Som en glasklar ton

ska den ljuda i skymningen

stjärnornas sång

när de lovar att tindra i natt

och påminna dej

att du håller

mitt hjärta

i dina händer

Kaela

Till den

som vågar hoppas

kommer glädjen alltid åter

man hittar det man söker

och än finns
bröd att bryta

ord att hitta

fågelbon med nya ungar

nya ögon som lyser

händer att möta

och alltid finns det
en väg framåt

för den som hoppas.....

Kaela

Medan mina händer putsar kopparpannan
från ditt kök
som nu står i mitt
träder minnet av dig
så nära....

så nära
att jag nästan hör din sång...

du sjöng alltid medan dina händer arbetade

Fyra udda kaffekoppar ur kartongen
ställer jag upp i skåpet
för att minnas
- varje gång jag ser dem

att inte någon annan stans doftar kaffet
så ljuvligt

som det gjorde hos dig

Kaela

Som ett fladdrande löv
i vindens lek
känner jag mig
när jag läser ditt namn 
ristat i sten
ovillkorligt fastnaglat
i granit
jag höljer stenen

med blommor
då kommer tårarna......

Kaela

Jag ville
jag vore
så stark
och så modig
att jag kunde
förändra världen

bygga trygga bon
för alla rädda
vilsekomna



men
jag är bara en

en enda liten
människa

och en människa
saknar möjligheten

men tillsammans
kan vi
bygga ett bo
i våra hjärtan

för fredens vita duvor

räcka varandra
händerna

över olikheter
och missförstånd
skapa en
himmelsfärd
genom svarta skogars

ensamhet

och över världen
ska tändas
ett stråk av ljus

Bara en droppe
i ett oändligt hav

Men utan
just den droppen
som är du
och jag

kan aldrig
ljuset segra

Kaela

Inte handlar livet
om att hitta lyckan
i den egna tillfredsställelsen

det handlar om den omsorg
och ömhet
jag ger

född att vara jag
i världen
för att reflektera Ljuset
inte fånga det

bara så

kan jag hitta
bitarna av mig själv

och långsamt bli hel....

Kaela

Det står ett gammalt träd

vid vägen

månghundraårigt

solen har gått upp

och gått ner

det har varit morgon

och afton

tusen och åter

tusen gånger

om hösten ryter

och dundrar det

i den väldiga kronan

men nu är det sommar

och då spelar ljumma

vänliga vindar

stilla och fint

och lövverket

sjunger visor

och ballader

från länge sedan

försvunnen tid

Kaela