Mest av allt kommer jag att minnas Robert Broberg som lämnat oss - för den här lilla låten.

När vi ser den lidande värld vi alla är en del av ligger genast känslan av hjälplöshet på lur

Vi försöker stänga insikten om lidandet ute - skärma av oss...

Så stort är lidandet och vi känner lätt att våra resurser är för små.

Om vi ger det vi kan är våra resurser alltid tillräckliga - för just det du eller just det jag ska göra.

Det får vi aldrig glömma bort.

Om vi glömmer detta- eller blundar för det då blir vi ett offer för vanmakten.

Jag möter ofta människor som befinner sig en svår situation, på arbetet eller
i livet i övrigt.

Med en tappad livslust och livsglädje...

Varför...

Ofta därför att vanmakten fått personen i sitt grepp.

Lidandets orsaker är som regel höljda i dunkel, eller så tycker man sig se orsaker, men vet inte hur man ska gå tillväga för att förändra situationen.

Då ligger vanmakten på lur.

Vi kan aldrig någonsin välja våra livsomständigheter - och ännu mindre någon annans.

En sak asom kan hjälpa oss är att utgångspunkten för funderingar och handlande i nuet.

Våga befinna oss där vi är - eller där den är som vi vill hjälpa.

Först då kan vi se åt vilket håll vi ska gå.

Först då kan handlingskraften ersätta vanmakten.

Så tror jag att vi som medmänniskor kan bidra till att vanmakten i våra och andras liv avtar, och att livet får ett annat ansikte.

Istället för vanmakt - känslan av att kunna påverka - låta handlingskraften istället för vanmakten sitta i högsätet.

Bilden lånad från adlibris. Bl. a. därifrån kan du köpa boken

För fjorton dagar sedan berättade jag att jag var mitt inne i läsningen av Jackie Ferms ola Brisings bok: Rövardotter

Idag har jag avslutat den.

Jag brukar läsa en bok på en till två dagar- men denna bok har varit så tuff att ta sig igenom att jag tvingats dela upp den i småportioner.

Samtidigt visar den på ett barns oerhörda lojalitet och kärlek till sina föräldrar.

Oavsett att dessa för länge sedan abdikerat från föräldrarollen.

Så hoppas man och tror.....även sedan man blivit vuxen...och besviken många gånger.

Glad att se hur Jackie är på god väg mot ett "vanligt" liv (eller så vanligt som det är möjligt, när allt varit fel i början kan inget bli vanligt gentligen)!

Av hela mitt hjärta önskar jag henne lycka till i och tillsammans med den "Lejonfamilj" hon skapat tillsammans med Ola Brising.

Stanna upp!

Lev en stund i barnets tid.

Låt förundran över det du ser dra dig med sig!

Tänk att du och jag finns här på jorden just nu.
Att vi andas. 

Låt förundran ta dig fatt!

Ordet är vackert och är lite ogripbart - precis som sin företeelse.

Det säger oss att våra liv och allt som omger oss, är så mycket mera fantastiskt än vi vanligen inser!

Idag är det tisdagen den 21 juli och Johanna har namnsdag! Grattis till dig som bär det vackra namnet!

Stort grattis också till dig som har födelsedag idag!

Njut era dagar!

Det krävs både regn och solsken

för att bilda en regnbåge

För att skapa ett berg

behövs också en dal

Ord kan inte bildas

utav endast konsonanter h

är krävs också en och annan vokal

Glädjen kommer ur ögonblicken vi möter

och här krävs även en liten tår

Ty hur du än försöker att skapa dig lycka,

måste du igenom alla livets sår

Marianne Wiklund

”Att mötas och skiljas är livets gång, men att skiljas och mötas är hoppets sång.”

Nu har sonen med hustru farit vidare hem till Uppsala.

För att s¨småningom vara ett par semesterveckor uppe i Bispgården som ligger mellan Sundsvall och Östersund som är hans hustrus födelseort.

Hennes föräldrar är borta, men de har ett sommarhus där.

Lika underbart som det är att ses- lika vemordigt är det när stunden kommit att säga hej då för denna gången.

Varje gång något av mina barn är hemma och hälsar på och åker så tänker jag orden i diketn Mina vuxna barns änglar av iola Renvall.

 
Jag talar till mina vuxna barns änglar:
Följer ni dem fortfarande?
Bär ni deras önskningar i era händer?
Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet?

Närvarande - ett ord som jag gått och tänkt på de sista dagarna.

I och för sig tänker jag ofta på just det ordet.

Att vara närvarnade - lika med att räcka upp handen och säga ja när ens namn ropades upp i skolan.

Kanske är det inte så längre.

Men det var - när jag var i den åldern - på min skola.

Jag gillade detta.

Jag talade om för mig själv och alla andra: ja jag är här.

Många gånger är vi närvarande i fysisk bemärkelse men långt ifrån den plats där våra kroppar befinner sig i våra tankar.

Att vara närvarande här och nu!

På sätt och vis lever vi ju alltid i nuet.

Det finns bara nu.

Det förflutna är ett minne, som vi endast kan uppleva i nuet.

Framtiden är en förväntan, som vi endast kan uppleva i nuet.

På så sätt befinner vi oss ju alltid i nuet.

Men är vi där med hela vår uppmärksamhet?
Eller vandrar den på helt andra vägar?

Det r minsann inte enkelt.

Jag vet.

Jag kämpar ständigt med det.

Att verkligen vara där jag är just nu!

Att i mötet med en annan människa finnas där med hela mitt jag - och inte fundera på vad jag ska fixa till middag - eller kanske ett helt annat möte - om ett par timmar.

Men vi kan sätta det som mål.

Vi kommer att misslyckas ibland.

Men att misslyckas säger bara att vi är på väg.

Den som står stilla kan inte misslyckas.

Låt oss börja med at träna på den här dagen.

Att verkligen känna duschens mjuka vatten.

Frukostbrödets smak.

Mötet med dem vi kommer att se idag.

Vilket påminner mig om att min kära son med fru sover i vårt gäsdtrum.

Inte så ofta.

Jag ska verkligen se till att vara närvarande den stund livet ger oss tillsammans just nu!

Lycka till DU också - att vara närvarande i det som sker i  DITT liv idag!

Ett citat att ta med dig ut i dagen får du också här:

"Visst verkar det vara så att vi inte inser vad vi har, förrän det är borta."

Joni Mitchell