Direktlänk till inlägg 13 augusti 2015
Efter ytterligare en superintensiv dag på jobbet hemma igen.
Faktiskt lite tidigare än vanligt.
Idag har jag mött en mycket vis liten 6-åring som var in och hälsade på, tillsammans med sin extramormor.
I vår lokal befann sig just då en gammal man som sitter i rullstol.
Han tittade en hel del på mannen och plötsligt sa han:
"Små människor, som en på min gård, åker vagn och gamla gör också det."
Så är det ju.
Det är främst i början och i slutet av livet som vi har svårt att klara oss själva.
Livet är alltså lite som en cirkel.
Inte den där raksträckan med en och annan eventuell krok som vi lätt tänker oss.
Verkligen ingen rak linje med angivna stationer där man stiger av en stund, fyller på reskassan och så går allt vidare. Livet är verkligen mer en cirkel.
Från hjälplöshet till hjälplöshet.
Från nakenhet till nakenhet.
Vi föds och växer upp - och så åldras vi - tillbaka in i hjälplösheten!
Av någon anledning förde den lille filosofens ord Viktor Rydbergs strof ur dikten Tomten i mina tankar:
Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
.....
---
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|