Alla inlägg under februari 2008
Släpp dina förtöjningar
dra upp ditt ankare
hissa dina segel
låt kärleken leda dig
glöm alla måste och ska
låt vinden föra dig
in i insikten:
Du får!!!
Så bister, kall sveper nordanvinden
om stuguknuten den sena kväll.
I stugan sitter så blek om kinden
en liten flicka vid spisens häll.
Den bleka hyn och de tärda dragen
de vittna tydligt om sjukdom, nöd,
och hennes pappa har hela dagen
för krogen glömt skaffa barnen bröd.
I kalla stugan vid fönstret sitter
bror Axel skådande upp mot skyn,
och minnets hägring, än ljuv än bitter
omväxlar snabbt för hans inre syn.
Fast tåren skymmer hans blick han sjunger:
Gråt icke Ester, min syster snäll.
Snart kommer pappa och då vår hunger
skall fly sin kos, vi få mat i kväll.
Men minns du Axel när mamma levde
hur annorlunda det var mot nu.
I kalla stugan vi ej behövde
på pappa vänta, men kära du
lyft upp mig sätt mig vid fönstret neder,
jag vill så gärna mot himlen se.
Där aftonstjärnan hon blickar neder
kanhända mamma vill mot mig le.
Så mamma gjorde, jag minns så gärna
när hon om kvällen mig sjöng till sömns.
Men titta Axel där föll en stjärna,
hon sade ofta min mamma ömt,
att när en stjärna från himlen faller
en själ får flytta till himlen opp.
När jag till slutet går hem då faller
väl ock en stjärna utur sitt lopp.
Men låt mig bror i din famn få vila,
det är så kallt och jag är så trött.
Och Axel tager sin syster lilla,
uti hans armar hon slumrar ren,
Han sitter tyst liksom för att vakta
och gungar syster som slumrar ren,
mot himlen blickar, då faller sakta
en stjärna ner ifrån himmelen.
En liten stjärna, så sade Ester,
skall falla när jag går hem till Gud.
Så tänkte Axel och skådar efter,
och lilla syster har ren fått bud.
Se ögat brustet och bleka kinden
ej mera fåras av sorgens tår.
Ej mera isas av kalla vinden,
förklarad Ester för tronen står.
Den grymme fadern från krogen kommer,
får se sin älskling ren kall och död.
Då i hans själ väcktes verklig ånger,
till Jesus flydde han i sin nöd.
Nu aldrig mer han på krogen sitter
men ofta böjd mot sin vandrinsstav,
av ånger fäller han tåren bitter
vid enkla korset på Esters grav.
Hon, omedveten därom, fick vara
en missionär som från syndens stig
den arme drinkarn fick återföra.
Men kära, vem skall få föra dig?
Du som i lustarnas land vill dröja,
se Jesus klappar på hjärtats dörr.
Ack öppna, skynda för Gud dig böja,
du ångra skall att det ej skett förr.
Äldre och sjuka i Stockholm som ringer för att beställa färdtjänst har fått stora problem att göra sig förstådda. Samtalen kopplas numera till Estland och Lettland.
Framöver kommer färdtjänstkunderna även att kopplas till – Moldavien.
Underbart eller hur.
Fruktansvärt för våra funktionshindrade och åldringar.
Och dessutom utnyttjar vi ett annat lands låga löner.
Läs mera här:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1800343.ab
En annan av "mormorns" sånger:
i en djup oändlig skog
svarta moln där åskan slog
gick ett litet barn en gång
dagen lång
ja den dagen var så lång
himlen mörk och skogen trång
barnet i sin ensamhet
gick och grät
grät och tänkte
aldrig mer
jag min faders boning ser
här i mörker köld och nöd
blir jag död
just då så förtvivlad var
molnen vek
och solen klar
stråla fram och i dess ljus
faderns hus
Allt var nu på stunden gott
allt stod ju som förr det stått
samma hem och samma far
allt fanns kvar.
Så min vän går ofta du
djupt i mörker kanske nu
vet ej vart du kommen är
vart det bär
Men så visst som Gud är kvar
och en evig trofast far
skall och du få hjälp och tröst
vid hans bröst
Nu har jag köpt Snuggle-nest.barnet kan ju komma när som helst nu...drygt tre veckor kvar till beräknad dag!
Du som varit med en stund i min blogg vet vad jag menar.
För dig som inte varit det kommer här en bild och en förklaring.
Den lilla babyn sover trygg även hos sin mamma eller föräldrar.
Dessutom kan man använda den som insats i spjälsängen!
Kan köpas här
Tack Ulla för dina härliga kommentarer...både till dikten "När ödmjukheten hinner ifatt oss" och jubeldag och lille John Blund visst är han söt.
Med tanke på jubeldag!
Gissa om jag kommer att vara rädd när jag ska sätta på larmet nästa gång.
Kram till dig!
Nu har redan morgonen grytt för länge sedan och det är dags att säga godmorgon till er alla härliga bloggvänner.
Cecilila och barnhemsbarn tack för era kommentarer om John Blund-visan.
Cecilia, du skriver att du tror att du är den enda som inte känner igen den.
Och av Barnhemsbarns kommentar läser jag ut att inte du heller hört den förut.
I min barndom fanns en mormor som sjöng gamla sånger. Bland annat denna.
och det märkliga är att den fortfarande sitter ordagrant i min hjärna.
Så är det med en del andra sånger hon sjöng också.
Så ni går inte säkra-rätt vad det är kanske jag plågar er med någon av dem.
Ha en riktigt bra dag!
önskar jag alla kära bloggvänner
med en liten sång som nog en del av er känner igen:
John Blund den lille
med paraplyen
han känner alla små barn
i byen
Var liten pojke
var flicka snäll
han kommer hem till
varenda kväll
I praplyen han gömmer drömmar
en saga ut ur dess inre strömmar
när blott du somnat och sover gott
John Blund dig visar ett sagoslott
Av diamnater lär slottet vara
en liten prins och prinsessor rara
bor däruti med en liten fe
som är det vackraste man kan se
men - för att få se det
du måste lova
att hela natten beskedligt sova
och hela dagen mot mor och far
sen vara lydig och snäll och rar!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||||
|