Snubblade över den här tänkvärda sången som framförs av den (då) 11-årige sångaren Declan Galbraith. Texten är som följer (och sången kan man som vanligt se/höra genom att klicka i rutan nedan)

In my dreams children sing

A song of love for every boy and girl
The sky is blue the fields are green
And laughter is the language of the world
Then I wake and all I see is a world full of people in need

Tell me why, does it have to be like this
Tell me why, is there something I have missed
Tell me why, I don't understand 
When somebody needs somebody
We don't give a helping hand
Tell me why

Every day I ask myself what I have to do to be a man
Do I have to stand and fight 
To prove to everybody who I am
Is that what my life is for
To waste in a world full of war

Tell me why, does it have to be like this
Tell me why, is there something I have missed
Tell me why, I don't understand 
When somebody needs somebody
We don't give a helping hand
Tell me why
Tell me why
Tell me why
Just tell me why

Why why, do the tiders run
Why why, do we shoot the gun
Why why, do we never learn
Can someone tell us why we cannot just be freinds

Why Why. 

Visst!
Har nog också tänkt så- men hela denna affär var full av män som diskuterade färger livligt.

Kanske är det en föränbdring på gång.

Så var vi då hemma igen efter en sejour i stadens färg och tapetaffärer, med tapetrullar och verktyg för mannen i mitt liv så att han kan förvandla matrummets murriga utseende till något ljust istället.

Kul att gå i tapetaffärer och titta på tapeter.

Men nästan lika roligt att titta på de andra tapetkunderna- oftast par.

Man inser att tapetfärgen ibland nästan kan vara skilsmässoorsak.
Smockan hänger bokstavligen i luften!

Här köpte vi tapeter:

http://www.weydes.se/

Det finns ingen annan död
än frånvaron av kärlek.
René Barjavel, fransk författare, 1911-1985

Om en bra bok finns bara bra att säga vet du!

Tack för ditt beslk och ditt avtryck!

Jag upplever att de flesta av oss är på väg och

Det är väldigt bråttom till det som väntar där

Borta…..Varför är det så bråttom? Jag upp-

Lever att lyckan är i det som jag upplever just

Nu, för i går och i morgon kan jag idag inte

Uppleva…inte ännu i alla fall. Så varför inte

Vara i det som är just nu, och se hur det är!

Jag är sängen du sover i..märker du hur

Skön jag är?

Jag är kaffet du dricker…känner du min

doft?

Jag är barnet vid frukostbordet…ser du

mig?

Jag är solen som skiner på dig…märker du

det?

Jag är sången i radion…hör du mig?

Jag är kassörskan på affären…ser du mig?

Jag är maten du äter…känner du vad jag smakar?

Jag är människan som älskar dig…förstår

du det?

Jag är hjärtat som arbetar för dig…är du

tacksam för det?

Jag är vårfågeln som sjunger för dig…hör

du mig?

Jag är den som pratar med dig …lyssnar

du?

Jag är längtan i din kropp…känner du mig?
Lena P.

Hellre omkörd och bortkommen, än omkommen och bortkörd.

Käre vite kompis,
några saker du bör veta:
När jag föds är jag svart.
När jag går i solen är jag svart.
När jag fryser är jag svart och när jag dör är jag fortfarande svart.

Du, vite kompis, när du föds är du rosa.
När du växer upp är du vit.
När du går i solen är du röd.
När du fryser är du blå.
När du mår illa är du grön och när du dör är du grå.
Och du har mage att kalla mig färgad!

Okänd poet