Vår väg är inte bara mjukt gräs, den är en bergsstig med massor av vassa stenar. Men den går uppåt, framåt, mot solen.

Ruth Westheimer

Nyss gick ett regn

förbi

lämnade

en droppe

av
genomskinlig

tid

i min hand

Kaela

Jag älskar tidiga lördagmornar.

Nerrullat i grannarnas fönster inga gräsklippare som morrar, eller bildörrar som slår för att färden in till stan och arbetet väntar.

Till och med grannens hundar är tysta.

Mitt i denna yttre tystnad är det lätt att hitta sin inre tystnad.

Det finns ett tystnadens rum inom oss alla som väntar på besök, enligt psykoterapeuten Patricia Tudor-Sandahl.

Menhon säger också att för att hitta dit behövs också yttre stillhet – inte så lätt att hitta idag - och inte i mitt liv där arbetsveckorna ofta blir femtio timmar och mer. 

Men ju mindre tystnad och ro det finns i vårt varje-dags-liv - desto viktigare tror jag de stunder vi kan hitta regelbundet är viktiga.

Det är viktigt att tänka sina tankar utan kompass ibland, säger också Patricia.

Att öppna luckan och låta det som kommer komma.

Det är så rätt....därför är mina lördagmorgnar nästan heliga för mig.

Långt innan mannen i mitt liv vaknar smyger jag upp och sätter mig skönt tillrätta- tänder en brasa  eller ett ljus - så här års - och medan lågorna rör sig låter jag tankarna vandra i gryningen.

Jag skulle inte klara min intensiva vardag utan denna timme.

Den är en oerhört viktig oas.

Och jag är innerligt tacksam och glad för möjligheten....

En varm höst är underbart - de tycker de flesta av oss.

Liksom en förlängning av sommaren....

I Dagens Nyheter skriver man att elpriset näst intill halverats på grund av den varma hösten och förstås, de stora regnmängderna.

Så varma höstar är en fördel rakt igenom.

Kanske är det tid att också diskutera om man ska binda sitt elpris.

Än vet vi ju inte om det är en vargavinter som väntar - och skulle det vara så slukas det mycket el där elen helt eller delvis är källan till uppvärmning.

De flesta tror att man får ge upp sina tidigare aktiviteter när man blir gammal, men faktum är att man kan bli gammal av att ge upp sina tidigare aktiviteter.

Dalai lama

Jag ska göra en resa av långväga slag
men jag har ingen aning om avresedag
och jag vet inte ens vilket år,
kanske flera kan tänka detsamma som jag:
Den där resan, vart är det den går…? 

Både släkten och vännerna lämnar jag då
och kan hända nån fäller en tår eller två
för sin egen bedrövelses skull.
Stackars alla som tror deras resa ska gå

bara rakt ner i sand eller mull

Alla kära små ting som jag äger och har
ska den dan jag reser blir lämnade kvar,
kanske sprids dom som  höstlöv omkring.
Ja det slår mej ibland att man samlar och spar

men kan inte ta med sej någonting…..

Jag ska göra en resa av långväga slag
men av gullvivesläkt är åtminstone jag
som kan le fast min sommar är kort,
och kusin med fjärilen är jag den dag
som jag lycklig och fri flyger bort…..

Atle Burman

Frivillig arbete viktigt för Europas framtid.

Läs gärna  - jag tror utan tvekan att detta är framtiden.

Eftersom jag arbetar i en frivilligorganisation som sammanför behov och frivilliga
www.frivilligcentralen.se   vet jag hur stor del av det som samhället utförde för 10-15 år sedan idag utförs av frivilligorganisationer.

Och det ökar oavbrutet.

Mer än var femte svensk ger anhörig som är sjuk eller funktionshindrad i hemmet eller i personens hem.

Det visar en ny rapport från Socialstyrelsen.
Många åldriga makar vårdar på heltid dygnet runt sin demesnsjuka partner.

Anhöriga som vårdar demenssjuka närstående gör en stor och viktig samhällsinsats. Tack vare deras insats kan många demenssjuka bo kvar hemma betydligt längre än vad som annars vore möjligt.
Att den sjuke ska kunna stanna kvar hemma är ofta vad både personen själv och de anhöriga vill.

Det leder även till betydande ekonomiska besparingar för samhället.

I Svenska Dagbladet kan du läsa artikeln om Kristina som vårdar sin demenssjuke make.

Han är helt personlighetsförändrad och behöver hjälp med allt.

Aggresiv och svår att vara tillsammans med.

Kristina säger något som kommer att stanna kvar i mina tankar - länge efter att jag läst artikeln: "Det finns ingen vinnare i detta. Det är bara en oerhört sorglig verklighet."

Faktum är att det finns en vinnare- men det är kanske varken Kristina eller hennes make.

Men samhället gör en stor besparing på detta.

Kristina är självlart "oavlönad" eftersom hon har sin pension.

"Kärleken är sedan länge borta säger också Kristina- men vad är det som driver henne - om inte just kärlek.

Inte den erotiska kärleken som annars finns och binder ihop makar.

Men en kärlek av ett väldigt segt och uthålligt virke.

Någon annan orsak kan jag inte hitta.