Du har fullständigt rätt Vita!
Men det är synd om den som inte kan förlåta- den lever kvar i det sårade tillstånde

Hittade en underbar liten berättelse nu på morgonen

Två vänner gick tillsammans genom öknen. Vid ett tillfälle uppstod ett gräl mellan dom varvid en av dom slog till den andre i ansiktet. Den som blev slagen blev ledsen över detta och utan att säga någonting skrev han i sanden: I DAG SLOG MIN BÄSTA VÄN MIG I ANSIKTET.

Dom fortsatte vandra till dom kom fram till en oas, där de bestämde sig för att bada. Den som blev slagen i ansiktet fastnade i gyttjan på bottnen och var nära att drunkna när hans vän räddade honom. Efter det att han återhämtat sig ingraverade han på en sten texten: I DAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN LIVET PÅ MIG.

Vännen som hade slagit och räddat livet på kamraten frågade honom: Efter det att jag slagit dig skrev du i sanden och nu skriver du på en sten, varför?

Vännen svarade: När någon gör oss illa borde vi skriva det i sanden där förlåtelsens vindar kan sudda bort det, men när någon gör något gott för oss, måste vi ingravera det i sten där ingen vind någonsin kan sudda bort det.

-OKÄND FÖRFATTARE-