En historisk dag idag! Frivilligcentralernas i Sveriges förbund har bildats.

Och kommunalrådet Mona Olsson från Norrköping är dess ordförande.

En arbetsgrupp har jobbat och slitit i nästan ett och ett halvt år för att få konceptet i hamn.

Och där är vi nu.

Glad att jag fick vara med!

Inspirerades till att dela denna härliga berättelse ur mitt arbete med er när jag läste Skrivmosters inlägg om fördomar

För en tid sedan träffade jag genom mitt arbete en dam som ska fylla hundra år i början på nästa år.

Hon är alltså född 1913.

På vägen till henne funderade jag en del över hur det kan vara att vara så gammal.

Jag tror det innebär att efterhand förlora allt mer av sina kroppsliga, själsliga och sociala resurser.

Det är också en fas av utveckling och mognad, men förlusterna orsakar lidande.

Man kan inte längre det man kunde.

Kroppen är inte så rörlig längre, men tankar och minnen rör sig livligt i sinnet.

Mötet med henne var precis så.

En matt men mycket intresserad och levande blick mötte min.

Hon var så söt där hon satt i landstingsfåtöljen med rullatorn inom räckhåll.

Varför skulle jag träffa henne?

Jo - hon önskar sig en vän.

Någon som kommer en stund ibland och pratar, kanske tar med henne ut i rullstolen om vädret tillåter.

Visst är det fantastiskt att vara nästan 100 år och vilja ha en ny vän.

När jag frågade hur det var att fylla tresiffrigt svarade hon: "Ja du jag minns som igår när jag fyllde tvåsiffrigt. Jag tror det var märkvärdigare"

Den enda "lediga" frivilliga som önskat just den typen av uppdrag som fanns hos oss just då är en man född i ett utomeuropeiskt land, med långa rastafari flätor. Han är mellan 50-60 år och ser ut som en åldrad Jimmie Hendrix.

Jag hade pratat lite med honom om denna dam innan och visste att han var intresserad.

Så efter en kopp kaffe och lite småprat försökte jag försiktigt berätta om honom-och undrade om hon ville träffa honom för att se om de kunde trivas ihop.

"Ta hit honom" svarade hon. Jag har alltid kommit överens med alla människor så det ska nog gå bra.

Sagt och gjort - han följde med vid nästa besök på det äldreboende (särskilda boende ska man säga idag) som hon bor.

Gissa om jag tyckte det var spännande?

Det blev ett fantastiskt möte - det slog verkligen gnistor om dem där de satt och bekantade sig med varandra.

Ska jag vara ärlig så upplevde jag mera frågetecken hos personalen än hos denna gamla dam när han steg in i huset.
De ses två gånger i veckan - och har fantastiskt stort utbyte av varandra.

Faktiskt är de tvillingsjälar.
De delar så mycket tankar och drar liknande slutsatser av saker och ting de upplever.

Det är inte det yttre vi ska se till - om vi gör det kan vi gå miste om ett gnistrande möte med en tvillingsjäl.

Förmiddagen har runnit undan med fart på mitt jobb.

Om en liten stund börjar Frivilligcafé.

Brukar komma många så mina medhjälpare är fullt sysselsatta med att göra kaffe.

Och imorgon åker vi med närmare 50 frivilliga på en bussresa.

Vi ska besöka Stendörren där vi hoppas att himlen håller inne allt regn för då ska vi ta en kopp kaffe och en smörgås från vår medhavda matsäck.

Så åker vi vidare till Trosa.

Där blir det lunch och lite sigt-seeing. Shopping om någon vill.

Därefter vänder vi kosan hemåt för att vara hemma till kvällen.

Så är du i Trosa eller vid Stendörren och ser den här bussen imorgon

så ska du veta att du tittar på några av världens lyckligaste människor.

För lycklig blir man av att finnas till i sina medmänniskors liv - få göra skillnad för någon som är ensam, och mycket, mycket mera!

I Norrköping pågår augustifesten och igår stod jag med ett par av våra frivilliga inne i Olai-parken - festens så kallade U-zon - för att informera om Frivilligcentralen.

En lång och härlig dag - med många nya fina kontakter.

Som alltid blir jag så överrumplat lycklig över all den önskan att få hjälpa andra människor som jag möter vid sådana här tillfällen.

Ryggen värker och benen värker idag - men hjärtat ler!

Idag tar vår ordförande över - och är du i Norrköping så gå till St: Olaiparken och ta tillfället i akt att få veta ännu lite mera om Frivilligcentralen!

Om festen kan du läsa här

Tror du på änglar?

Jag gör det absolut.

Jag möter dem varje dag.

Våra underbara frivilligarbetare som jag har glädjen att samarbeta med som deras samordnare.

Visserligen har de stoppat vingarna under tröjan - men man känner änglanärvaron när de berättar om sitt uppdrag!

Tänk så otroligt mycket ensamhet och ångest de utrotar och sopar bort varje dag med sina varma leenden och omsorger!

Idag är personalen så nerskuren på många ställen på våra äldreboenden att en gammal ängslig kvinna eller man sätts i färdtjänsten ensam- full av ångest inför hur de ska hitta...rädda för att yrseln ska drabba dem....osv...osv...

Men om äldreboendet ringer Frivilligcentralen får de en trygg frivilligarbetare med sig ända hemifrån - som hittar- som lugnar och deltar.

Och som följer med tillbaka hem igen.

Många gånger tar detta flera timmar.

Eller den slagna kvinnan som tvingats söka ny stad och ibland till och med nytt land för att leva tryggt - ofta med ett eller flera barn...de får flera frivilligarbetare som ställer upp på olika sätt- både praktiskt och de flesta blir deras nära vänner. Ett nytt nätverk gör den nya starten trygg för både dessa kvinnor och deras barn.

En extramormor/morfar som stöttar och avlastar genom att "låna" hem barnet/barnen några timmar - ett eller flera dygn till ett hem med trygghet och ro för dessa små.

Mamma kan känna sig trygg och göra de ärenden hon hela tiden måste-till arbetsförmedling, sjukkassa, advokater osv....

Den unga flickan med en diagnos som säger att hon har en psykisk sjukdom får en trygg vän.

Den nyinvandrade familjen någon som hjälper med papper och läser läxor med barnen...

Listan skulle kunna göras ännu mycket längre...

Alla är de värda en rosenbukett!

Jag har inte pengarna till det- men jag vill lyfta upp de insatser de ständigt gör för sina medmänniskor så här istället.......

Vill du läsa mera - gå in på vår hemsida www.frivilligcentralen.se

där jag särskilt rekommenderar sidan: Frivilligarbetare berättar

Idag ska jag möta en man som snart fyller 101 år genom mitt arbete

Det ska bli spännande!

Tänk vilken samhällsomvandling han har varit med om.

Han föddes alltså 1911.

Mycket vatten har runnit under broarna och den stad han föddes i och bott i hela sitt liv ser mycket annorlunda ut idag gent emot då han var liten.

Jag möter ofta nysvenskar i mitt arbete.

En av de saker som de framför allt kritiserar är att vi lämnar över vården av våra äldre till särskilda boenden med personal.

Men  - hur är det med den saken egentligen?

På en föreläsning jag var på fick jag dessa siffror:

Nästan var fjärde person i Sverige som är över 55 år hjälper äldre, sjuka eller människor med funktionsnedsättning i eller utanför sitt eget hem.

Det innebär cirka 650 000 människor.

Man delar upp det så här:

Anhörigvårdare är de personer som ger hjälp och stöd en gång om dagen eller flera gånger i veckan till sin maka eller make i hemmet.
De är oftast i åldern 75 till 84 år.
De är lika ofta kvinnor som män.

Sammanlagt är de 83 000 personer

Omsorgsgivarna hjälper en släkting eller till exempel en nära vän, granne eller arbetskamrat varje dag eller flera gånger i veckan.

De är oftast kvinnor.

De är 166 000 personer

Hjälparna är den största gruppen och de är något yngre i gruppen 55 år och äldre.

De hjälper någon utanför det egna hemmet, en gång i veckan eller mera sällan.

 Totalt är de 415 000 personer. De är lika ofta män som kvinnor.

Och då tror jag inte att frivilliga som kontinuerligt eller tillfälligt hjälper äldre är inräknade.

Hur många det är i hela Sverige vet jag inte - men jag vet att våra frivilliga på vår Frivilligcentral gör 20 000 arbetstimmar per år tillsammans i insatser mot äldre.

Igår firade Frivilligcentralen (www.frivilligcentralen.se) där jag arbetar, 15 år.

Det var en givande dag med många härliga människor som möttes och samtalade,lyssnade på musik och diktläsning och nostalgiska tankar -  åt buffe och tårta och trivdes.

För det gör man på Frivilligcentralen.

"Födelsedagen" uppmärksammades också av de båda lokaltidningarna Folkbladet och Norrköpings Tidningar som dock inte har det med på sin nätbilaga.