Jag drömde inatt

att jag gick på en äng

solen värmde och

blommorna doftade

men när jag böjer mig

för att plocka en blomma

förvandlas den

till en fjäril

och lämnar min hand....

Kaela

"Jag var så hungrig".

Det är Karins starkaste minne av när hon stod utanför Klaragårdens port den där förmiddagen för snart tre år sedan. Hon hade självmordstankar och var i fysiskt dåligt skick. Hon var sargad och otrygg, utan pengar och någon att vända sig. Klaragården var hennes sista chans.

Karin är bara en av de 50 kvinnor som varje dag kommer till Klargården mitt i Stockholms city. Många känner skam för situationen de hamnat i, men efter att ha försökt allt ser de ingen annan utväg. En del lever på gatan, en del har under många år blivit misshandlade och lever gömda. För dem är Klaragården en fristad. En plats där de kan duscha, få rena kläder, äta, vila och sova.

Läs mer

Erfarenheten är inte vad som händer dig.

Det är vad du gör med det som händer dig.

Okänd tänkare