Att se andra som individer med sina egna berättelser om livet innebär att vi är som öar för varandra.

Att vi aldrig riktigt möts.

Det innebär att du behöver ett sätt att förhålla dig till att du inte har kontroll över din omgivning, att du inte känner den fullt ut.

Du känner inte till andras berättelse och deras inre värld är till största del dold för dig, även om de står dig nära.

Vanligtvis råder vi bot på avsaknaden av information om andra människor genom generaliseringar baserade på erfarenhet och bedömningar av vad vi observerar.

Du gissar deras intentioner när de gör något, du skapar en bild av deras personlighet utifrån deras tidigare beteende, du använder mer eller mindre välgrundade fördomar för att gissa hur någon är.

I själva verket är det omöjligt att överbrygga utrymmet mellan våra öar.

Det går inte att helt lära känna någon annans livsberättelse.

Men om andra är egna små öar med en inre värld som är dold för oss är det bättre att låta dem äga sin egen berättelse.

Anta att du inte kan känna till deras berättelse och leta istället efter anledningar att bli nyfiken på den.

Ställ frågor för att lära dig mer istället för att anta och sluta lära dig.

Uppmärksamma alla de tecken som finns på att det finns något du inte förstår.

Närma dig andra med nyfikenhet och vilja att lära dig mer om dem.

Det är inte bara ett bra sätt att förstå mer och minska missförstånd.

Det bidrar dessutom till att förbättra relationen.

Andra tycker om när vi respekterar att de är annorlunda än oss och visar intresse för att förstå dem.

Vi har en hög standard i vårt land - men när jag läser i Svenska Dagbladet att 20% av svenskarna har två jobb.

Oftast för att skaffa pengar!?

Ibland för att bibehålla kompetens i ett tidigare yrke och nu och då för att ens hobby också blivit en inkomstkälla.

Jag undrar lite försiktigt när de får tid att leva?

Och om de inte tär på "de sista gyllne åren" som väl alla vill ha, efter avslutat yrkesliv.

Men kanske blir de inte så gyllene om man är helt utsliten....eller i värsta fall kanske slitet helt bestjäl en på de åren och man dör i förtid.

Regnet har öst ner - en hel dag och en hel natt.

Lätt at tankarna stäms i moll när man stiger upp och försöker se ut i höstmörkret.

Ändå är det en ny dag - en dag som jag kan bestämma hur jag vill göra den.

Vill jag ta emot den som en ny möjlighet - eller vill jag starta med att vara sur över det gråa vädret.

Jag väljer att se den som en möjlighet - denna förunderliga dag- som aldrig funnits förr - och som aldrig kommer igen....

När svåra saker händer dig har du tre val.

Du kan antingen låta det övervinna dig eller krossa dig.

Men du kan också låta det göra dig stark.

Okänd tänkare