När vi läser i tidningen om hur någon mördat en annan människa tror jag att allas våra tankar går till brottsoffrets familj och vänner.

Men jag har allt oftare börjat fundera över hur mördarens familj mår.

Är det månne inte dubbelt så tungt att vara förövarens mamma eller pappa som att vara mordoffrets föräldrar?

Jag tror det.

Ingen finns som stöder den som är anhörig till en mördare.

Med att säga detta vill jag definitivt inte ett ögonblick förringa den fruktansvärda smärtan i att någon har släckt livet för den jag älskade.

Jag förstår att jag inte totalt kan förstå hur svårt det är eftersom jag aldrig variot där.

Bara delvis föreställa mig.

Lika lite kan jag förstås förstå hur det är att vara förövarens mamma, pappa, syster, bror.

Men jag tror det är dubbelt så tungt mot vad jag någonsin kan tänka.

Läs gärna artikeln om Susanne Lundell i Dagens Nyheter, vars son mördade sin sambo för tre år sedan.

Jag berörs oerhört starkt av hennes sorg och hennes tunga väg.

Och imponeras av att hon orkar fungera på ett arbete och dessutom starta en förening för anhöriga till gärningsmännen.

Gå gärna in och läs på Fateg

Någon som faktiskt tänkte på hur det kan vara att vara i Susannes kläder var Nils Ferlin i sin dikt "Löpsedel"

Se, här är det en som förskingrat,

och här är det en som dränkt sej

och här är det en som slingrat

sej undan lagen och hängt sej!

Och här är det senaste mordet:

mördarens kniv är funnen!

Den var lite rostig i bladet

och hittades nere i brunnen.

Och kniven är fotograferad

och mördaren och fiskalen.

Fiskalen är djupt chockerad

och mördaren troligtvis galen.

Och mördarens mor hon gråter

- Det kunde man nästan tänka!

en mördare är hennes ende son.

Och hon är änka.

 

PettasKarin

27 november 2013 10:07

Den tanken har slagit mig många gånger. Att vara förälder till någon som har mördat är väldigt dubbeltpipigt kan jag tänka mig. Sorgen att ens barn har gjort det men också sorgen för att det barnet måste må oerhört dåligt (det finns säkert undantag). Man älskar sitt barn oberoende av vad som har hänt, kan jag tänka mig. Det måste vara något av det allra svåraste en människa kan vara med om

http://Pettasblogg.blogspot.com

Kaela

27 november 2013 14:19

Ja jag tror att du har rätt- knappast kan något vara värre.
Det är en slags dubbel sorg.
Vilken fin blogg du har!
Gjorde ett besök som dock var snabbt eftersom jag bara har kafferast på jobbet!

Allt gott till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...