Ett samtal för några veckor sedan med vår allra äldsta frivilliga - 89 år - och i full fart med att vara läxhjälpare ledde till att jag började fundera över detta med att bli gammal.

Ganska fint tror jag - om man bara får vara frisk.

I början av nittonhundratalet var människans medellivslängd i Sverige 55 år- idag 110 år senare är samma siffra 80 år.

De som har fyllt 67 år förväntas i medeltal bli 89 år idag.

Om vi  idag försöker använda våra föräldrars eller morföräldrars åldrande och ålderdom som förebilder, inser vi snabbt att de inte är rättvisande.

De hade så annorlunda barndoms-, ungdoms- och medelåldersliv än vad senare generationer har haft att de också blev annorlunda som äldre.

Minns du hur det var att vara fem år när det var jul.

Jag fick ett litet tillfälle att försöka minnas när jag i slutet av förra veckan fick ett samtal med Tindra fem år.

Hon var in på mitt arbete tillsammans med sin extramormor.

När jag frågade henne varför vi firar jul sa hon ungefär så här: På julen kommer min farmor och farfar och Lisa, hon som bor bredvis deras dörr. Pappa ska städa så att mamma kan få in granen.

Och så ska vi ha Jesusbarnet på skåpet.

Och hans mamma och pappa och alla djuren.

Och så kommer tomten förstås, Han är snäll

På Frivilligcentralen  har vi glädjen att ha ganska många nya svenskar bland våra frivilliga.

Énligt en aktuell siffra (räknade för en vecka sedan) så är 37 av våra 199 frivilliga utrikesfödda.

Det är ofta som mina tankar om ord har sitt ursprung i samtal med någon av dem.

Igår var det en av dem som - när jag använde ordet omsorg - sa.

Men hur menar du...sorg, är inte det vad man känner när någon dör eller man förlorar något.

Hur kan omsorg då bli att ta hand om någon.

Ja det kan man fråga sig - eller hur?

Omsorg kommer såvitt jag förstår saken rätt från uttrycket: "att sörja för" = se till att den har det den behöver.

Jag sörjer någon jag älskar, älskat … och någon som fortfarande håller mitt hjärta  och vars stol är tom- och jag sörjer för att någons grundläggande behov blir tillfredsställda.

Håll med om att vi har ett svårt språk!

Idag är det den 5 december och det betyderatt det är Internationella Frivilligdagen!

"Internationella frivilligdagen! är en förkortning av "Internationella frivilligdagen för ekonomisk och social utveckling" och instiftades av FN:s generalförsamling 1985.

Sedan dess har regeringar, FN-systemet och organisationer förenats med frivilliga runt hela jorden för att fira Internationella frivilligdagen varje år.

Syftet är att lyfta fram och hylla allt det ideella arbete som människor gör lokalt, nationellt och internationellt.

Här i vår stad ska vi  - liksom förra året  - gå fackeltåg från Rådhuset där vi samlas 17.30

Vi gick förra året också - snöstorm - så vi räds inte dagens stormvarningar.

Även i år har vi bjudit in övriga föreningar.

Till Frivilligcentralen vandrar vi där det väntar mingel med glögg och pepparkakor.

Så här såg det ut då - även den dagen stormade "Sven".....så vi har vanan inne att gå i motvind med facklor och plakat!

Idag är det ett ord bestående av bara tre bokstäver som rotat sig i mitt huvud.

Det kom sig av ett samtal tidigt idag med en pigg hundraåring som har frivillig genom oss, som jag hade glädjen att få vara med och uppvakta.

Någon frågade henne hur hon gjort för att bli så gammal.

Hon svarade: "Jag är ganska modig....för det måste man vara....för att våga beträda de här okända stigarna"

Kanske inte vad vi i första hand förknippar med mod.
Vi ser någon framför oss som räddar en katt eller ett barn eller någon ur ett brinnande hus....eller någon som står på sig och slåss för det den tror på.

Det är onekligen ett slags mod - båda delarna.

Men ett litet annat slags mod än vad födelsedagsbarnet idag tänkte på.

Att förändra och bekämpa kräver mod.

Att slåss och ta strid för en rättvisare värld.

Men konstigt nog så krävs det också mod för att vara en vanlig snäll människa i helt vardagliga sammanhang.

Åtminstone om man ska bli gammal i detta vårt samhälle.

Ett samhälle som kanske är i en mera expansin förändring än någonsin tidigare.

Inte lätt att börja betala räkningarna på Internet när jag nyss gick till posten med sedlar och avin i fickan.

Inte lätt att hänga med i alla modeord som hela tiden föds.

Och inte lätt att bo i en kropp som blir allt mera skröplig.

Som kräver mera tid av mig för att må bra.

Ja nog håller jag med vår söta hundraåring!

Hon är ganska modig
Hon...och alla de andra som börjar få för många ljus på tårtan för att orka blåsa ut dem....

Jovisst hade hon hundra ljus på tårtan - den var tillverkad av hennes dotterdotter som är konditor och som själv kommit en bit över femtio....

Bilden lånad här

Det krävs alltid mod om man ska gå mot strömmen, speciellt om det är i en grupp som betyder mycket för oss.

Det är på det sättet som mobbning kan uppstå.

Var och en för sig skulle vi inte komma på idén att mobba.

Men vi saknad modet att säga stopp när någon i den grupp där vi räknar vår tillhörighet gör det.

När det gäller mobbning är jag helt övertygad om att när vi är trygga i oss själva och har en stark självkänsla lyfter vi människor omkring oss istället för att sänka dem.

Jag mötte en sån där modig liten tjej här om dagen.

Första gången vi möttes hon och jag, kom hon tillsammans med sin mamma till mitt arbete.

Hon var tio år och hade flera småsyskon.

Under hela sitt liv hade hon sett sin far misshandla hennes mor.

Nu hade mamman brutit upp och kommit till vår ort för att få skydd.

Men hon ville hitta människor.

Hon fick ett nätverk - en "mormor", en "farfar"- ett yngre par och en "mamma-kompis"

Allt har gått bra för familjen.

Och 16-åringen (som hon hunnit bli idag) är en av mest populära tjejerna i klassen har jag förstått.

Det var med rörelse och glädje jag lyssnade på flickans berättelse om hur hon upptäckte att en kille i hennes klass mobbades.

Ställde sig framför honom och sa: Innan ni kan slå honom får ni slå ner mig.

Så blev hon förstås hans kompis.

Mobbningen har upphört till större delen - och skulle det hända något finns hon där för honom.

Vilket mod!

Hon har mött våldet redan tidigt och sett vad det ställer till med - och hon är inte beredd att tillåta våld någonstans där hon ser det!

En modig tjej utan tvekan!

Att våra Frivilligcentraler gör en enorm insats - det vet alla vi som arbetar med dem.

Men ibland är insatsen direkt livräddande.

Som i Gun-Britts fall.

Där blev Frivilligcentralen Fenix ute i Aspudden räddningen.

Läs artikeln från juni i Metro

Och titta in på Fenix Frivilligcentral