Direktlänk till inlägg 9 november 2013
Den kultur jag växer upp i genomsyrar min identitet och är dessutom den grund jag bedömer verkligheten utifrån.
I ett Sverige som blir alltmer mångkulturellt når oron ute i världen långt in i vårt samhälle och skapar motsvarande motsättningar bland människor i vår egen närhet.
Hur kan vi blunda för våra nya landsmäns behov av att höra till - att bli hembjuden och medtagen till våra aktiviteter?
Det finns ett enda svar.
Rädsla.
Vi känner oss hemma i det vi vuxit upp i och rädda för det vi inte känner igen.
Det tror jag är något som vi alla känner av.
Men så gäller det hur vi hanterar den här rädslan.
Och om vi alls inser att det handlar om en rädsla.
För att lära sig om en annan kultur är det viktigt att börja med den egna.
Tillåta sig att känna sig stolt över den.
Och ge andra från andra kulturer samma frihet.
Hitta vägar att mötas - och uppleva varandras kulturer.
Bli vän med en ny svensk!
Bjud hem på middag och bli hembjuden till henne/honom.
Ja vägarna är många.
Det kan kännas tufft och det kan ta emot eftersom vi allra helst rör oss i sammanhang som vi känner till.
Men lyckas vi kommer vi att få mycket rikare liv.
Så visst är det värt ett försök!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|