Det var första arbetsdagen efter en lång semester och hon var inte alls pigg på att börja jobba igen efter alla sköna och lata dagar på landet. Tanken att göra något helt annat av "det enda liv man har" hade jagat henne, även under denna ledighet. Men nu klev hon pliktskyldigt på bussen denna morgon och visade upp månadskortet.

"God morgon, är det dags att börja arbeta igen?", sa mannen bakom ratten med ett härligt leende.
"Ehh, ja nu är det dags", svarade hon förvånat.
"Tänk vilken lyx att ha ett arbete att gå till", fortsatte han när dörrarna stängdes. "Jo, det är väl det", hann hon säga innan hon lite paff gick några meter bakåt.

Hon satte sig bredvid en man i svart keps, som log och sa:
"Han är rätt härlig, vår chaufför".
"Verkligen, man blir ju riktigt glad när man möter en sån", sa hon.
"Så är det nog för de andra också", fortsatte kepsen.
"Du menar de som kliver på bussen?"
"Nej, jag tänkte mer på alla de som möter en sån som oss under en dag".
"Du menar så", sa hon och nickade jakande.
"Och hur ett leende eller en vänlig handling kan vara lika smittsamt som ett virus. Någon startar och snart påverkas allt och alla. Om man slänger en sten i en liten damm så kommer förr eller senare varenda droppe vatten i dammen att påverkas.
"Mmm, det har du rätt i".

"Och hur allt och alla hänger ihop. Jag brukar sitta här och tänka på hur många människor som gjort det möjligt för mig att kunna göra det. Alla som tillverkat bussen och sedan alla som byggt vägarna, det måste säkert vara miljoner med människor när man börjar räkna, så att du och jag kan åka några stationer, eller hur?"
"Ja", skrattade hon, "och drivmedlet och de som arbetar med planeringen så att rätt bus kommer till rätt ställe på någorlunda rätt tid, ja herregud det måste vara hur många som helst".
"Man blir lite ödmjukt tacksam, eller hur?", sa han.
Hon nickade.
En stund senare reste sig kepsmannen för att gå av.
"Glöm inte dammen, damen", skrattade han.

Resten av resan till arbetet tänkte hon på hur rätt han haft. Hon hade bara någon vecka tidigare sett ett experiment på TV där de satt 1000 golfbollar i lika många råttfällor och ställt de bredvid varandra i ett rum. Någon hade sedan slängt in en pingisboll, som startat en kedjereaktion, så att det efter bara några sekunder for bollar i hela rummet. Hur det ena gav det andra. Och att alla är en viktig del av helheten. Att alla kan starta något, som påverkar alla andra.

Hon gick inte av där bak som hon brukade utan tog vägen förbi chauffören.
"Tack för att du finns!"

Några minuter senare klev hon in genom dörren till sin arbetsplats

med ett leende.

Från "Värdskapet - skrivet av Jan Gunnarsson 

 

Susanne

11 augusti 2010 18:30

Jag känner stor tacksamhet för mitt jobb och jag är glad om jag kan göra vardagen lite lättare för mina klienter.
Tack för fin berättesle som är tänkvärd
kram Susanne

http://margitohlsson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...