Alla inlägg den 20 april 2008

Av Kaela - 20 april 2008 22:51



dags att sova.

Önskar er alla en riktigt God Natt!

Av Kaela - 20 april 2008 22:47

Nineve, så intressant att höra dina erfarenheter från kristen skola.
Mina tankar är kanske att det skulle vara tvärtom, men när jag tänker efter har du ju rätt.

De som går i kommunal skola kommer från samma bostadsområde och det medför ju en likriktning.

Tack för att du läste, reflekterade och kommenterade!

Kram!

Av Kaela - 20 april 2008 22:44

 Aha du har bott på St Persgatan Skogstrollet- men av namnet förstår at jatt du numera bor i skogen.

Jag blir väl ett riktigt skogstroo jag med snart.

Jag längtar faktiskt ut.

Cavvetjejernas matte och Gilla- ja jag tror det ska bli jättemysigt.

Hade lite ågren ett tag och undrade vad jag gett mig in i, men det har gått över!
Kram till er alla tre!

Av Kaela - 20 april 2008 17:52


Det är söndagskväll efter den första vårdagen.

Kaffe på balkongen var premiär för i år.

När man sitter där med den täta trafiken i öronen är det klart att man längtar till huset i skogen där vi bor från och med mitten av juni.

Det ska bli helt underbart.

Jag är en rännstensunge- men har alltid haft en längtan till landet.

Men också gillat att bo i stan och uppleva dess puls strax intill mig.

Nu kommer jag ju att jobba i stan alla vardagar så det blir ju inte landet för hela slanten.

Kanske ska det här arrangemanget ge båda sidor i mig tillfredsställelse.

Både rännstensungen och den som längtar skogarnas sus.


Av Kaela - 20 april 2008 17:49

  Världen kanske inte är så lätt att ändra på, men din syn på den avgör du.

Ingenting är omöjligt, men vissa problem tar längre tid att lösa än andra.

Av Kaela - 20 april 2008 17:43

Det här med vännerna man får på bloggen.... är rätt förunderligt...

... jag kan komma på mig själv att jag tänker på ER när jag är i "det verkliga livet "... så konstigt ändå...

... vem kunde tro att det skulle bli så här invecklat..... alla har sina egna saker de skriver om och man funderar över hur NI mår och om det gick bra med det NI skulle göra osv... NI har ALLA fått en plats inom mig... och jag har inte ens träffat ER personligen.

Kan det vara det som gör allt så enkelt... man kan vara den man är här på på bloggen om ingen gillar en så behöver de inte besöka en ... så är det ju inte " in real life " ... där finns det en massa förväntningar på en ... man får en massa åtaganden än hur man bär sig åt...  men här ... här är det lugnt och fridfullt..... jag gillar verkligen det!....

...  här finns inga krav alls egentligen ...man kan bara sätta sig ner och låta tankarna bli ord - fastjag tror jag är rätt mycket mig själv in the real life också men här är det som att befinna sig i en speciell värld... Den Märkliga världen

Av Kaela - 20 april 2008 15:20

Vi spenderade dagen igår på Kultuen i Lund. Det är ett kulturhistoriskt museum som sträcker sig över en hel stadsdel och omfattar ett 30-tal historiska byggnader. De flesta har transporterats dit för att bevaras, lite som på Skansen i Stockholm. Museet har också en huvudbyggnad som innehåller ett antal olika fasta och tillfälliga utställningar, bland annat en fast utställning om modernismen som innehåller mycket konst av Lunds "egen" GAN (Gösta Adrian Nilsson, 1884-1965).
Många av de konstutställningar som visas i Lund visas också just på Kulturen, så det är ett museum med stor bredd.

I de olika husen på museiområdet har man lagt ner mycket möda på att visa inredning och vardagsliv som det såg ut - och i smedjan har de kvällskurser under ledning av en professionell smed. Det är fascinerande att kliva rakt in i de olika tidsperioderna, och hos människorna som befolkade dem, som det känns som att man gör när man går in i och ut ur husen där. I en liten stuga på 30 kvadratmeter, där takhöjden är så låg att även en så föga reslig person som jag själv måste gå böjd, "pågår" tvätt av barnkläder i köket och i ett rum innanför består tapeterna av blad ur Smålands-Posten. Här bodde in på 1930-talet en kvinna som, om jag minns rätt, hette Anna Niklasson, och hennes sju barn efter att mannen på egen hand emigrerat till Amerika. Hur man än försöker är det svårt att se hur sju barn har kunnat finna sov- och matplatser i stugan - men jag gissar att de två-tre utdragssofforna i trä är en ledtråd till det första...

En skånsk prästgård från 1700-talet finns också på området. Här har man utgått från dagboksanteckningar hos en ung litteraturstuderande från Uppsala som en vårdag på 1760-talet passade på att på sin långa, långa resa till Skåne, få natthärbärge och middag i denna prästgård hos sin stora idol: Prästen med alla de nya idéerna om minskad makt för adeln (jag har tyvärr glömt prästens namn, men han hörde till de första i Sverige att inspireras av de nya liberala tankeströmningarna), och som också varit riksdagsman en period. I köket står brödet, äggen och all den andra maten och väntar på att färdigställas till kvällens måltid av prästfrun, som tydligen var "en utmärkt mademoiselle". Och i arbetsrummet ligger böcker och papper, och en gåspenna, på skrivbordet, något skrivande har uppenbarligen "just" avbrutits. Kanske av Uppsala-studentens ankomst? Man väntar sig nästan att få se värdparet eller deras gäst, eller höra värdens politiska diskussioner ("discourser" som studenten på tidens franska manèr skriver i sin dagbok), som imponerar så på gästen och som han efter bästa förmåga söker delta i. Och hade vi lyckats få fatt i den dagboksskrivande gästen hade vi frågat vad han menade när han i dagboken skrev att man tydligt kunde se på möblerna ("meublerna") att prästen varit i Riksdagen.

Historien har ju också, liksom livet i stort, sina mörka sidor. Inne på den fasta utställningen om Lunds historia finns bland annat fynd från den massaker som avslutade ett misslyckat bondeuppror mot den danske kungen Fredrik I (detta var när Skåne var danskt). Kungens styrkor förföljde flyende upprorsmän in i Lund, och ända in i domkyrkan där några försökte gömma sig, och visade ingen nåd mot någon. I en minnesinskription har prästen i domkyrkan skrivit:

"Gud hjälpe ADAMs barn. Början är lätt gjord, men avslutningen är mödosam. Då man skrev år 1525, fredagen efter S:t Markus dag, skedde vid Lund en stor jämmer, där blev över 1500 dödskjutna och slagna; det månde de skånska kvinnorna väl klaga över"

Att svenska styrkor i Skåne inte varit ett spår bättre, kan man se i det svenska Livregementets chef, Niels Bielkes, lakoniska anteckning från den vinterdag, 4 december, 1676, då 10 000 människor dödades i en av striderna mellan Sverige och Danmark:
"huru de hanterades må Gud sig över förbarma"
Striden är i historieböckerna känd som "slaget vid Lund", men har i Kulturens utställning givits den mer passande rubriken "slakten vid Lund".

För att avsluta med något mer positivt: På platsen för det ovan nämnda slaget vid Lund, numera en park i stadens utkant, står ett minnesmärke, som (vilket är ovanligt för minnesmärken över krig) inte hyllar segraren utan beklagar striden. Monumentet har textraderna:
"På denna plats slogs bror mot bror. Försonade efterkommande reste detta minnesmärke"


Om du klickar i rutan nedanför kan du se ett bildspel med bilder från Kulturen.

Av Kaela - 20 april 2008 14:44

Snart börjar barnens tjat om en kattunge till sommaren.

Men en kattunge lever inte bara en sommar.

Det handlar om en familjemedlem för kanske 20 år framåt!

Som kommer att kosta pengar i mat och kattsand, veterinärkostnader och försäkring.

En katt är den bästa vän ett litet barn kan ha(om barnet är lyckligt nog att slippa allergier).
Men - det är föräldrarna som måste ta ansvaret för katten!


Sommarkatten - en berättelse av Percy B.

Det var en gång en pojke som bodde i Stockholm.
Hans namn var Pelle.
Han ville så gärna ha en katt men hans föräldrar har sagt att det är jobbigt att ha en katt i staden.
Men dom har lovat Pelle en katt till sommaren när dom far till sommarstugan som dom hyrt.

Det är en lång väntan.

Dagarna går och sommaren har kommit till staden.
Mor och far har nu fått semester och bilen är packad och klar.

Under resan frågar Pelle var dom ska köpa katten.
- Dom köper man inte dom får man på bondgårdar, säger far och skrattar högt

Resan går och Pelle är otålig.
-Är vi inte där snart, undrar han.

- Jo, säger far, där framme ser jag en bondgård, vi stannar där.
På bondgården ser de en tjock farbror. Dom stannar bilen, kliver ut och frågar bonden om dom kan få en katt.

Bonden tittar på dom en stund sen brister han ut i skratt.
- Ni kan få hur många katter ni vill, dom förökar sej som ogräs, säger han, när han hämtat sig

Pelle blir jätte glad och springer in i ladugården.
Efter en stund kommer han ut med en liten kattunge.
- Är inte den lite liten, säger mamman och ser förvånad ut.

- Nej då den är 4 veckor så det går bra, säger bonden.

Alla sätter sig i bilen igen och far vidare. Pelle är jätte glad.
Han har döpt katten till Tussan.
Dom leker och kelar med varandra under hela den långa färden till sommarstugan.

Pelle leker med Tussan hela dagarna.
Dom är så lyckliga. På nätterna sover dom i samma säng.
Den ende som existerar för Pelle är Tussan.

Tussan är så lycklig och tänker:
"Vilken tur jag har som har fått en så snäll husse."
Men sommaren går fort när man har roligt.

Men mor och far ser sorgsna på Pelle och Tussan.
Ja, dom vet ju. Ja, dom vet ju det inte Pelle vet.
En månad går så fort när man har kul hela dagarna.
I slutet av semestern ropar far på Pelle att dom ska åka och handla.
Men han säger åt Pelle att lämna Tussan.

Pelle funderar en stund. Sen springer han till bilen och dom far i väg.
När Pelle sätter sig i bilen ser han alla sakerna i bilen och frågar Ska vi åka hem.
Pappan svarar
- Ja sommaren är ju slut nu
-Pelle säger med sorgsen röst. Men Tussan då.
Pappen svarar
-Du vet ju att vi inte kan ha en katt i staden Ja ja säger Pelle jag har ju mina kompisar i stan.

Tussan tittar efter dom".
Vart ska dom," undrar hon". Jag brukar ju alltid få följa med.
Ja," tänkte hon" dom kommer snart.
Så jag går och leker i skogsdungen som vanligt och väntar på Pelle ".

Tiden går och det blir kväll. Tussan är kall och hungrig.
Hon går upp på verandan till sitt hem. Hon tittar mot den mörka vägen och undrar"
var är Pelle ?. Ska han inte komma snart, jag är så rädd "
Tillslut somnar hon.

Nästa dag, när Tussan vaknar är det något vit på marken
( det är snö, men det vet ju inte hon).

Tussan blir rädd och tänker" om Pelle ändå var här... "

Tussan går ut på det vita, det är kallt.
Hon går runt hela dagen och letar mat och något att dricka men vattnet har blivit så hårt
( Det är is men det vet ju inte Tussan) men hon hittar ingenting varken mat eller vatten.

Det börjar skymma Tussan går mot vägen tittar sorgset mot mörkret Jag saknar Pelle tänker Tussan.
Jag önskar att han var här med mig . Det börjar blir kväll igen.

Tussan går tillbaka och lägger sig på verandan. Än en gång och tittar mot vägen.
Hon tänker på Pelle och hur roligt dom haft.

Tussan blir ledsen och det kommer en tår ur hennes öga,
Den rinner sakta ner på verandan och blir till en iskristall. Jag fiyser så tänker Tussan

Tussan vaknar aldrig mer.
Hon somnar kall och hungrig på verandan till sitt hem.
Det som hon trodde var hennes hem, men som bara en enkel sommarstuga!

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skapa flashcards