Oj så mycket skrot det blir efter oss människor.

Tänkte tanken när jag hörde någon säga att 169 150 ton sopor tas om hand varje år i Glteborg.....

Det födde en minnesbild av när jag var liten och åkte förbi bondgårdar och såg att det stod ett gammalt badkar ute i hagen hos korna.

Och fick veta att det var för att korna skulle ha vatten när de gick ute på sommaren.

M0rmor klippte matt-trasor av kasserade kläder och hemtextiler som hon sedan vävde mattor av.

När mamma gick och handlade sin mjölk kom hon med sina egna flaskor till affären och fick dem fyllda.

Kanske visste de inte mycket om återvinning och miljöfaror.

Men absolut levde de i högsta grad mycket miljömedvetet - utan att ens ha hört ordet.

Återanvändning - det visste man mycket om förr fastän just det ordet ännu inte var uppfunnet.

Frågan är om de inte var bättre på återanvändning än vad vi är idag....

Lite kvällsfundering så här framåt sängdags!

Nu önskar jag DIG en riktigt skön kväll!

Och en god natt natt!

Här kommer också kvällens citat:

"Livet ger oss åter det vi ger åt andra."
Ivo Andric

Även i den tyngsta dagen
bodde ett stråk
av ljus

i den svartaste nattens oro
viskades tonerna till en sång
om hopp

och i det grymmaste
händelseförloppet
bodde fröet

till en framtid

Kaela

En helg med sorgkanter.

På annat sätt kan man väl inte beskriva den känsla som vi alla bär på efter det som hänt i Paris igårkväll.

Oavsett att vi har glädjeämnen på nära håll så lägger detta illdåd mot oskyldiga människor sordin på det mesta.

Våldet ser ut att ha vunnit - ännu en gång.

Ångest, sorg  och rädsla griper med hårda klor om våra tankar.

Våldet långt borta var ju illa nog.

Nu har det plötsligt ryckt mycket närmare och visat oss vår utsatthet.

Varför finns det människor som utför något så avskyvärt?

Frågan har ställts av många och på många sätt.
Men få har lyckats hitta ett hållbart svar som fungerar i alla lägen.

Kanske finns det inte ett enda svar!

Kanske är orsakerna många.

Men just detta att det terrorn leder till griper in i våra liv, i våra hem i våra tankar och gör oss rädda - det är det som gör terrorn så effektiv.

Den får oss att försöka kolla vem vi möter, vem kommer runt hörnet på trottoaren.
Den ger oss rädsla - gör oss otrygga.

Rädsla är visserligen viktigt för vår överlevnad.

Konsten är att lära sig att hantera rädslorna på rätt sätt

Men det är inte helt enkelt. 
Dessutom är det faktiskt så att intensiva upplevelser av rädsla mycket lättare lämnar spår i hjärnan än om någonting positivt händer.

Två rädslor bär vi med oss från födelsen:
Rädsla för höga ljud och rädsla för att falla.

Alla andra rädslor har vi tillägnat oss under livet.

Och till de rädslor många av oss burit länge -rädslan för allvarlig sjukdom, flygrädsla, rädsla att något ska hända dem vi älskar med mera  har vi fått denna nya rädsla för det plötsliga och fullständigt oförutsägbara  terrorvåldet.

Rädsla är faktiskt terrorns mål!

Därför måste vi försöka hantera denna rädsla.

Kanske genom att tala om den med varandra med målet att hitta sätt att leva vårt liv utan att rädslan får styra våra steg.

När allt kommer omkring har livet alltid varit fullständigt oförutsägbart.

Det enda vi säkert vet är att vår tid på jorden har ett slut.

Men vi vet inte när vi går - eller hur.

Så låt oss fokusera på allt det goda som ger oss trygghet och glädje - NU!

För NU är vi här!

Idag är det lördagen 14 november och Emil och Emilia har namnsdag!

Jag gratulerar!

Gratulerar också DIG som har födelsedag idag!

Önskar er en minnesrik och fin firardag!