Alla inlägg den 8 september 2014
Ett gott skratt och en natts goda sömn är de bästa kurerna i doktorns receptbok.
Irländskt ordspråk
Önskar DIG en god sömn inatt och många glada skratt imorgon!
Om det är något vi människor ägnar massor med tid och energi åt så tror jag det är att gnälla.
Idag har jag hört flera klaga på att det regnar.
T'nk om det inte skulle regna?
Då skulle vi snart få problem.
Så sällan vi tar oss tid att tänka "från andra hållet"
Men varje gång vi gör det så förvandlas vanligen vårt gnäll till en eftertänksam tacksamhet.
Vi kan gnälla om skatterna, matpriserna - att polisen jagar fartsyndare sitället för de verkligt stora brottslingarna-
Ja vi kan ägna massor av tid åt att gnälla över att allting bara blir sämre och sämre.
Och tyvärr tror jag att vi gör det.
Ibland kan vi påverka saker och ting med vårt gnällande och då får man väl säga att det är konstruktivt.
Men det finns en sak vi gnäller om - mer än om något annat tror jag - och det är vädret.
Fullständigt bortkastat gnäll.
Vi kan ju inte ändra på det hur mycket vi än gnäller.
Regnar det så regnar det - och gnäller vi blir vi inte sura bara utanpå utan också inuti.
När jag gick hem tog jag ett hopp från trappen ner i vattenpussarna där nedanför.
Och mindes hur det var - att vara liten och gilla alla väder - madan vattnet stänkte vida omkring, blötte ner mina kläder och någon som såg mig kanske undrade hur det var med ordningen i mitt hjärnkontor.
Nu ligger de kläderna i tvättmaskinen.
Men vad gör det?
Gnäll-lusten är ju helt försvunnen . för - ja -jag erkänner att också jag drabbades av gnäll-lust ett tag över de gråa skyarna utanför mitt fönster-
Rörande att läsa i Aftonbladet om Vivian, 91, och Alice, 90, – som efter 72 år äntligen fått säga ja inför prästen.
En sådan kärlek och trofasthet.
Jag berörs in i hjärtat av detta.
När Lyckeliten kom till världen
Så tändes stjärnor en och en
De blinka "Lycka till på färden"
Som till en allra bästa vän
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg
Så kom Lyckeliten
Till ett av världens minsta land
Och fast han ej var stora biten
Så var han dock en liten man
Att han fått ögon blå förstod man
Och hår med doft av sommarvind
Han låg och skrek, men plötsligt log han
Och fick en grop i varje kind
Han har så starka, fasta händer
Och mjuk som sammet är hans kind
Hans säng är fylld av leksaksvänner
Där har han också skallran sin
Här finns det allt som han behöver
Det allra första år han har
Han saknar inget därutöver
Tills han det allra första steget tar
Till livets ära sker ett under
I varje land som var dag som går
I var och en av de sekunder
Som mänsklighetens klocka slår!
Men ingen vet och ingen känner
Den väg som ditt lilla barn ska gå
Vi tar ett ögonblick i sänder
Av ljusa dagar och av grå
Men Lyckeliten kom till världen
Och stjärnor tändes när han kom
Det bådar gott för framtidsfärden
Som vi har fått ett tecken om
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg
Poeten är inte längre okänd - en läsare hörde av sig som visste att det är Alf Pröysen som skrivit denna bedårande dikt
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|