Att få öppna en dörr
till någon där man i förväg vet
att man är längtad
- kanske är det snudd på lycka

Att få öppna en dörr
där det stiger värme emot en
önskar jag alla måtte få göra
på vandringsstigar genom livet

Att få öppna en dörr
där någon bjuder välkomstord
som kommer från hjärtat
är sol som får molnen att brista

Att få öppna en dörr
där kanske ingen på länge
har stannat och lätt knackat på
är något man väl aldrig glömmer

Birger Franzén

När sorgen känns tung i mitt sinne
och vägarna vilsna att gå
när djupaste tvivel förmörkar
de stjärnor jag gärna vill nå.
Då knäpper jag mina händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro till besinning
skänker mig glädje och ljus.

När ondskan som vådelden flammar
och sprids som ett ogräs och gror
vill kväva den flämtande låga
av tro som alltjämt i mig bor.
Då knäpper jag min händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och försoning
skänker mig glädje och ljus.

Men även när vägen jag vandrar
bär hoppets och lyckans sigill
jag bugar mig ödmjukt för livet
och tackar för att jag finns till.

Då knäpper jag min händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och förtröstan
skänker mig glädje och ljus.

Lars Berghagen 1993

 


Kärleken gör dig vacker
Modig ung o stark.
Ger känslan plats i himlen
och foten stadig mark.

Kärleken ger dig tröst
och läker gamla sår.
Den öppnar låsta dörrar
till någon som förstår.

Kärleken dig berusar
och gör din tanke svag.
Tänder all din längtan
men följer egen lag.

När man den ger och får
så tar den aldrig slut.
Då blir den till en gåva
som räcker livet ut.

Okänd poet

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,   
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
När de vilda gässen flyga över byn!

Dan Andersson

Människosjälens navelsträng

kan aldrig gå riktigt av -

den mynnar i doftande sommaräng

och källor och blåa hav -

den för ur de djupa skikten

det eviga livets saft:

_

den gränslösa tillförsikten,

som tror på det godas kraft

och botar det ondas sjuka

och blommar och ler och vet

i barnansiktenas mjuka

och rörande öppenhet

och svävar kring barnets vita säng

och över den gamles grav -

_

nej, människosjälens navelsträng

kan aldrig gå riktigt av.

Anna-Greta Wide

LIVET

Det är ingen rak och lättsam korridor längs
vilken vi färdas fritt och obehindrat,
utan istället en labyrint av passager,
genom vilka vi måste söka vår väg,
vilse och förvirrade, då och då
fångade i en återvändsgränd.

Men alltid, om vi har tron,
ska en dörr öppnas för oss,
kanske inte den vi själva 
kommit på tanken att välja,
utan en som till slut
kommer att vara bra för oss.

A.J Cronin

Och en vacker dag
kryper vi ihop hos varandra
ett lås knäpper till och vi kommer aldrig mera loss,
dina förslitna leder insnärjda i min gikt,
mitt magsår intill ditt hjärtfel
och min reumatism emot ditt ryggskott,
aldrig skola vi skiljas, ack nej.

Och käre, du glömmer din andnöd, din arytmi
och infarkten du redan haft,
och jag glömmer min katarr, mina rastlösa ben
och det ständiga gnaget i vänster sida,
nu trotsa vi sorger och mödor och nöd.

Mina bröst, så tomma och platta
håll om dem, käre
för en dag när du ser på dem hänger de långa,
älskar du mig då
tula tulan tuli tej

Herre, lär oss acceptera de gamlas kärlek,
de ungas kärlek, de medelålders kärlek,
de fulas kärlek, de fetas kärlek, de fattigas kärlek
de illa kläddas kärlek.
Låt oss acceptera kärleken,
vi är så rädda för den.

Och du tar mina bröst i dina händer,
mina uttänjda platta bröst
och berör med läpparna de skrynkliga vårtorna
och med starr i ögonen, i väntan på en vårdplats
famlar du blint efter mig,
känner dig för med händerna.Känn på du bara:
under alla de här rynkorna finns jag,
den här förklädnaden tvingade livet på oss till slut,
du mitt smultron, min svala, min blomma så fin.

Och mina knölar vilar i dina gropar,
dina rynkor i mina fåror
och intill dig i ditt lidande
ber jag tyst om din död.
Och ljus är vår kväll och vår morgon.

Eeva Kilpi

 

Det blommar i somligas spår,       

det glittrar och lyser,       

det porlar från bäckar

med levande flöden

det sjunger så vårvinderligt

av ljusa ackord,

där de går.       

Det är därför som allt

blir så levande varmt där somliga går.       

Det är därför det blommar så rikt

i somligas spår.......

Asta Mårtensson