Direktlänk till inlägg 12 februari 2012
I veckan som gick snubblade jag över en bok "Pojkarna" av Anders Hansson.
Pojkarna - det är Anders Hanssons två utvecklingsstörda söner.
Daniel, som är 16 år, kan säga "mamma" och "pappa", Adam pratar inte alls.
Han och hans fru höll på att helt gå i bitar innan de nåddes av upplysningen att de hade rätt till personlig assistans.
Anders och hans fru Elisabet har också en frisk dotter.
Och man kan självklart fråga sig hur mycket tid man som föräldrar med två utvecklingsstörda barn får över till det friska barnet.
Den frågan hänger ju i luften hos alla föräldrar med både friska barn och barn med särskilda behov.
Man kan säga att boken består av minnen och dagboksanteckningar allt från det att de fick diagnosen för sin äldsta son. Angelmans syndrom - något som bara fyra personer i Sverige har.
Och inte har det varit lätt när frågan dykt upp....två gånger i vår familj då denna utvecklingsstörning är så utomordentligt ovanlig.
Boken är spännande, man kan inte lägga ifrån sig den, den är dramatisk och pojkarna och deras familj kliver rakt in i läsarens hjärta.
Jag lade ifrån mig den här boken med lite grand samma känsla som jag lade ifrån mig Tomas Sjödins bok. "Ett brustet halleluja"
Där han berättar om sin yngste sons död bland annat.
Och jag vet att Anders och Elisabet, deras två söner Daniel och Adam och dottern Emelie kommer att fotsätta att följa mig i mina tankar och i mitt hjärta - lång tid framöver!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | |||||||
|