Stackars  dig Sofia - kollade in på din blogg och såg att du har tandvärk.

Hoppas den är mindre och helst borta idag!

Ja att bygga broar och riva murar - det är den enda vägen till gemenskap istället för ensamhet.

http://kaela.bloggagratis.se/2009/10/08/2059946-dagens-kloka-ord/

Johnny.Lestander du har en intressant blogg!

Glad att du gillade fotot- det gör jag också :)

Var rädd om dig och ha det gott!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/10/08/2059954-tankar-om-ensamhet/

Brazilian Linda - så spännande att bo i Brasilien....ja jag har tjuvkikat på din blogg för att veta det förstås, även om jag kunde ana det av ditt namn!

Glad att du gillar min blogg
Kan rekommendera din blogg för den som vill läsa något annorlunda också.

Ensamhet är en tung börda- och jag tror att det kan vara det även för den som har en tro- därför tror jag Gud gett oss människor till varandra....

Ha det gott och var rädd om dig där borta i det stora landet!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/10/08/2059954-tankar-om-ensamhet/

Kul att hitta någon som gillar Vibeke Olsson genast jag öppnar datorn på jobbet.

ja birgit - Sågverksungen är en stark läsupplevelse.

Fin blogg du har!

Ha det gott och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/10/08/2059957-sagverksungen-boktips/

Vibeke Olsson har skrivit en bok som handlar om en flicka på andra hälften av 1800-talet.

En stark upplevelse av närvaro i den sågverksmiljö denna flicka levde i.

Det är en läsupplevelse som ger oss rötter.

Kanske var det någons momorsmor som var Bricken, flickan i boken där i Sundsvallstrakten när strejken satte munkavle på sågverken.

De slitna sågverksarbetarna kommer nära i form av Brickens mamma och pappa.

En bok som du verkligen kommer att ha svårt att lägga ifrån dig.

Du kan köpa den här http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173870307

Men också förstås på Bokus eller Internetbokhandeln.

Jämför gärna priser även om de brukar ligga ganska nära varandra hos alla nätbokhandlare.

Man kan också låna den på biblioteket förstås.

Oändligt många människor känner sig ensamma.
En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation.
Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags tomhet i sitt inre.

Att känna sig ensam är i första hand ett existentiellt problem.
Existentiella problem vi upplever kan aldrig upplösas av en yttre kraft.
Detta är enkelt att belysa genom att se att många människor har både familj, vänner och en kärleksrelation, men trots det känner en djup ensamhet i sitt inre.

Ofta finner vi logiska, godtagbara förklaringar till vår upplevda ensamhet.
Vi kanske saknar vänner, familj och/eller en fungerande kärleksrelation.

Då ser vi det som en naturlig följd att uppleva ensamhet.

Yttre omständigheter blir förklaringar till våra inre konflikter, vars ursprung i själva verket sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Precis som alla andra negativa känslor vi upplever i nuet, är ensamhet skapad under uppväxten.

Vi har inte fått den bekräftelse och kärlek vi behövde som barn och lyckas därför inte utveckla en trygg relation med oss själva som vuxna.

Resultatet blir en ständigt närvarande, obestämd saknad efter något, som vi hoppas kunna finna utanför oss själva.

Vi tror och hoppas att den perfekta relationen kan göra oss fria från den inre saknaden, och i väntan på den rätta fortsätter vi att känna oss ensamma.

Få människor är frivilligt ensamma, trots att deras stolthet hindrar dem från att erkänna det.

Ensamhet förnekas ofta och kallas istället självständighet. 

Inför andra människor skyller vi kanske på att vi inte har hittat den rätta, när sanningen är att vi inte orkar engagera oss i en annan människa.

Förklaringen till att vi aldrig lyckas skapa den relation vi drömmer om är våra egna konflikter – inte att vi omger oss med hopplösa personer.

De personer du omger dig med just nu, är en exakt spegling av relationen du har till dig själv.

Många ensamma säger att de söker en vän.Utan att riktigt inse att det bara är den som är en vän som får vänner.

Så kan vi ju bli ensamma pga av funktionshinder och ålder.

Eller båda delarna.

Den ensamheten har inget att göra med vilka vi är som människor.

Den är helt indikerad av de omständigheter vi har.

För alla oss andra är bästa sättet att få vänner att bygga på våra inre, mänskliga kvaliteter och inrikta uppmärksamheten mer mot andra människor.
Det är när vi fastnar i självupptagenhet och egofixering som livet blir tomt och meningslöst.

Människor är ensamma för dom bygger murar

istället för broar.

Joseph.F.Newton

Husockupanterna i Liljeholmen som i en dryg månads tid ockuperat ett hus avhystes av polis.

Polisen säger att det hela gick lugnt till.

Att en av ockupanterna gjorde våldsamt motstånd.

Ockupnaterna å sin sida upplevde det tumultartat att polisen stormade in genom ett fönster 6.20 på morgonen.

Men det som framför allt förundrar mig är att det bland ockupanterna fanns en tolvårig flicka!?

Var hon på rymmen - eller varför hade inte föräldrarna koll på var en så ung dotter befann sig?

Och varför reagerade inte övriga ockupanter på att en ibland dem faktiskt var ett barn?

Läs mera här:

http://www.dn.se/sthlm/polisen-hamtade-husockupanter-1.968852