Inlägg publicerade under kategorin Mina dikter
Står vi inte alltid
vid ett vägskäl
går i cirkel
återkommer
så kan vi känna trygghet
när allting
återkommer.
När allt som sker
har hänt förut
den väg vi gått
de steg vi tagit
återkommer
Är igenkännandets
glädje
alltid större
än upptäckandets
hisnande rus.
Rör vi oss
likt jorden gör
med solen
som sin fasta punkt
kretsar i vår omloppsbana
så att allt vi lämnar
återkommer......
Kaela
Morgondimman
suddar ut gränserna
mellan det som är
och det
som kan vara
På min väg genom parken
går Glädje på min högra sida
och Förundran på min vänstra
Enbuskarna
förvandlas till änglar
eller till troll
allt efter det jag vill
Märkligt ljus
är morgonen
Kaela
Må himlen öppna sig
och störa mitt liv
Ljusets explosion
i en jordevandrares hjärta
Låt Din kärlek vara min kompass
så jag får vara
Ditt instrument
som spelar himlavisor
om kärlekens källa
Utan Dig
faller mina sånger
så låt mig få vara ett kärlekens
himlaspel
bland vilsna jordebarn
Kaela
Spåret
i sanden
fyller mig
med en outsäglig
glädje
jag förstår
att Han gått före mig
in i kärlekens rike
jag kan urskilja
Hans ljus
som leder mig
ut ur tvivlets illusioner
Hans hand rör mig
och i samma stund
ser jag
att morgondimman
som döljer vägen
Kaela
Ständigt på flykt är tiden
kan inte fångas
är i ständig rörelse
vår planet är ett sandkorn
i Universum
en glimmande stjärna
i den svarta rymden
Vi kan inte hindra
att dagarna går
att nätterna är så långa
om du stannar dina klockor
stänger av din telefon
så har idag ändå
blivit imorgon
om ett ögonblick
Allt du har är stunden nu
men det är allt du behöver
bara detta att leva är så
mirakulöst och så stort
du är här i detta nu
ett under och mirakel
Kaela
Öppnar den tunga porten
och släpper ut mig själv
slänger nycklarna
som låste mig inne
i den bottenlösa sjön
dörren
står öppen
för förlorarna
som vågar bli vinnare
vinden för mig hem
till Din strand
Kaela
Sorgen
bor i mig
som en tyngd
spärrar vägen
som en mur
hindrar mig att nå
i ord och känsla
´
Jag är så trött
så trött och ensam
så oändligt ensam
alla orden inom mig
faller stumma till marken
när jag försöker tala
sorgen tystar dem
ingen talar längre
mitt språk
eller jag talar inte
längre de andras
jag fick inte välja
det var smärtan
som valde mig
Kaela
Man måste gå
försiktigt
in i natten
för att få se
den röda himlens eld
ta stjärnorna i famn
närma sig
med mjuka steg
om man vill låta drömmarna
födas och bäras
på vingar av kristall
så smyg så sakta
ut ur dagen
låt den tömmas
på sin färg
och sina ord
möt nattens tystnad och mörker
med en öppen famn
låt dig smekas till ro
av suset i trädens löv
Kaela
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
||||||
|