Bilden lånad från Adlibris

Det gör ont, fysiskt ont, att läsa  Christine Falklands bok”Spjärna mot udden”.

Kanske för att Eva inte är helt ensam i sina desperata försök att spjärna emot åldrandet.

Vi ser dem varje dag....60 - åringarna som med desperata medel gör allt för att se unga ut.

Tights och hård eyeliner - allt är tillåtet i försöken att hålla insikten om att ålderdomen nmärmar sig på avstånd.

I början av läsningen, när Eva ber sin man om tillåtelse att få ligga med andra män.

Bara för att bli bekräftad - lämna osynlighetslandet dit kvinnor över 40 placeras.

Inte av sig själva- men av en ungdomsdyrkande omgivning.

Då blev det ett ögonblick lite för mycket för mig.

Jag tyckte att hon istället kunde bett sin man att bekräfta henne - som tilldragande kvinna.

Som någon som ännu kunde väcka hans lustar.

Men ju mera jag läste - ju mera kände jag ömhet för Evas desperata försök.

Snart står det klart för mig att det är avsaknad av ursprunglig bekräftelse från en mor hon saknar.

Men det blir till åldersnoja.

Kroppen som sviker.

Känslan av att det kommer att ta slut, allt detta förtvivlade som gör Eva till en fullständigt hämningslös kvinna.

 Texten borrar sig in i mig - går innanför min hud och alla mina skydd.

Dels på grund av författarens poetiska språk - men också av bekantskapen med Eva...

"En gammal flicka"

Som vill duga!

Du kan köpa boken här men också låna den på biblioteket.

Man borde inte sova

när natten faller på...skrev Jeremias i Tröstlösa i sin sikt.....

Nu i juni med dessa ljusa nätter - då borde man inte sova.

Gick en kort  promenad vid elvatiden igårkväll.

Och det var ju nästan ljust.

Såå härligt att vara ute.

Tänk om man bara kunde ta ett piller så man blev utsövd och pigg - utan sängen - just dessa få fantastiska veckor som vi har just nu.

Men - sova måste man.....

Nu är morgonen här - med regn och gråa skyar.

Lättare att slita sig hemifrån och ta sig till jobbet när morgonen ser ut så här.

Ska snart rusa in i duschen - men innan dess lyssnar jag på Fred Åkerström...Jag ger dig min morgon.....

I tacksamhet över en ny morgon.....

Trappen ner mot skogen ligger bara 20 meter från vår altan.

Otillgänglig och backig skog.

Men underbart att gå i och andas ut all stress och känsla av att inte räcka tilll

Skog har alltid ingett mig lugn.

Gjort mig rofylld och väl till mods.

En känsla av att jag i skogen är skyddad från allt ont.

Att överleva är inte samma sak som att leva!
Klokheten har vi från våra erfarenheter.
Erfarenheten kommer från våra dumheter.

Efterklokhet är en exakt vetenskap

Det krävs ett helt nytt sätt att tänka
för att lösa de problem vi skapat
med det gamla sättet att tänka.
Albert Einstein

Det luktar jul i mitt kök - mitt i soliga juni!

Lägger in sill till 45 personer till festen för våra frivilliga på tisdag kväll.

Jag mötte lyckan häromdan

och jag blev rent förskräckt

så allvarsamma ögon

och en så sliten dräkt.

Man hade sagt att lyckans bild

var ljuvhet utan gräns

men hon som kom på vägen

var inte vacker ens

Hon hade tärda anletsdrag

och bar en börda tung

men när hon talte till mig

var rösten varm och ung

Hon talade om mänskors nöd

och tjänst hos nådens Gud

men om sitt eget öde

hon sade ej ett ljud

Åh - nu förstår jag lyckans väg

att ge med råge full

att brinna fort och brinna ner

för Kristi kärleks skull

Denna dikt av Nils Bolander läste min mor ur minnet...många, många gånger under min barndom.

Nu skriver jag ner den ur minnet och delar den med er....

Det här kortet hittade jag på nätet.....

Sådana vägskyltar borde vi få se ofta...ofta

Jag vaknade inte med tuppen - men nästan.

Grannhundarnas skall väckte mig vid halvsju.

Underbart att komma upp och se denna fantastiska tavla som är min utsikt på baksidan av vårt hus.

Tog på mig en jacka  (bara 9 grader varmt)  och gick ut och satte mig med en kopp kaffe och mobilen.

Varenda grässtrå glittrar.

Det är nästan överjodiskt vackert!

Fåglarna sjunger och solen målar både ljus och skuggor.

En helt ny dag har landat i min famn.

En dag när en massa förberedelser för sommarfesten för våra frivilliga ska ske.

Men innan jag börjar lägga in sill och göra namnkort och...ja vad var det mera....fyller jag på kaffekoppen och sitter en stund till....

Önskar DIG en morgon när du verkligen får uppleva vilken gåva det är när en ny dag landar i din famn!