det gäller att vi talar om det för varandra - medan det finns möjlighet!

Vi behöver alla få veta att vi är betydelsefulla - för någon!

 Vi måste ta vara på varandra och allt tid vi kan få tillsammans och aldrig tappa hoppet....
Aldrig!!!

 

 

 

 

”Ingen pessimist upptäckte någonsin stjärnornas hemligheter, seglade till oupptäckta kontinenter eller öppnade nya dörrar till den mänskliga viljan.”
– Helen Keller

Av Kaela - 22 december 2017 10:28


 



"Nog finns det mål och mening med vår färd

men det är vägen som ärmödan värd" skriver Karin Boye i en av sina dikter.

Vi sätter ofta upp mål - kanske långt in i framtiden.

Och så överlever vi under resan till det uppsatta målet.

Och visst behöver vi mål. - men det gäller att inte glömma att ta emot det livet ger under resan

Tänk vad vi missar när vi gör så.

 

Du kanske är en jätteklok person som verkligen nuter av varje vägsträcka.

Det är precis det vi ska göra om vi inte vill missa allt för mycket av den tid vi trampar jorden.


Om jag lever i ögonblicket, är jag alltid beskyddad. 
Att leva i ögonblicket innebär att ha förtröstan, att lita på livet.


Missa inte det här ögonblicket - den här dagen - av längtan till en dag längre fram.

Dröm gärna om den - men lev just nu så du inte missar en etapp av din resa som vill ge dig något speciellt.

Det är två dagar till jul och visst ser vi fram emot den högtiden och alla vi får möta - glädje, gemenskap och närhet!
Men den här dagen är en alldeles speciell dag!

Gå inte igenom den som om det bara vore en transportsträcka


Nuet är det enda vi kan njuta av som närvarande - så glöm inte bort att du är här nu!


Önskar DIG en härlig etapp av din livsresa idag!

Håll inte fast - men ta emot varje ögonblick som den unika bit av tid du just nu befinner dig i!



Av Kaela - 21 december 2017 14:58

 

 

 

 

En gång - för ganska många år sedan köpte jag en julklapp till en person som jag ville visa l uppskattning.

Visst blev mottagaren glad, men sa också: "Men jag har ju inte köpt något till dig".


Så tänker vi ofta.

Vi byter julklappar..

Jobbar med att försöka ana hur mycket den andra betalar för julklappen till oss så vi inte är sämre.

Tala om att ge för att få.


Det finns en sådan underbar glädje i att ge bara för att ge som vi aldrig kommer i närheten av när vi ger för att få.

Jag är övertygad om att ger vi för att ge och inte för att få så kommer vi få tillbaka  på något kanske ganska oväntat sätt!
Ibland har jag tänkt att det mest oegoistiska givandet ätratt ge blod eller donera sina organ efter döden. Om de inte är färdiganvända. d¨förstås.

Ingen av oss vet ju vem av oss som kan behöva få blod eller få ett nytt organ....så även där kan man säga att  ge kan vara att få!

Nu måste man ju inte själv stå på organdonationslistan för att komma ifråga om man behöver.

Det är andra kriterier som avgör.
Men det ALLA får som ger - det är givandets glädje!
Och det är en sann glädje!

 

 

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skapa flashcards