Frivillig som är ute och informerar om Frivilligcentralen!

En gammal dam som jag träffade i mitt arbete i veckan berättade om hur hennes pappa när kvällsbrasan tänts i kakelugnen på kvällen brukade samla de sex barnen till en sagostund.

Där satt de medan elden falnade och pappa berättade sagor, eller om något som hände då han var liten.

Kura skymning kallades det tydligen.

Undra på att barn mådde bättre förr.

Vilken plattform detta måste bygga inom dem.

Att fly till när livet blir kallt och tufft.

Och jag kunde inte låta bli att undra om vi i min generation skapade plattformar i våra barns liv och hur de i så fall ser ut.....

Bilden lånad här

Det här fina brevet landande på mitt skrivbord häromdagen.

Av underskriften (som jag tagit bort här, såg jag att det var skrivet av en av våra nya frivilliga!

"Du undrade, när vi samtalade varför jag blev frivillig.

Jag var oförderedd på frågan - men detta är mitt svar:

Livet behövde innehålla något mer.
Jag kände att det saknades tydlig mening i mitt liv.
Jag levde i en lite grå tillvaro.

Jag arbetade, och jag gick hem efter dagens slut.

Men jag saknade något.

Jag ville göra skillnad, inte bara i mitt eget liv, utan även i andras.

Jag är ingen agitator som kan agitera för den eller den politiska riktningen.

Men när jag läste på hemsidan om människor som berättade om sina uppdrag som frivilliga, då sög det till i mig.

Det här vill jag också göra.

Vara någon som skingrar ensamhet.

Därför blev jag frivillig"

Idag har jag haft besök av en fantastisk kvinna.

101 år fyllde hon för ett par veckor sedan, men är ändå så alert att hon vill starta en ny vänskap.

Hon känner sig ensam ibland.

Bor hemma.

Kom hit till oss på Frivilligcentralen med färdtjänst och tog med lätthet de tre trappstegen fram till dörren utan käpp.

Jag har en ganska ny frivillig, precis på väg igenom den process som är förenad med att bli frivillig, som jag tror ska passa denna härliga äldre dam exakt.

Tänk att få vara 101 år och så pigg.

Hon har hemtjänst till hjälp med städning och tvätt, men allt annat gör hon själv,

Lagar mat och duschar och allt sånt som så många behöver hjälp med mycket tidigare.

Hon sa: "Jag är medveten om att jag är prioriterad. Men det är ensamt. Mina jämnåriga har fått sina namn i sten de allra flesta.

Och de som fortfarande inte har det är alltför dåliga för att prka med umgänge."

När jag frågade henne vad hon hade för hemlighet som mår så bra trots hög ålder svarade hon: Jag har jobbat hårt hela mitt liv som bondmora. Och när vi sålde djuren började jag som frivillig på Ria-byrån med att laga lunch och städa och hjälpa till med sånt som besökarna behövde ha hjälp med."

Kanske är det hemligheten.
Men framför allt tror jag det är så att den humor hon gav många prov på, också är en av anledningarna.

Ett gott skratt förlänger livet säger man ju.

Har det hänt dig något idag som har gjort att du har fått skratta så där riktigt härligt så hela kroppen är med?

Inte?

Då ska du få en liten dos av skratt här....

En mamma besökte min arbetsplats på eftermiddagen i dag tillsammans med sin dotter och en dagiskamrat till henne, en liten kille.

Den här lilla killen har just fått en lillebror så kanske var det därför dockan och dockvagnen lockade honom....i vår lokal kan man gå runt runt och det utnyttjade desssa två tre-fyraåringar maximalt.

Men till sist fångades flickans uppmärksamhet av något på vägen så hon blev stående...killen fortsatte in i nästa rum med dockvagnen...men upptäckte så att han var ensam...gick några steg tillbaka och sa...kommer du nån gång då älskling....

DET hade säkert varit i säck innan det kom i påse som min gamla mormor brukade säga.

Vi, flickans mamma och jag fick i alla fall ett riktigt gott skratt!

När jag bläddrar runt bland nyheterna och möter våld och sorg och övergrepp så känner jag hur innerligt gärna jag skulle vilja vara med och starta en tidning med bara goda glada nyheter.

Om vardagshjältar och vardagshjältinnor.

För det finns gott om sådana.

betydligt fler än vi kanske tänker oss!

Det vet jag eftersom jag arbetar som samordnare av frivilligarbetare och möter dessa underbara människor ständigt.

Bidrar gärna med en glad nyhet här.

Hos oss pågår nästan etthundra uppdrag där någon ger av sin tid för att göra skillnad i en annan människas liv.

Precis som laila och Irena här nedanför.

Tänk så mycket vardagsglädje som skapas!

Vi heter Laila och Irena.

Vi är engagerade tillsammans för att underlätta för en ensamstående tvillingmamma.

Laila kom in i detta redan när de två små bara var åtta månader.

Irena kom ett par månader senare.

Helena som är mamma till småpojkarna var ganska uttröttad vid det laget.

Hon hade inte sovit en hel natt sedan tvillingarna föddes, och hon hade heller ingen som kunde ta hand om dem på dagen en stund så hon kunde få vila.

Så Laila började med att ta ut pojkarna i sin vagn på långa promenader två till tre gånger i veckan så att Helena, deras mamma skulle få en stunds vila.

Helena var ny i stan sedan något år och hade på grund av graviditet och famnen full av små barn inte hunnit skaffa några vänner.

Så då kom Irena in i bilden.
Tanken var från början var att Laila ska vara en slags mormor och Irena en mera jämnårig kompis till Helena.
Så har det också blivit.

Nu är pojkarna tre år och mamma Helena har börjat arbeta och Olav och Erik är på dagis.

En helg i månaden kommer de små vildbasarna till Laila och hennes man.

”Mormor och morfar” hämtar dem på fredagen på dagis och lämnar dem på måndag morgonen.
En intensiv och underbar helg tycker både Laila och hennes man (som ju också blivit frivillig genom sin frus uppdrag.)

Ibland går Irena och Helena på bio eller konsert eller liknande  och ”mormor och morfar är barnvakter..

Någon helgeftermiddag i månaden tar Irena hand om pojkarna.

Underbart kul tycker hon, att gå till lekparken, Mac Donalds eller pulkabacken nu på vintern.
Irena älskar att åka pulka och det kan hon ju göra utan att väcka uppseende när hon har pojkarna som legaliserar åkandet.

Både Laila och Irena svämmar över av berättariver när man kommer in på deras uppdrag och med en mun säger de att de är detta har fört in så mycket mening och glädje i deras liv att det är svårt att riktigt tänka sig hur det skulle vara att vara utan kontakten med Helena och hennes små söner.

Berättat för samordnaren som skrivit ner.

(Samtliga personuppgifter kodade)

Här kan du läsa flera solskenshistorier

Många av oss tycker visserligen om röda jultulpaner i december och vita tulpaner till nyår men det stora startskottet för tulpanen är den 15 januari, Tulpanens dag, då vi smygstartar våren med en härlig bukett av tulpaner.

Den officiella säsongen för tulpaner startar med tulpanens dag den 15 januari och pågår ända fram till påsk.

Detta visste jag inte förrän en av våra underbara frivilliga kom med den här ljuvliga buketten och berättade det!

Det är tidig morgon - om än lite senare än det brukar vara när det är arbetsdag för mig.

Idag blir det en massa pappersjobb  -  och eftersom Frivilligcentralens kansli egentligen inte är öppet hoppas jag att hinna en bra bit ner i pappershögarna.

En märklig känsla att vara på mitt jobb när det inte sjuder av liv och besöken avlöser varandra.

Men skönt att få undan lite som ligger och väntar på att bli omhändertaget.

Ha en riktigt fin dag idag - årets näst sista dag!