Bilden lånad av en vän

"Because you're woth it"?

Visst har du sett reklamen - och kanske lett lite grand åt den.

De flesta av oss är uppfostrade i jantelagens skugga där livet går ut på att inte förhäva sig, inte låtsas att du är mer än du är och helst knappt ens så mycket, inte ta plats och kanske till och med be om ursäkt för att du tar plats.

Det finns endast en person som du ska leva lycklig med i alla dina dagar, nämligen DIG SJÄLV!

Kan du inte älska dig själv och vara lycklig med dig själv så hittar du inte heller lyckan med någon annan.

Man är så van vid att bedöma sig själv kritiskt, jämföra sig med andra, känna sig otillräcklig och tycka att man måste göra mer: "Jag duger inte....

Visst duger du!

Att älska sig själv är ingen "satsa på dig själv"-grej.

Det är en "du duger som du är"-grej.

Förväxla det inte med egoism .

När vi älskar oss själva  blir vi fria.

Fria från hänsynslös självcensur, förminskande och vilsenhet.

Vi får modet och kraften och friheten att ta ut svängarna och andas djupt.

Varför inte göra detta till din morgonbön:
Jag ber att du hjälper mig att acceptera mig själv som jag är, utan att döma.

Hjälp mig att acceptera mitt sinne just om det är, med alla känslor, allt hopp och alla drömmar, med min personlighet och mitt unika sätt att vara.

Hjälp  mig att acceptera min kropp just som den är, med all dess skönhet och perfektion.

Låt kärleken jagkänner till mig  själv vara så stark att jag aldrig mer förkastar mig själva eller saboterar min lycka, frihet och kärlek!

Allt det du drömmer och längtar efter önskar jag dig!

Vi närmar oss jul.

Det märks inte minst när man ger sig ut för att uträtta några ärenden på stan.

Det är många människor i farten.

Och det finns en slags stress i luften.

Bra för handelsmännen.

Om det är bra för oss andra - det är jag inte säker på.

Jag längtar efter en annan väg att närma mig julen på - än genom hetsen och stressen i affärerna.

Anledningen till att vi rusar runt och handlar före jul är ju att vi vill visa kärleken till varandra.

Det som gläder mottagaren allra mest - det är nog tanken bakom paketet.

Just att någon vill visa mig kärlek.

Men visst kan vi visa varandra kärlek på annat sätt - hela året!

Ett telefonsamtal - en smekning över kinden i förbifarten - en arm om någons axlar - ett sms som säger att du är betydelsefull för mig.....

Men ska vi då sluta köpa julklappar till varandra?

Inte alls - bara vi inser att det inte är det enda sättet att visa kärlek på.

Och bara vi inte ruinerar oss.

Läste att var femte julklappsköpare sätter sig i skuld för att kunna klara julklappsköpen.

DEt är hysteri.

Låt oss anpassa julklapparna efter plånboken!

För det är bara julgrisen som inte har anledning att tro på ett liv efter jul.

Det är långt, långt borta på en väg, det är halt,
svart och kalt,
det är vind, stark vind.

Någon håller min hand och drar mig med,
höga träd,
det är vind, stark vind.

Vi går bland andra mänskor åt ett stort, hvitt hus,
dån och brus,
det är vind, stark vind.

På en stol står en kista, den är liten och vit,
vi gå dit,
det är vind, stark vind.

Erik Axel Karlfeldt

Hemma sent efter lång arbetsdag.

Avslutad med - som ni förstår - av nedanstående inlägg - Afternoon-tee på Frivilligcentralen - min arbetsplats.

Möten med härliga frivilliga - härliga underbara människor....de har verkligen berikat avslutningen av min dag.

Just nu landar jag....i ensamheten.

Det känns fint!

När det blir för många möten med aldrig så härliga människor på mitt jobb, för många ljud, för många intryck, för mycket att tänka på, att ta tag i och finnas i - då längtar jag ibland innerligt efter tystnaden, efter ensamheten.

Då längtar jag ett omt rum med bara mig själv som sällskap.

Bara jag i hela huset.

Tystnaden som ska smeka och gunga min själ till ro.

Just nu känns tystnaden underbar - det  känns bra att alla tankar får flyga fritt fram utan avbrott.

Det finns ett hebreiskt ord:  ”Shalom” som  betyder frid, men det har också betydelsen balans.

Och det är där jag landar jag just nu

I balansen.

Mellan tystnad och ensamhet – närvaro, prat och skratt!

Jag tror att balans är det viktigaste av allt i våra liv.

Balans mellan gemenskap och ensamhet
Mellan arbete och vila.

Mellan glädje och vemod.

Om vi ska orka vara harmoniska varelser.

Ikväll - Onsdagen 3 december 18.00-20.00

har vi Afternoon-tea på Frivilligcentralen i Norrköping.

Så är du i stan och inte har något för dig så är du varmt välkommen.

Adress: Södra Promenaden 81

Mindre hus på samma gård som Marierborgs dagfolkhögskola

Att frivilligt engagera sig för att stödja andra människor kan vara mycket givande, men det kan också vara svårt.

Hur skapar man en god relation till den man möter?

Jag har länge sökt böcker att kunna sätta i händerna på våra  fina frivilliga.

Böcker som kan ge verktyg i deras många gånger tuffa uppdrag.

För ett år sedan ungefär hittade jag boken "Samtal och möten i frivilligt socialt arbete".

Köpte och läste.

Och  blev glad.

Två gånger har boken fungerat i för en grupp frivilliga i en bokgrupp.

Och deras omdömen är lika fyllda av superlativer som mina.

Boken har tillkommit på initiativ av BOJ, Brottsofferjourernas riksförbund, men är lika bra och givande för alla som frivilligt engagerar sig för att stödja andra människor.

Även den som man vill lära sig mera om sig själv och andra, kanske för att stödja en vän - har stor glädje av att läsa boken.

Du kan köpa boken bland annat på Adlibris

Författare är Jakob Carlander, legitimerad psykoterapeut och präst.

Ej längre med tillbringaren du går, så rädd att spilla,
och aldrig mer du frågar efter oxköttets pris,
och aldrig mer din äkta man skall göra dig illa
och rödbrusig törna mot dig vid vagga eller spis.

Och aldrig mer behöver du i husen gå och tvätta
tills i hajande svindel du hjälplöst segnar ner,
och du har icke längre någon barnkull att mätta
och behöver icke gruva dig för hyran mer.

De minsta skreko till, när du sänktes ner i gropen.
Så rasslade bland blommorna de trenne skovlar sand.
Din man klev upp på graven och glodde, blek och snopen,
och konvaljbuketten höll han med grov och ovan hand.

Och därhemma vid din leriga och fula förstadsgata
går livet lika vanligt som om döden ej fanns.
Blott samma farstus fruar än ett par gånger prata
om hur du blev hämtad en dag av ambulans.

II

Men går du nu i himlens sal på guldgolv som skina
—— och ej behöva skuras — och har det lugnt och bra,
du längtar ändå därifrån till jorden och de dina
och plågar dig med grubbel om hur barnen kan det ha.

Visst är det skönt och härligt att i evigt solsken blunda,
att riktigt sova ut ifrån barnskrik och gräl.
Här är så ljust och luftigt, och man själv så annorlunda,
och här blir man bemött som om man ägde en själ.

Men i den blanka friden ett bekymmer ändå bränner:
Hur står det till därhemma, och vilken ser nu åt
att icke Andrea ut om kvällarna ränner
och att icke lille Torsten om föttema blir våt?

Du vill ej sitta vacker och ung i himlasalen,
från hemmet över gården du ville icke dö.
Du ville gå i jordens rusk i gamla fula schalen
och släpa hop till hyra och mat och stå i kö.

Du ville icke skiljas, ville vara hos de dina
och styra och ställa med skurning och byk.
Du längtar ifrån detta främmande och fina
till gubben och ungarna, till fattigdom och stryk.
Erik Lindorm

Den kreative vuxne är den i vilken barnet överlevt

Okänd tänkare