Här berättar några av våra underbara frivilliga om sina uppdrag!

Jag är så glad för att jag har det arbete jag har och får arbeta med dessa underbara människor.

Kanske tänker sig de flesta av er en frivillig som en pensionär som har en massa tid över.

Då är det extra roligt att  berätta att de flesta av våra frivilliga är mellan 45-65 år och har familj.

Men de yngre är på stark frammarsch!

Gemenskap är ett grundläggande mänskligt behov.

Vi är sociala varelser.

Vi föds in i en familj och blir den vi är i samspel med människor som står oss nära.

Vi behöver höra till - höra ihop med någon eller några!

Det är ett livsviktigt behov.

Idag lever vi tätt intill varandra de allra flesta av oss - i städer.

Vi möts på gatan, men vi tittar ner, tittar bort eller rakt fram.

Vi tar inte in varandra - och möter inte dens blick som är mycket ensam.

Just idag har jag suttit i ett samta på mitt arbete  med en kvinna som flyttat hit till stan för några veckor sedan.

Hon vill få en frivillig som vän.

Hon sa: Jag blir rädd när jag upptäcker att jag börjar på att inte vara någon.

Jag har ju ingen att spegla mig i.

Orden stannade kvar i mig länge efter vårt samtal var avslutat.

"Jag har ju ingen att spegla mig i!

Det är verkligen vad vi behöver för att vi ska se att jag är jag!

Genom att spegla oss i  andra  får vi upptäcka det som finns i vårt inre  - genom att någon speglar oss så kan det vara som att vi plötsligt ser något vi inte visste att vi hade.

Något som är jag.

Själva grunden för ett inre växande är att vi har möjlighet att spegla oss i andra  och på det sättet upptäcka vår unika individualitet.

SÅ viktiga vi är för varandra!

Måtte den insikten få oss att vara aktsamma om varandra och behandla varandra som de oerhörda tillgångar vi alla är.

Igår bjöd vi de av våra frivilliga som ville följa med på en bussresa.

Vi gör lite såna saker ibland - resor och luncher på stan och fester.

För att uppmuntra och åtminstone i ringa mått försöka tacka världens underbaraste frivilliga!

Vi var en full buss som först fikade i Väderstad på världens finaste lilla konditori (men som rymde oss alla)

Där åt vi utgoda vaniljbullar-och ett supergott kaffe hade de!

Och köpte Väderstadknäcke.

Så här mysig ser entrén ut.

I Eksjö shoppade alla loss - och sedan lunch på Stadshotellet.

Underbart god kalvstek som alla uppskattade.

Sista programpunkten före hemresan.

Eksjö museum och här är det några frivilliga som beundrar den vackra klänningen på Korona utställningen som faktiskt är gjord av trasor.

Många människor saknar närhet,, stöd och uppmuntran.

Saknar någon att komma hem till - eller som kommer hem till dem.

Vi bor i städer tillsammans med tusentals andra människor, utan att egentligen vara synliga för varandra.

Det finns inget utrymme för omsorg om andra människor i den tidspress vi lever under och vi orkar sällan bry oss om någon annan än oss själva.

Oändligt många människor känner sig ensamma.

Äldre som hindras av ålderskrämpor och annat fråbn att ta sig ut blir förstås oerhört ensamma.

Men även unga  människor upplever en skrämmande ensamhet som jag tycker jag möter allt oftare.

Ensamheten gör något med människor som skrämmer mig.

Idag har jag varit med om något riktigt fint.

Träffade i mitt arbete för ett par veckor sedan en tjej på 18 år som sa gång på gång under vårt samtal: Jag är så ensam.
Ingen har tid svarade hon när jag undrade om ingen vuxen i hennes närvaro skulle kunna fungera som bollplank.

Så småningom kom hon till saken - hon ville ha en mormor.

Hennes egen mormor dog när hon var liten och farmot bor i en annan världsdel.

Jag tänkte genast på en äldre dam som väntade på någon som ska skingra hennes ensamhet.

Idag möttes de på Frivilligcentralen.

Den 79 åriga kvinnan och den 18-åriga flickan.
Lite trevande och blygt var samtalet i början.

Men när de fått prata ensamma med varandra en stund började samtalet flyta.

Och när vi skildes åt stod de ute på trappen och kramade om varandra innan den äldre damen gick in i sin färdtjänst.

Jag tror det mötet kommer att göra skillnad i båda deras liv.

Någon har sagt:" Tänk om alla ensamma kom tillsammans - så ensam ensamheten då skulle bli."

Och mot det målet arbetar vi!
Utrota ensamheten!

Ett steg - ett par ensamma i taget!

Jag har verkligen ett drömjobb!

Getting old is not for sissies. /Att bli gammal är inget för veklingar/ sa en gång skådespelerskan Bette Davis.
Mest varje dag konstaterar jag i mitt möte med äldre hur rätt hon hade.

Att bli gammal och vara frisk är ju ändå ganska bra.

Men många är inte friska - och även om man huvudsakligen är frisk så sviker funktioner undan för undan.

Hörseln avtar, synen blir dimmig, benen bär inte.

Tala om att det kräver modiga män och kvinnor!

Det gör ont att ramla och bryta sig.

Något som många som kommit upp i åren fått erfara!

1200 personer 65 år och äldre avlider varje år av skador förorsakade av fall.

Ensamheten är ett annat problem.

När syn och hörsel sviktar och benen inte bär då kommer man sig inte ut så mycket.

Och antingen har man inga nära anhöriga, eller så bor de i andra städer.

Uttrycket ”ensam är stark” gäller knappast i verkligheten. I alla fall inte om du är äldre.Man blir sjuk av ensamhet.

Ensamhet förorsakar lika många för tidiga dödsfall som rökning.

När jag i mitt arbete varje dag möter dessa hjältar och hjältinnor- som tyst och tåligt i ensamhet bär sitt lidande blir jag så upprörd.

Det är dessa män och kvinnor som tagit hand om oss när vi var små.

Men vem tar hand om dig och om mig - en dag - är det sant att det kommer att finnas händer...

Kommunals TV-reklam som säger"Tack för att du tar hand om oss nu, vi tar hand om dig sedan" -  är inte sann.

Visst ser samhället till att vi har tak över huvudet och får våra frysta förpackningar med lunchmat.

Men vem håller oss i handen - tar en kopp kaffe med oss- går en promenad med oss.

Det finns faktiskt några som gör det!

Våra underbara frivilliga.

Så här mycket gjordes på en dag - genom våra frivilliga - i min stad.

Punktinsats/Kl. 06.50 ringer en frivillig på dörren hos en mottagare på Norr.

7.10 kommer färdtjänsten som tar mottagaren med ledsagare till VIN där byte sker till buss som kör till LIN. Kl 9.15 är tiden på röntgen.

Kl. 11.15 Läkartid

Tillbaka vid mottagarens adress ca: kl 14.30

Kontinuerlig förmedling /Kl 07.30 hämtar en frivillig /extramormor tvillingflickor på 3 år i deras hem i centrala Norrköping för att lämna på förskolan. Detta gör hon två dagar i veckan/onsdag och torsdag när flickornas mamma måste hinna med ett tåg för att arbeta i Stockholm. Kl. 16.30 hämtar hon också dessa dagar, flickorna på förskolan och tar dem till deras hem.

Kl 18.30 kommer mamma och tar över ansvaret för barnen. Mamma är ensamstående.

Punktinsats/ Kl 08.15 hämtar en frivillig en mottagare på av våra äldreboenden och följer till Vårdcentral.

Läkartid 9.15

Väntan på färdtjänst efter mötet med läkaren fram till kl 11.00

Tillbaka på boendet 11.55

Punktinsats: Kl 08.30 hämtar en frivillig en 90-årig kvinna i hennes bostad på Väster och följer henne till lungkliniken. Färdtjänsten hämtar 8.50

Läkartid kl. 10.00

Väntan på färdtjänsten efter läkarbesöket tar 1 timme och 10 min. Tillbaka vid mottagarens bostad kl 12.50

Punktinsats: Kl. 10.55 hämtar en frivillig en man på Tuppen,. Personalen har tagit honom till Tuppens foajé där han sitter färdig och väntar.

Kl 11.10 kommer färdtjänsten.

De är på Vårdcentralen där mannen har läkartid kl 11.45 i god tid.

Väntan på färdtjänst efter läkarbesöket.

Tillbaka vid Tuppen 13.20

Punktinsats./ Kl 11.00 hämtar en frivillig en helt blind man i hans hem för en timmes promenad. Efter promenaden dricker den frivillige kaffe med mannen. Lämnar mannens bostad kl 13.40

Kontinuerlig förmedling./ Kl. 11.00 ringer en frivillig på dörren till den äldre ensamma dam som hon besöker en gång i veckan.

De pratar, bläddrar i album och damen får berätta om sitt liv som varit mycket långt eftersom hon är 92 år. Ibland läser den frivilliga högt ur Bibeln för damen just som hon vill. Dessutom på finska som är damens modersmål och som också den frivillige behärskar till viss del.

Någon gång tar de färdtjänsten ner på stan och dricker kaffe på Café Vetekornet istället för i damens bostad.

Kontinuerlig förmedling/ Kl. 11.00 ringer en frivillig på hos det äldre par som hon besöker två gånger i veckan.

Mannen sitter i rullstol och hustrun har svårt att orka dra honom, men tycker om att få gå med och stödja sig på rullstolen som den frivillige drar under en stunds promenad eller inköpsrunda.

Efter promenaden dricker alla tre kaffe och har en pratstund.

Kl 13.30 lämnar den frivillige paret.

Men då för att gå till sitt nästa uppdrag. Även det en kontinuerlig förmedling Att hjälpa en gammal dam med inköpen.

Kl 14.00 ringer den frivillige på hos damen och så gör de sällskap till hemtjänst.

Plockar ihop varorna som sedan får sändas till damens hem via affärens försorg.

Kl 16.30 lämnar den frivilliga den gamla damen i hennes hem efter en pratstund.

Punktinsats/ Kl 14.00 kommer en frivillig till en dam som vill ha hjälp att stryka sina gardiner till den inglasade balkongen och få hjälp att sätta upp dem.

(Damen ifråga är meddelad att FixarMalte kan hjälpa till med uppsättningen, men eftersom de inte stryker gardinerna vill hon ha det så här.

Kl 16.00 lämnar den frivilliga damen nöjd och beläten med rena, strukna och uppsatta gardiner. (Tvättat dem har hemtjänsten gjort)

Kontinuerlig kontakt/Kl. 14.00 kommer en frivillig till en man som just flyttat till äldreboende.

Han har en stor passion i livet och det är att spela schack. Men dels finns ingen personal som hinner spela med honom, dels saknar de intresse.

Mannen hade gått in i en depression som nu börjar avta tack vare en frivillig.

Denne frivillige arbetar i Norge 2 veckor i taget – men då han kommer hem besöker han mannen och de spelar schack 2 gånger varje vecka de två veckor han är hemma mellan Norgejobbet.

Punktinsats./ Kl 14.30 hämtar en frivillig en man i hans hem och följer honom till tandläkaren. Färdtjänsten kommer kl 14.50 De är i god tid till tandläkarbesöket som är kl. 15.30 Kl. 16.00 kommer färdtjänsten och efter sight-seeing i i färdtjänstens regi är de tillbaka vid mannens bostad kl 17.15

Kontinuerlig kontakt/Kl 16.30 hämtar en frivillig/mammakompis 3 barn på förskola.

Tar dem till deras hem och ser till att de får kvällsmat och kommer i pyjamas och får saga läst innan deras mamma kommer hem från sitt kvällsarbete kl. 21.20

Kontinuerlig kontakt /Kl. 18.00 kommer en frivillig och hämtar den flicka med utvecklingsstörning som hon är stödkompis till för att de ska gå på bio.

Klockan 22.00 lämnar hon flickan på hennes boende. Då har de hunnit med en hamburgare på Mac Donalds också.

Detta är fantastiskt - men vi behöver bli ännu många flera.

190 personer räcker inte.

Och vi behöver större ekonomiskt bidrag från kommunen för att kunna anställa ytterligare en samordnare.

Min dagliga dröm är just att dessa två saker ska bli verklighet här på Frivilligcentralen - för att vi ska kunna hjälpa ännu många flera!

För dig som vill veta hur det är möjligt att ensamheten för de äldre faktiskt kan vara dödlig finns en artikel i Dagens Nyheter

Så har vi startat upp med våra soppluncher igen på Frivilligcentralen.

Första gången för hösten idag.

Varje fredag kl 13.00 hela hösten kommer soppan att stå rykande varm och god.

Vi har världens bästa kock!

Men få besökare denna gång.

Gissar att vår motståndare var det sköna vädret!

Nu är det riktigt mycket att göra på Frivilligcentralen.

Förutom allt det vanliga jobbet med samtal och möten med människor ska vi respresentera på Augustifesten här i Norrköping.

Bor du i Norrköping kommer vi att finnas i Vasaparken mellan 17.00-ca: 22.00 både fredag 16 och lördag 17 augusti.

Dessutom ska vi ut på bussresa med våra frivilliga den 12 september.

Och det är massor att göra innan allt är klart med det.

Som det inte vore nog ska Frivillignytt ut före augusti månads utgång.

Så just nu jobbar jag nästan dygnet runt.

"Tidningen" som vi gärna kallar vårt programblad om 17 sidor är mer eller mindre klart.

Men ska skrivas ut, i 300 ex. Bladas och nitas, läggas i kuvert, som förses med adress och tre stämplar.

Ni kära läsare ska få en liten tjuvkik på försättsbladet i förminskad storlek.

Ni får tänka den mot orange bakgrund.

FRIVILLIGNYTT

PROGRAMBLAD FÖR

FRIVILLIGCENTRALENS VERKSAMHET

HÖSTEN 2013

FRIVILLIGCENTRALEN I NORRKÖPING

Nu har jag arbetat två dagar efter min semester.

Och redan har behoven skrikit emot mig.

Talade idag med en äldre dam som grät genom hela vårt timslångs telefonsamtal.

För att hon är så ENSAM!!!

Finns det NÅGOn som har en liten stund över ibland var hennes fråga.

Och jag hoppas innerligt att någon ska finnas.

Bland våra underbara frivilliga.

Hon behöver någon - och hon behöver det snabbt....

Hon är tyvärr inte ensam om att vara ensam.

Det finns en oerhörd ensamhet bland våra äldre.

Uttrycket ”ensam är stark” gäller knappast i verkligheten.

I alla fall inte om du är äldre.

Då gör ensamheten dig svag.

Ökar på din ohälsa.

Kan till och med ge dig en för tidig död.

Ensamhet kan drabba många på ålderns höst. 

Även om man har barn och barnbarn omkring sig lämnar en avliden partner och de många vänner som går bort ett tomrum efter sig som kan vara svårt att fylla.

Men vi försöker.

Underbara frivilliga gör fantastiska insatser.

Jag berörs dagligen av den kärlek som människor bär i sina hjärtan och som får komma till uttryck hos oss genom att man tar sig an en äldre ensam person.

Det finns säkert en Frivilligcentral eller äldrekontakt i din stad också genom vilken just du kan få uppleva den stora glädjen att göra skillnad i en annan människas liv.
En människa som byggt samhället åt oss - och nu sitter där - utan någon att prata med.

Jag står gärna till hands med tips om vad som finns på just din ort.