Bor du i Norrköping!

Varför inte komma på gårdsfesten på Södra Promenaden 81 (Marieborgs dagfolkhögskola) där också vi finns.

Fredag 9 maj kl. 10-00 - 14.00

Sitter på mitt jobb.

Har just fikat med vår frivilliga och de hon möter.

En liten tonårstjej vars "storasyster" hon ska bli.

den unga flickan har mamma med sig.

Känns tryggare så.

Av de glada skratten som jag hör genom den halvöppna dörren förstår jag att de redan har fnnit varandra.

Visst är det stort att kunna få -  det man inte fått av livet.

Hur många ängsliga små tonårstjejer har inte önskat sig den storasyster de inte har.

Men här finns de!

Jag brukar alltid gå ifrån efter introduktion och en fikastund tillsammans.

Då blir det genast mindre stelt!

Jag har ett otroligt spännande och givande arbete

Och som bonus ar jag den underbara förmånen att få lära känna underbara människor som vill ge av sin tid till en medmänniska.

De bidrar till min optimism och ljusa livssyn!

Det blev en sen fredag på jobbet!

Men så underbart att se solen som sken in genom fönstret och gav växterna liv med sitt ljusspel.

Nu är det skönt att det är fredagkväll.

Nyss hemkommen inväntar jag den goda middag mannen i mitt liv ska sätta ihop.

Önskar er alla fina en underbart skön fredagskväll!

På bilden avtackas de som jobbat och slitit för att göra konferensen möjlig

Och några av de 150 deltagarna

Just hemkommen från konferensen i Jönköping.

Full av intryck.

Underbara intryck av underbara fina människor.

Om jag bara lyckades förmedla i ord hur underbart det är att höra om allt gott som uträttas i vårt land på olika orter helt frivilligt skulle ni inse varför Sverige är ett av de länder som har mest frivilligtimmar i världen.

För så är det faktiskt!

Gott hopp om vårt land!

Trött är jag ikväll.

Två nätters dåliga sömn och fullspäckade dagar!

Men det har givit fullt av nytt bränsle i mitt eget arbete som frivilligsamordnare.

Söndagmorgon....klockan är sju och solen kikar in lite försiktigt.

Sätter mig en stund och lyssnar till tystnaden.

I  tystnaden bor lugnet.
Där bor inga krav.

Och inga måsten.

Bara ett stilla ögonblick med mig själv.

Några timmar hemma ännu, innan en av styrelseledamöterna hämtar mig för resa till Jönköping och Sveriges Frivilligcentralers och Frivilligsamordnarnas förbund möts för Årskonferens.

Fram till tisdagkväll ska vi ses och arbeta med visionerna för året som ligger framför.

Förutom årsmöten - där det gångna året ska läggas till handlingarna.

Ska bli underbart att möta mina kollegor.

Vi är ju utspridda över landet.

Var och en jobbar på sin ort.

När vi ses pratar vi, och pratar igen....och pratar ännu mera....

Ha en bra söndag just där du är!

Kom ihåg att du är en V.I.P i någons, förmodligen i mångas liv!

Så - var rädd om dig!

En av våra härliga frivilliga kom och bjöd på nybakta bullar till fikat!

Bästa starten på en skön vårhelg.

Idag bjöd vår praktikant Sirad från Somalia på en härlig mat till lunch här på mitt arbete

Receptet är från hennes hemland och maträtten heter Sambus....(reservation för stavningen)

Underbart gott!

Receptet kan man hitta HÄR

Livet ser så olika ut för oss människor men gemensamt är att vi alla behöver andra människor vi kan samtala med.

Vi är sociala varelser.

Titta på hur vi bygger våra sommarstugor....nästan lika tätt som i stan - men med andra grannar.

När vi åker iväg till landet för att "vara ifred".

Ordet ensam har fått en negativ innebörd.

"Ett ensamt hus" låter lite  ruggigt, lite öde och lite övergivet.

Om man talar om någon och säger "en ensam människa" kan man nästan frysa av övergivenheten som ligger i orden.

Att vara ensam kan innebära helt olika saker– man kan vara ensam i ett rum fullt  med folk för att man inte känner en enda, eller så är man ensam i den närmaste familjen.

Kanske är detta den värsta ensamheten - den "emotionella ensamheten"

Att vara ensam fast man har fullt med folk omkring sig.

Den som är allra svårast att "bota"

Eller - så är man ensam för att man behöver ensamheten.

Nu tror jag ingen behöver en ständig ensamhet - men för de flesta av oss är det skönt att ibland få dra oss tillbaka med bara oss själva som som sällskap.

Om det fenomenet vill jag inte säga ensamhet.

Jag använder hellre uttrycket: "att vara för sig själv."

En ensamhet jag stöter på alltför ofta i mitt arbete  är övergivenhetsensamheten...

Den äldre damen som inte orkar ta sig ut längre och inte får några besök.

Den gamle mannen på äldreboendet som längtar sig halvt fördärvad efter någon som kan sitta ner och ta ett schack-parti med honom.
Den unga flickan med en utvecklingsstörning.

Mannen som just sett sitt äktenskap rasa och nu bor i en enrummare istället för i familjevillan eller lägenheten.

Den som vårdar en anhörig hemma och blir dömd att dela dennes ensamhet.

Tvingas se vännerna dra sig undan.

Inte för att de är elaka - inte för att de vill svika- utan bara för att det blivit jobbigt att ses.

Man inser inte att det är nu man verkligen behövs.

Den sortens ensamhet kan bekämpas!

Och ska bekämpas!

Där kan vi alla göra något.

Börja med att fundera över om det är någon i din vänkrets som det var länge sedan du mötte - länge sedan du besökte.

Du kanske har hört att något drabbat din vän - och nu drar du dig för att söka upp eller ringa.

Vad säger man - vad gör man?

Det är enkelt!

Man bara är!

Precis som förut.

Om du inte hittar någon i ditt nätverk som du ser eller vet är ensam - gå till en frivilligcentral, till Röda Korset, eller till någon kyrka och erbjud dig att ge ett par timmar i veckan till någon som behöver en vän!

Någon - som är så otroligt ensam.....

 Gå gärna in på Frivilligcentralens facebookgrupp  när du nu kanske besökt vår hemsida.

Undrar du var du ska vända dig där du bor - hör av dig!