En vän suckade häromdagen: vad ska man hitta på med barnen - de ska bila runt i Sverige och bland annat hälsa på gamla kompisar.

Vilket kanske ibland kan kräva en och annan muta för att få barnen att tycka att det är kul.

Jag kollade runt lite och har skickat några tips till min vän.

Delar dem också här med er.

Siggesta gård i Värmdö

Där kan man gå Träsktrollens stig och på kuppen lära sig en massa om naturen.

Man kan testa fotbollsgolf och man kan till och med äta middag!

Dieselverkstaden i Nacka erbjuder mängder av aktiviteter.

restaurang och café finns.

På postmuseet i Stockholm får barnen skapa egna vykort bland annat

Och inte att förglömma - Barnens Skansen på Skansen

Göteborgsresenärer vill säkert kolla Liseberg som bland annat har en av Europas högsta rutchkanor.

Den som bilar i Östergötland får självklart inte missa Kolmårdens djurpark

Där kan du åka Linbana över svannen- de vilda djuren är precis nedanför dig

Gotlandsfarare tar förstås en dag i Kneippbyn där det finns massor att se och göra.

På Jamtli i Östersund kan Norrlandsresenärer få riktig närkontakt med getter och andra husdjur.

I Södertälje ligger Sydpoolen med bland annat Pigges piratland

Detta är bara ett litet axplock.

Ändå är det ju så illa att om man som barnfamilj skulle besöka alla dessa ställen blir man mer eller mindre ruinerad.

Men kanske något kan passa! 

Världens längsta äktenskap - 115 år tar slut.

Ja det handlar förstås om två sköldpaddor som inte längre står ut med varandra.

Djurparken i Österrike där de båda bor har gjort allt för att få liv i någon kvarglömd gnista - men icke.

Så Bibo och Poldi vandrar vidare åt varsitt håll....

Läst i Dagens Nyheter

Läst i en gammal engelsspråkig veckotidning som jag hittade i källaren på mitt jobb.

Översatt efter bästa förmåga.

Tyvärr fanns ingen författare angiven

Efter en föreläsning av en mycket duktig filosofiprofessor ställde en av eleverna frågan: Professorn, vad är meningen med livet?

Se andra eleverna skrattade och gjorde sig färdiga för att gå, men professorn höll upp sin hand och bad dem vänta lite.
Han tittade länge på eleven och sa sedan:
Jag ska svara på frågan.

Han tog upp sin plånbok ur fickan och tog fram en liten spegel.
Sedan berättade han följande historia:
När jag var en liten pojke, under kriget, var vi mycket fattiga och levde i en by långt ut på landet. En dag fann jag delarna från en sönderslagen spegel på vägen.

Det var en tysk motorcykel som hade kraschat där.

Jag försökte hitta alla delarna för att kunna laga spegeln men det var omöjligt. så jag behöll den största biten. Det var den här.

Genom att skrapa den mot en sten lyckades jag göra den rund.

Jag började leka med den och blev fascinerad av hur jag kunde reflektera ljus ända in till de mörka platser där solen aldrig sken, djupa hål, sprickor och mörka skrymslen.

Det blev en lek att låta ljuset nå in till de mest svårtillgängliga ställen som jag kunde hitta.

Jag behöll den lilla spegeln under hela min uppväxt och tog fram den då och då för att återuppta lekens utmaningar.

När jag blev vuxen började jag förstå att detta inte bara var ett barns lek utan att det också var en metafor för vad jag skulle göra med mitt liv.

Jag förstod att jag inte var ljuset eller källan till det. Men jag har min egen erfarenhet och förståelse och på många platser kan det bara lysa om jag reflekterar ljuset.

Jag är ett fragment av en spegel.

In till de mörka vrårna i människors hjärtan kan jag förmedla ljus och kanske förändra något hos dem till det bättre.

Kanske ser andra vad jag gör och följer mitt exempel.

Det är det som är meningen med mitt liv.

Glad att läsa Psykiater Carina Hellströms artikel i Svenska Dagbladet där hon uttrycker sin bestörtning över professor Malts agerande i rättssalen i Norge där rättegången mot Anders Bering Breivik pågår.

Oavsett vad en människa har gjort ska den behandlas på rätt sätt.

Annars faller de som ska döma in i samma tänkande som den som sitter anklagad.

Man reducerar en människa till ett monster - och då får man bete sig hur som helst mot personen.

Läs carina hellströms artikel.

Den är tänkvärd.

Jag har full förståelse för det fruktansvärda trauma som händelserna i juli förra året kastade in Norge och våra vänner där i.

Men det betyder inte att man ska avstå från att kritisera när något blir fel.

Bläddrar i Dagens Nyheter och läser om hur det än en gång har hänt.

Att en person dött efter att ha skickats hem från sjukhuset.

En kvinna fick blodförtunnande medel och skickades hem utan att man inväntat provsvaren.

Avled av en stor blödning i magen!

När ska hetsen astt få sängar lediga på sjukhuset upphöra så vi slipper se sådana här notiser.

Och människor slipper dö i förtid.-

Snart är det ingen som kan bestämma över sig själv som vill komma till sjukhus - men kanske är det just det man vill åstadkomma.

Människor reser utomlands för att förundra sig över bergens höjder,
havets väldiga vågor, flodernas långa lopp, oceanernas ändlösa vidder
och stjärnornas cirkelrörelser - och går förbi sig själva utan att förundras.
Augustinus