Du har ett ljus inom dig!!

Låt det lysa!

Låt världen få ta del av det skimmer som finns inuti det som är du!

Du har en låga därinne.

En låga som kan få det svartaste mörker att spricka upp i ljus.

Skenet från ditt ljus kan spridas som ringarna på vattnet.

Om du vågar.

Om du vill.

När du är redo.

Precis - när du väljer att dela det med dem omkring dig!

Du är född för att vara  ett ljus för världen.

Ett ljus som ger hopp och framtidstro till många som upplever sitt liv som mörkt och hopplöst.

Din uppgift som spridare av ditt fantastiska ljus gör stor skillnad i andra människors liv!

Sprid ditt ljus!

Var på min "gamla" arbetsplats  - Frivilligcentralen -  på Frivilligfrukost på morgonen idag.

Många härliga möten med härliga människor.

Många samtal pågick runt omkring...och någonstans i ordvimlet hörde jag meningen..."jag har inte reflekterat på det".

Och på promenaden hem som faktiskt tar bortåt 25-30 minuter om man går snabbt fick jag gott om tid att fundera över varför den meningen bland mmånga andra som jag också hörde, blev den som stannade kvar i tankarna.

Att reflektera över något... reflektion kan leda till att vi förändrar vårt beteende på någon punkt.
Att vi hittar nya sätt att agera i situationer där vi har känt att det inte varit bra att agerar på ett sätt som vi ditintills gjort.

Reflektion är ju en spegling  - ett återkastande av dens bild som stannar till och tittar i spegeln.

Att reflektera över vårt beteende, våra tankar. våra värdegrunder eller vad det nu är, är alltså som att ställa sig i en "mental spegel" skulle man kunna säga.

Om jag i spegeln ser att jag har en fläck på näsan har ju speglingen varit mig till hjälp. Jag fick veta att jag behövde tvätta näsan.

På samma sätt kanske reflektionen, den tankemässiga får mig att upptäcka något som jag skulle vinna på att göra på ett annat sätt.

Ja ...nu har jag plågat dig med lite av alla tokiga, oviktiga och visa tankar som dyker upp hos mig....

Kanske känner du igen något från dig själv - för när du nu läser det jag skrivit här så speglar du liksom dina egna tankar i det skrivna.....

En underbar fredageftermiddag till DIG!

Stötte på ordet "glesbygden" och tankarna började vandra.

Alldeles nyligen satt jag i ett samtal med ett par vänner om den"förtätning" som sker i de flesta av våra svenska städer idag.

I min stad ser jag hur glänta efter glänta har fått ge plats åt ett eller flera höghus.

Om man nu får kalla 5-8 våningshus för höghus..i dessa tider då höghus ofta snuddar molnen.

På landet glesnar det!

På sina håll har jag sett fina villor stå tomma, skylten med Till salu har nästan blivit sned.

Vi sannade till vid ett sådant hus i somras.

Och smakade på ödsligheten som härskade.

Både huset och trädgården bar spår av drömda drömmar och arbete.

Det glesa får mitt hj'rta att sörja... platsblommorna i fönstret gör sitt bästa för att huset ska se bebott ut - med klent resultat.

Det handlar ju inte om det man ser utan mycket mer om det man känner.

Ibland tänker jag att byarötterna i mig - som ju ändå finns någonstans sedan de första barnaåren - gråter och suckar....över förgäves drömda drömmar och arbete som ingen längre uppskattar!

Har du tänkt på att vårt ego är liksom "den rädda delen" av vårt medvetande.

Egot vill ha åtskillnad och tar gärna konflikt för att nå det.

Friden och den inre stillheten är egots största fiender.

Friden och kärleken är så nära förbundna med varandra att man aldrig kan uppleva det ena utan att också uppleva det andra.

Kärleken är en av de starkaste känslor vi kan känna.

Bååde den kärlek vi får ta emot och den vi ger ut.

Och samtidigt den känsla som förjagar rädsla och oro.

Ger oss frid - och  stillhet och ro inom oss.

Med en mycket tidig - ofrivillig  - uppstigning i morse värker nästan kroppen av trötthet.

Och mina ögon vägrar snart att als samarbeta!

Så det blir en tidig kväll i vårt hus.

Tacksam är jag över att lev a i ett land som Sverige.

När jag ser alla frukltansvärda förhållanden på nyheterna som människor lever under på det här klotet vi kallar jorden.

Kryper isäng snart - och knäpper händerna och ber en bön för alla lidande...Fransciscus bön som jag tycker mycket om.

" Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
O gudomlige Mästare, låt mig sträva inte så mycket
efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet."

Franciskus

Min natt slutade tvärt av ett brakljud utanför huset.
Hör sådant bra eftersom vi sover med öppet fönster.

En titt på klockan visade att den bara var 03.34

Vad braket berodde på har jag ingen aning om.

Men att det inte var det bästa sättet att tvingas starta en ny dag alldeles för tidigt - det kan jag intyga.

Gjorde ett eller två tappra försök att somna om....men John Blund sover nog gott själv så där framåt morgontimmarna - så klarvakenheten satt i.

Ganska sur steg jag ur sängen och såg hela dagen framför mig som en öken av trötthet.

Tills jag kom att tänka på att det är jag som avgör hur jag ska uppleva min dag.

Sur är det absolut sista jag vill vara så när jag mötte surkarten i spegeln , (ja jag anar i alla fall min bild i spegeln än så länge) påmindes jag om att ingen blivit lycklig genom att tycka synd om sig själv.

Det finns tre vägar att gå när hinder eller svårigheter möter.
Acceptera, förändra eller släppa taget.
Om du inte kan acceptera, förändra. Om du inte kan förändra, släpp taget.

Så bra egentligen - att få en extra lång dag. Vad mycket jag kommer att hinna idag!
Vilket kan behövas eftersom det är tätt mellan raderna på dagens datum i min almanacka.

Så nu kära vänner tänker jag se till att ha en bra dag och jag önskar DIG innerligt detsamma!

Jag har sett det första fågelsträcket för i år dra sig mot söder...

Jag har sett dem.
Jag har hört dem.

Deras vemodiga avskedssång

Det är dags nu.

Vad hjälper solsken, och en och annan person som ännu går i shorts mot att det känns i luften att hösten redan är här.

Mot att löven börjat falla och äpplena ligger och lyser i gräset.

Ett av höstens färggranna ankomstsignaler.

Jag är här nu....dra jackan tätare om dig

Frosten och de iskalla vindarna väntar runt knuten

Och  klockan tickar mot höst - obönhörligen.

Vad hjälper det att rönnens gyllenröda bär glöder som rubiner i solen som försöker inbilla mig att det nog är en liten bit sommar kvar.

När jag vet att snart är bladen borta, bara ett och annat halvruttet bär för svultna fåglar på de snötyngda grenarna.

Vad hjälper det att jag ännu kan gå i mina lätta sommarskor när jag vet att det om några veckor kommer att krävas kängor med tjocka sulor så jag inte halkar på isen som lurar under snön.
Vad hjälper det....

Nej - vi får nog lov att följa med...in i hösten...mot vinter och is.

Och börja längta till våren igen....för det gör vi ju!

Så snart sista sommarvinden dragit söderut så börjar vi sträcka oss mot våren som kommer - som alltid kommer.

Och som aldrig skulle vara densamma underbara upplevelse om vi inte vandrat genom vinterlandet för att komma dit.

Idag är det faktiskt E-bokens dag!

Det är den 18 september och den dagen ska vi lite särskilt fira att det finns E-böcker.

Gör det - gärna genom att läsa en....

Själv ska jag nu iväg på styrelsemöte på min gamla arbetsplats Frivilligcentralen. Nej jag är inte med i styrelsen.

Men har kallats som sakkunnig idag.

Eftersom man jobbar med att tillsätta en ny samordnare.

Kanske är det DU!

Gå in på hemsidan och gå till höger på sidan. Där står "Vill du jobba med oss".

Självklart är de meriter som efterfrågas viktiga.

Viktigaste meriten du kan ha i ditt CV är dock att ha hjärtat på rätt plats och att älska människor i alla de skröpliga och fantastiska former vi möter varandra i.

Alltid och i alla lägen är alla människor värda kärlek och omsorg!