Att älska någon är inte en stark känsla i största allmänhet, utan det är ett avgörande, en bedömning och ett löfte.

Om kärleken endast vore en känsla, skulle det inte finnnas någon psykologisk täckning för löftet att älska varandra i nöd och lust. Känslan kommer, den kanske försvinner.
Kärleken borde rimligen grunda sig på en viljeakt, ett avgörande beslut att ägna hela mitt liv åt en annan persons liv.
Att älska är att utlämna sig själv utan garanti, att ge sig helt i förhoppning att vår kärlek kommer att väcka kärlek hos den vi älskar.

Kärlek är en troshandling, och alla som är fattiga på tro är också fattiga på kärlek.
Tro kräver mod, förmåga att ta en risk, till och med beredvillighet att acceptera smärta och motgång.
Ur "Kärlekens konst" av Erich Fromm

Ja du MR Happy...det är ju illa vem som är rånar och våldtar...om det är en svensk eller in invandrare är ointressant.

Men det ska skötas av polis och domstolsväsende och inte av uppretade ortsbor.

Vi lever i ett samhälle där det är förbjudet att ta lagen i egna händer.

http://kaela.bloggagratis.se/2009/05/11/1662725-att-hota-och-trakassera-flyktingfamiljer-sa-lagt/

Bilbo, det var en ganska allvarlig beskyllning som du kastar fram.

Inget av det har ju heller framkommit.

För den som blir våldtagen är det nog lika illa om det är en svesnk eller arab!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/05/11/1662725-att-hota-och-trakassera-flyktingfamiljer-sa-lagt/

Vuxna som misstänker att de har ADHD, Aspergers eller Tourettes syndrom kan få vänta i över fyra år på en utredning.

Neuropsykiatriska teamet gör ett 20-tal utredningar per år och har kapacitet att ta in en ny patient varannan vecka och 80 personer  står kö i Östergötlands östra länsdel.

Det jag funderar över då jag läser denna artikel är hur dessa människor klarat sig i alla år hitintills.Efter vad jag förstått på annat håll är ju definitivt inte alla ungdomar.

Det tycks ju som att anhopningen av ärenden kan ha samband med ett TV-progranm om att leva med ADHD som vuxen.

Med det vill jag inte ha sagt att de inte har det svårt...men ibland kan jag ändå inte låta bli att undra om vi inte skapar en massa problem med alla dessa diagnoser.

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5207451

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader,men lägre tålamod.
Bredare motorvägar, men smalare synvinklar.
Vi slösar mycket, men har kvar lite.
Vi köper mer,men njuter mindre av det.

Vi har större hus, men mindre familjer.Mer bekvämligheter, men mindre tid.

Vi har större klasskillnader, men mindre sunt förnuft.

Mer kunskap, men mindre omdöme.

Fler experter, men mer problem.

Mer medicin, men mindre välmående.

Vi har flerdubblat våra ägodelar, men reducerat vår uppfattning om värde. Vi pratar för mycket, älskar för sällan och hatar för ofta.

Vi har lärt oss att klara dagen, men inte att klara ett helt liv.

Vi har lagt år till livet och inte liv till åren.

Vi har varit hela vägen till månen och tillbaka,men har problem att korsa gatan för att möta den nya grannen.

Vi har besegrat yttre rymden, men inte den inre rymden.

Vi har städat upp i luften, men förorenat våra själar.
Vi har lyckats bryta ner atomen i mindre bitar,men inte våra egna fördomar.

Vi har höga inkomster, men lägre moral.
Vi har fått ett överskott av kvantitet, men ett underskott av kvalitet.

Vi lever i en tid av dubbla inkomster, men med fler skilsmässor i en tid av vackra hus, men brustna hem.
Är det detta som kallas utveckling?

Ur boken "Sant och sånt"

När du förråder någon annan förråder du också dig själv.
--Isaac Bashevis Singer

Läs om hur Marie-anne Thörnströms liv förändrades för alltid en höstdag 2002.

Hon mötte allas vår mardröm.

Hur lever man vidare efter det?

http://www.hemmetsjournal.se/mera/Dodsbudet-kastade-mig-rakt-in-i-helvetet1/?id=99654

Ju närmare en händelse ligger i tiden desto mer vacklar våra moralbedömningar.

Forskaren Jens Agerström har i en avhandling i psykologi vid Lunds universitet visat detta.

Han lät närmare 1 000 personer ställas inför olika scenarier där de skulle göra moralbedömningar.
Scenarierna handlade om allt från att sortera sopor och donera blod till att hjälpa en vän att flytta under sommarens soligaste dag.
Ju längre bort i tiden händelsen låg ju mera skuldkänslor väckte det om man skulle handla fel.

Det visar vad jag förstår på att vi har ett högt moralbegrepp - teoretiskt- men i den svåra verkligheten vacklar vi.

Då tar egoismen och bekvämligheten lätt över.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/moralisk-garna-men-inte-just-nu-1.862747