I Dagens Nyheter läser jag om en 19-årig kvinna i Århus i Danmark som felaktigt dödförklarades .

Hennes föräldrar hade redan samtyckt till organdonation när hon vaknade upp.

Nu repar hon sig sakta.

Detta har gjort att många nu vill gå ur donationsregistret i Danmark.

Att se andra som individer med sina egna berättelser om livet innebär att vi är som öar för varandra.

Att vi aldrig riktigt möts.

Det innebär att du behöver ett sätt att förhålla dig till att du inte har kontroll över din omgivning, att du inte känner den fullt ut.

Du känner inte till andras berättelse och deras inre värld är till största del dold för dig, även om de står dig nära.

Vanligtvis råder vi bot på avsaknaden av information om andra människor genom generaliseringar baserade på erfarenhet och bedömningar av vad vi observerar.

Du gissar deras intentioner när de gör något, du skapar en bild av deras personlighet utifrån deras tidigare beteende, du använder mer eller mindre välgrundade fördomar för att gissa hur någon är.

I själva verket är det omöjligt att överbrygga utrymmet mellan våra öar.

Det går inte att helt lära känna någon annans livsberättelse.

Men om andra är egna små öar med en inre värld som är dold för oss är det bättre att låta dem äga sin egen berättelse.

Anta att du inte kan känna till deras berättelse och leta istället efter anledningar att bli nyfiken på den.

Ställ frågor för att lära dig mer istället för att anta och sluta lära dig.

Uppmärksamma alla de tecken som finns på att det finns något du inte förstår.

Närma dig andra med nyfikenhet och vilja att lära dig mer om dem.

Det är inte bara ett bra sätt att förstå mer och minska missförstånd.

Det bidrar dessutom till att förbättra relationen.

Andra tycker om när vi respekterar att de är annorlunda än oss och visar intresse för att förstå dem.

Vi har en hög standard i vårt land - men när jag läser i Svenska Dagbladet att 20% av svenskarna har två jobb.

Oftast för att skaffa pengar!?

Ibland för att bibehålla kompetens i ett tidigare yrke och nu och då för att ens hobby också blivit en inkomstkälla.

Jag undrar lite försiktigt när de får tid att leva?

Och om de inte tär på "de sista gyllne åren" som väl alla vill ha, efter avslutat yrkesliv.

Men kanske blir de inte så gyllene om man är helt utsliten....eller i värsta fall kanske slitet helt bestjäl en på de åren och man dör i förtid.

Regnet har öst ner - en hel dag och en hel natt.

Lätt at tankarna stäms i moll när man stiger upp och försöker se ut i höstmörkret.

Ändå är det en ny dag - en dag som jag kan bestämma hur jag vill göra den.

Vill jag ta emot den som en ny möjlighet - eller vill jag starta med att vara sur över det gråa vädret.

Jag väljer att se den som en möjlighet - denna förunderliga dag- som aldrig funnits förr - och som aldrig kommer igen....

När svåra saker händer dig har du tre val.

Du kan antingen låta det övervinna dig eller krossa dig.

Men du kan också låta det göra dig stark.

Okänd tänkare

Du kan stänga dina ögon för det du inte vill se.

Men du kan aldrig stänga ditt hjärta för det du inte vill känna.

Okänd tänkare

En amerikansk neuro-kirurg berättar i sin bok att han upplevt hur han i samband med en hjärnhinneinflammation besökte himlen - men återvände.

Boken heter "Proof of Heaven" och finns så vitt jag förstår av artikeln i Dagens Nyheter ännu enbart på engelska.

Men det är en bok som jag hoppas ska översättas.

 Så här säger han bland annat/ citat/

"Jag har tillbringat årtionden som en neurokirurg på några av de mest prestigefyllda medicinska institutionerna i vårt land. Jag vet att många av mina kamrater anser – precis som jag själv gjorde – att hjärnan och i synnerhet cortex, genererar medvetande och att vi lever i ett universum som saknar någon form av känslor, än mindre kan visa den ovillkorliga kärlek som jag nu vet Gud och universum har mot oss. Men den teorin ligger nu krossad vid våra fötter", skriver han i Newsweek.

Satt och sökte mellan hela den rad av TV-stationer som står oss till buds udag när jag kom att tänka på vilken förändring som skett bara i mitt liv.

Från två kanaler till hur många som helst.

Jag tänker ibland på hur mina förfäder upplevde de stora historiska förändringar de var med om.

Världskrig - två stycken.

Från ingen bil i socknen till en på varje gård.

Från att nästan ingen de kände hade suttit i ett flygplan till att de flesta gör det både nu och då.

Det är inte så ofta som tankarna vandrar så.

Tillbaka.

Vad beror det på?

 Ja, svaret är nog så enkelt att vi jobbar på och tar de problem som kommer dagligen och löser dem efter bästa förmåga.

Tiden för att sätta oss ner och känna efter vad som händer runt om kring oss är svår att hitta.

Och tiden för att inse att de beslut vi tar idag formar morgondagen - ja den är inte lättare att hitta den.

Men kanske räcker det att vi stannar upp ett ögonblick ibland - och tänker till - så vi handlarmed tanke på betydelsen av vårt val.