Så här skrev Stig Dagerman:

Mitt liv är kort endast om jag placerar det på tideräkningens stupstock.

Mina livsmöjligheter är begränsade endast om jag räknar antalet ord eller antalet böcker jag kommer att hinna prestera innan jag dör.

Men vem ber mig räkna?

Tid är ett falskt mått för liv-

Den sista meningen dyker ofta upp i mina tankar.

Tid är ett falskt mått för liv.

För en tid sedan var jag på en ung människas begravning.

När en människa dör ung säger vi att det skedde för tidigt.

Och så ser det ut från vår horisont.

Men hur kan vi veta det!

Tid är ju ett falskt mått för liv.

Kanske har den som levt mycket kort i minuter och timmar räknat levt ett längre liv än den som kan räkna till nittio ljus på födelsedagstårtatn.

Inte kan vi veta hur det är med det!

Låt den del av din verklighet
bli synlig,
som du gömmer för insyn,
som du tror
är tryggheten i ditt liv.

Öppna dina knutna händer,
befrukta jorden
med frön av ditt liv.

Vänta tomhänt
att sommaren skall komma,
betrakta din trädgård,
och bjud in
alla kringströvande människor.

Byt verkligheter med varandra;
skydda inte ditt jag,
så att du glömmer dig själv
och blir glömd av alla andra.

- Siv Arb

Tänk om alla människor (och kanske gäller det framför allt kvinnor)kunde sluta bry oss om ideal och mediaförebilder.

Tänk om vi kunde se oss i spegeln varje morgon och vara nöjda med de kroppar naturen och åren givit oss.

Tänk om vi kunde gebli glada över att vi  att ser ut precis som vi gör.

Tänk om vi kunde sluta kommentera och ha så mycket åsikter om hur alla andra ser ut.

Tänk om vi slutade oroa oss för morgondagen och gladde oss över idag.

Tänk om vi såg bortom ytan - vilka fantastiska vänner vi då skulle få!

Varje morgon är en ny början.

Låter det klyschigt tycker du.

Eller - kanske tänker du - det där har jag läst på hennes blogg förut-

Ja det har du alldeles säkert gjort.

Lä'st inlägg inom samma ämne - men vi läcker vi människor- vi glömmer.

Jag gör det också - men när jag påminner dig - så påminner jag också mig själv.

Det handlar om att kunna börja om och att inte ta med sig de negativa tankarna från gårdagen.

Se dagen som ligger framför dig som ett helt nytt vitt ark.

Ta ett djupt andetag innan du börjar skriva på den nya dagen - och känn tacksamheten för att du är den du är och för att du har det du har!

Låta ditt ljus skina, kliva fram och gå vidare med det som får ditt hjärta att sjunga av glädje.

Dela med dig av den du är, och få mångfalt tillbaks.

Fira denna dag - för den är din och den kommer aldrig någonsin igen!

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och de glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av Träd sitter stilla bland grenar
i Trädkungens tron.

Där går en pojke som skrattar åt snö.
Där går en flicka som gjorde en ö,
av femton kuddar.
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka som sjunger om kottar.
Själv äger hon två.

Där vid ett plank står en pojke och klottrar
att jorden är blå.
Där går en pojke som blev indian.
Där, där går kungen av Skugga runt stan
och skuggar bovar.
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul.

Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar
blir magiska skämt.
Där blir en värdelös sak till en skatt.
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen.
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.

Beppe Wolgers

En intensiv dag för både oss och lilla Stella. Nu sitter hon nybadad bredvid mig i soffan. Känner mig så tacksam och så oändligt rik...........

Finns det något som kan få oss människor att inse hur små vi är emot naturens krafter som just åska.

Den låter ju - och den blixtrar.

Och vi vet att den kan ställa till det ordentligt.

Morgonpromenaden som jag gärna startar lördagen med blev inställd idag just på grund av att Tor visade humör.

Regn kan jag ta - det behöver vi.

Men åskan....

Nej den gillar jag inte!

Hittade faktiskt en grupp häromdagen på Facebook som heter "Vi som gillar åska"

Den kommer jag definitivt inte att gå med i.

Men kan du tänka dig - att när jag sökte - så hittade jag faktiskt också en grupp som heter "Vi som gillar regn av hela vårt hjärta"

Kommer jag att gå med i den då?

Njaaa.tiden är lite för knapp för ytterligare engagemang.

Och - av hela mitt hjärta....det är nog att ta i.

Facebook tycks ha grupper för precis allt.

Jag har inte haft varken tid eller lust att göra en ordentlig undersökning - men jag har upptäckt många lustiga grupper där.

Ibland undrar jag vad Facebook gör med oss?

Kommer vi snart att umgås bara per Facebok - eller kommer möten mellan människor istället att så småningom ta överhanden.

Det kan ingen av oss veta.

Men jag vet vad jag hoppas.

Inget slår möten med människor i verkligheten!