Andra är bara en spegling av dig själv. Det du ser hos andra är enbart en återspegling av dig själv enligt din egen uppfattning. Se det goda hos andra och låt bli att fokusera på deras skavanker, utan använd hellre dessa skavanker till att se in i dig själv.

Vid en liten ceremoni i polishuset fick Mikael Wallin, Håkan Ljung, Anna Orlander, Hans Flach, Filomena Policarpo, Amadou Sane, Göran Svedberg och Peter Händén i Gävle ta emot både presenter och lovord av länspolismästare Christina Forsberg.
De har visat civilkurage genom att försvåra vid rån av Nordea...och dessutom stått upp och vittnat!!!!

Vi behöver människor med  civilkurage om vi ska kunna få slut på den våldsspiral som Sverige befinner sig i!
Välförtjänt tack från polisen fick de här åtta killarna.

http://gd.se/nyheter/gavle/1.823800

-......och i Borås ska renare dagis ge friskare barn.

En riktigt gammal sanning...min mormor och förresten hennes mamma visste det...att smuts ger sjukdomar och hygien ger hälsa - men bättre sent än aldrig!
Bra att det äntligen nått de som har ansvar för offentliga lokaler där våra barn vistas.

Någonstans i Sverige i alla fall.

http://www.bt.se/nyheter/boras/renare-dagis-ska-ge-friskare-barn(1194481).gm

Och i Norrköping startar Föräldravärket.

Startat av föräldrar med barn som har problem med droger.

http://www.nt.se/video/Default.aspx?tab=1&mp=4915571&autoplay=true

På söndag den 8 mars firas den internationella kvinnodagen över hela världen, för att uppmärksamma ojämställdhet och könsförtryck.
Det ska vi förstås uppmärksamma.

genom att tydliggöra att det faktiskt fortfarande finns skillnader.

I vissa länder oerhört stora- här hos oss mera finstilta skillnader.
Vi har nått ganska långt, men vi är inte framme....

Imorgon firar vi att vi är kvinnor.

 Och jag önskar alla kvinnor en riktigt fin Internationell Kvinnodag.

Själv ska jag ägna dagen åt två mycket unga kvinnor.

En som fyllde ett år i veckan och en som just blivit sex månader.

För deras skull vill jag ha ett absolut jämställt samhälle i framtiden!

Pappan och hans dotter gav varandra en stor kram på flygplatsen. Båda visste att detta antagligen var deras sista möte - han var gammal och hade inte långt kvar, hon bodde långt bort och kunde inte hälsa på så ofta. Till sist hade det blivit dags för henne att gå till gaten.

"Jag älskar dig. Jag önskar dig tillräckligt!", sa pappan till sin dotter.

"Jag älskar dig också, pappa. Jag önskar dig tillräckligt"

En passagerare som stod i närheten kunde inte låta bli att fråga vad det betydde, att de önskade varandra "tillräckligt".

"Det är en önskan som gått från generation till generation i vår familj" svarade mannen." Det betyder:

Jag önskar dig tillräckligt mycket sol för att ditt liv ska vara ljust. Jag önskar dig tillräckligt mycket regn för att du ska kunna uppskatta solen.

Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka för att du ska bevara livslusten. Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg för att även små glädjeämnen ska verka stora.

Jag önskar dig tillräckligt många vinster för att du ska få allt du behöver. Jag önskar dig tillräckligt många förluster för att du ska uppskatta allt du har.

Jag önskar dig tillräckligt många välkomnanden för att du ska klara av det slutgiltliga avskedet"

Ur boken "sant och sånt"

Socialtjänsten måste sluta väja för den svåra frågan. Små barn där man tidigt gör bedömningen att de svårligen kan återvända till föräldrarna bör placeras direkt i familjer som är förberedda på en eventuell adoption.

De flesta barn ska förstås hem och det är det man ska arbeta för.

Men det finns några barn där man redan från början egentligen vet att detta barn aldrig kommer att kunna återvända till sina biologiska föräldrar.

Där bör man inte behöva vänta tills barnet fyllt arton år och själv kan bestämma.

Det är fruktansvärt att utsätta ett litet barn för det.

Har själv en adopterad dotter som kom när hon var tre månader från en svår situation med en mamma som bedömdes inte kunna ta hand om henne.

Hemgång var aldrig någonsin aktuellt.

Ändå fick hon lov att vänta till artonårsdagen!
Det gjorde hennes barndom otryggare än vad den behövt vara.

Som exempel kan jag nämna att hon inte visade något som helst pubertetstrots i den ålder där det är normalt.

Det kom först ett par tre månader efter adoptionen.

Och med sorg och förtvivlan insåg jag att hon inte vågat frigöra sig från mig/ oss tidigare på det sätt och i den tid som hon borde ha fått göra det!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2563701.svd

Bor du i Stockholm?
har du tid och plats och hjärta över!
Bli familjehem. Det är något du aldrig ångrar! Du får dela barns liv en kortare eller längre tid och det är ju det största vi kan få göra.

Läs om Ann och Peter som har två egna barn och som tagit emot tre andra barn varav två ännu finns hos dem.

http://www.dn.se/sthlm/skriande-behov-av-lampliga-familjehem-till-barn-1.815442