Hittade bara en rörande liten historia som jag ville dela med mig av.

I Aftonbladet den 17 mars 1916 kunde man läsa om hur ett brev med adressaten "Den gode guden i himmelen" påträffats i en postlåda i en av Berlins förorter några veckor tidigare (detta var alltså mitt under brinnande första världskrig). Postverket hade ju skyldighet att göra sitt yttersta för att uppspåra ett brevs addressat, och om det inte var möjligt återbringa brevet till avsändaren. I det här fallet fick det nog snarare bli det senare - för "himmelen" var ju inte en godkänd adress, och någon annan adress för "den gode guden" var heller inte känd av det tyska postverket. Alltså öppnades brevet för att man skulle kunna spåra avsändaren. När postmästaren läste brevet, som var en anmodan från den 8-åriga Elsa att den käre gode guden i himmelen snart måtte skicka hem hennes far, som nu varit flera månader i fält, "ty mor gråter så ofta nuförtiden, och om bara tre veckor är det både mors och Gretas födelsedag", fick han dock en annan idé. Någon adress till Gud hade han som sagt var inte, men däremot till den militärenhet som borde känna till vistelseorten för Elsas far, och ha makten att uppfylla Elsas önskan. Slutresultatet av brevet blev att dagen före moderns och Gretas födelsedag ringde det på hemmets dör, och där stod Elsas far. Visserligen inte hemma för gott, men i alla fall på en tillfällig permission som Elsas brev lyckats utverka.

DET var pliktkänsla hos posttjänstemännen det.

Troligtvis är det så - och kanske har det fattats kuratorer och andra stödvuxna på skolorna alltför länge (de sparades ju bort i början på 90-talet).

Älskar dig också!

Nu är klockan dags att säga godnatt - om jag vill uppnå min målsättning om en tidig kväll.

Och målsättningar ska man uppnå - eller hur...så nu...

 Klart man ska ha ny barnvagn om man vill det.

Det hade faktiskt du också "lilla" Wanda...men sedan nöttes den av fyra kusiner Johansson i Vingåker.

Ser också fram mot helgen....

Kramar

http://kaela.bloggagratis.se/2008/12/01/1155376-vilken-typ-av-foralder-ar-du-spara-eller-slosa/

Klicka här för ytterligare en filmsnutt.

Korkade motdemonstranter mot nazisternas Karl den 12e parad i Lund ordakade våldsamheter och skadegörelse - och i bästa fall uppnådde därmed ingenting alls, i sämsta fall uppnådde de en ökad sympati för nazisterna och en minskad sympati för anti-rasismen.

Jag säger inte att man inte ska demonstrera mot nazisterna - men jag säger att så här ska det inte gå till!

Jag tror att en del av dem faktiskt tror på att de på detta sätt gör något mot nazismen. Men jag tror att minst lika många egentligen bara tycker att det är coolt att få slåss med polisen, slänga gatsten och skjuta raketer på gatan. Att de gör det under vänsterflagg är en tillfällighet, de kunde lika gärna ha hakkors på jackan eller vara fotbollshuliganer. Påminner mig om ett par killar i den ung vänster avdelning där jag var ordförande ett tag, som blev jättebesvikna när kommunen hörsammade deras förslag att göra ett tomt och oanvänt hus till lokaler för ungdomsverksamhet - de hade hoppats att kommunen skulle säga nej så att de skulle få ockupera huset. Det var den tänkta ockupationen som var deras verkliga mål, det där med lokaler för ungdomar var bara vackra fraser som de klädde målet i. Tror det är likadant med många som slogs och förstörde i Lund i går - deras verkliga mål var och är just det. Att bekämpa nazismen är bara fraser att klä målet i. Därför gör det dem heller ingenting att det - i bästa fall -  inte har någon effekt på nazismen och folks hållning till den. Det var svepskälet inte målet. 

Ångesten är en liten rännil av rädsla
som sipprar genom hjärnan
Om man uppmuntrar den
gräver den en kanal dit alla tankar rinner ner

Din kärlek finns inte utanför dig, den finns djupt inom dig.
Du kan aldrig förlora den och den kan inte lämna dig.
Den är inte beroende av någon annan, av någon yttre form.
I den stillheten i närvaro kan du känna din egen formlösa och
tidlösa verklighet som det omanifesterade livet som ger liv åt din fysiska form.
Du kan sedan känna samma liv djupt inne i alla andra människor
och alla andra varelser.
Du ser bortom formens och separationens slöja.
Detta är förverkligandet av enhet.
Detta är kärlek.

 Ekhart Tolle, Lev livet fullt ut!